kajo.info.se

(Alla bilder är klickbara)

Här kommer nu en lång utläggning om vad jag lärt mig om fönstermålning. Ni minns kanske den här halvfärdiga experimentgrejen som vi har i badrummet? De blå och gröna bakgrundsfärgerna tog slut när jag hunnit halvvägs och veck i underlagsplasten gjorde att färgen rann undan, så att det blev ljusa strimmor i målningen.

Men svärmor gillade den och ville ha en egen, så jag ritade ett nytt motiv åt henne. Vår badrumsmålning är gjord med Creall Glass som jag beställt från Slöjd-Detaljer. Till svärmors kompletterade jag med ett par tuber Pebeo Arti´stick från Panduro-butiken här i stan, mest för att jag inte hade lust att vänta på postorder och ”färg som färg”, eller hur? Jag menar, spela roll vilket märke man tar?

Svaret på den frågan är nu ett entydigt: ”JA, DET SPELAR ROLL!!!” I duellen mellan Creall Glass och Pebeo Arti´stick dömer jag på alla punkter till Creall:s fördel. Bättre pris, bättre täckförmåga och framför allt bättre hanterbarhet, vilket visade sig vara skillnaden mellan succé och fiasko. Se här hur det gick…

Så här såg målningen ut när jag skickade den med A till svärmor för montering. A hjälpte till att montera vår målning i badrummet så han var fullt på det klara hur det går till.

Nu i efterhand ser jag ju tydligt det som jag borde ha reagerat över från första stund. Jo, jag lade märke till det men förstod inte konsekvensen. Klicka på bilden för att se den större: ser ni att den ljusgröna färgen är flammig som om den vore målad med tuschpenna? Jag garanterar att jag lade på Arti´stick:en på samma sätt och lika tjockt som Creall:en, men det var svårt att få Arti´stick:en att täcka ordentligt. Den drog sig dessutom bort från konturfärgen när den torkade.

Ett par timmar senare fick jag bilden till vänster i ett MMS från A. ”Gick så där :-(” stod det.

A tog hem målningen igen och jag gjorde också några försök att lossa den från plasten, med samma deprimerande resultat. Den gröna och gula Arti´stick:en töjde sig och klistrade ihop med sig själv.

Jag lade hela rasket i vatten för att försöka lossa delarna från varandra och släta ut målningen. Det tricket fungerar på Creall, men inte på Arti´stick, och här syns skillnaden i färgkvalitet tydligt: Det blå är Creall som får en lite stelare men fortfarande följsam, plastliknande konsistens. Det gula och gröna är Arti´stick som beter sig som en uppblåst ballong efter hastigt temperaturomslag, alldeles bubblig och skör.

Här har jag fiskat upp de röda blommorna, som också är Creall, ur baljan och satt fast dem på en vas. De behöll i stort sett sin torkade konsistens och gick bra att få släta och bubbelfria även på kupig yta…
… vilket inte gäller den gröna Arti´stick:en. Den återgick till något slags ”halvåterblött” stadium, men töjningarna gick inte att släta ut helt utan syns som blåsor. Lägg märke till att den svarta konturfärgen sitter fast vid den röda färgen, inte vid den gröna. Creall häftar bättre mot konturfärgen. Revorna i målningen uppstod när den gröna släppte från konturfärgen.
Dagen efter hade den gröna färgen torkat och blivit transparent igen. ”Tuschstrecken” syns inte längre och på den punkten var doppet i baljan till fördel, färgen flöt ut bättre. Här märks det tydligt att den gröna färgen är tunnare än den röda. Av det skälet är den förstås svårare att flytta, och flyttbarhet är ju själva finessen med fönsterfärgen. Även efter torkningen finns töjningarna kvar som blåsor.

All fönsterfärg är temperaturkänslig. Den förstörs av frost och man ska inte försöka flytta solvarma målningar. Men Arti´stick är känsligare för värme än Creall, och blir kladdig redan i rumstemperatur. Om vi hade kylt målningen är det möjligt att vi hade kunnat lossa den med bättre resultat. Om jag hade målat ett lager till med Arti´stick där den såg tunn ut så hade kanske utgången också blivit en annan – men då blir det ju dubbelt så mycket jobb. 

Bättre då att använda rätt färg redan från början. Creall är dessutom är billigare (80 ml för 30 kr och rejäl rabatt om  man köper flerpack eller storflaska) jämfört med Arti´stick (75 ml för 39:50 kr).

Kasper har nu varit här i snart en vecka. Han är en försiktigt kisse som hittills nöjt sig med att erövra vardagsrummet och kontoret bit för bit. Han provsitter alla möjliga skrymslen och vrår, en hel del av dem synnerligen innovativa om man jämför med gamla katternas sittvanor. Den återkommande frågan under veckan är ”var är Kasper nu då?”

Ser du Kasper? (bilderna är klickbara)

Här kommer en svit från i tisdags då jag fick möblera om i Kasper-landet (den del av vardagsrummet som Kasper mutat in som sitt och som vi avbalkat med fotpall, flygplan och lite annat) för att Scoobs skulle kunna lägga sig på sin solfläck bredvid tv-bänken. Kasper låg i soffan men kunde inte motstå att smyga runt och spana en stund bakom tv-bänken… och minsann, bestämde han sig då för att Scoobs inte är ett farligt djur. Vilket han ju hade alldeles rätt i.

Jag har registrerat mig på Twitter för att kunna hjälpa en kund med det. För er som inte känner till Twitter så är det en mikroblogg som man kan uppdatera via SMS eller webb, och den ska ständigt svara på frågan ”Vad gör du just nu?”. Man har bara 140 tecken att laborera med, de resterande 20 är reserverade för användarnamnet (i mitt fall kajo_fristil) och man skickar SMS:et till ett svenskt mobilnummer för vanlig taxa. Kostnaden beror alltså på vilket mobilabonnemang du har.

Just nu är min twitterstatus inlagd på tre ställen här till höger:

* Första rutan är skapad med Twitters egen widget, som alltså går att klistra in i de flesta html-baserade sidor. Det finns flera olika utföranden att välja bland, både flash i olika designer och ren html som den jag har. (För webbnördar: rent praktiskt har jag här klistrat in halva koden i en textruta i sidebar widgets och halva strax ovanför body-taggen, för att undvika att min sida blir seg att ladda om twitter är långsamt.)

* Andra rutan innehåller bara länken till RSS-flödet, så att man kan ta hem mina tweets (kvitter? twittrar? på svenska) till sin favvo-RSS-läsare. Mac-användare som använder Mail kan få nya RSS-poster direkt till sin inbox. (Även här är länken inklistrad i en textruta.)

Uppdaterat: Alternativ nr 3 är nu borttaget.
* Tredje rutan är skapad med WordPress egen RSS-widget. Detta är kanske den modell jag förordar för WP-användare. RSS-adressen till sitt Twitter-flöde hittar man i sitt konto på Twitter.

Det tredje kvittret (visar A min nya leksak) skickade jag som SMS från mobilen och det tog inte ens 30 sekunder innan det kom in.

Uppdaterat: … nu ser jag att WP-widgeten (alternativ 3) släpar med uppdateringen, där har inte tredje kvittret kommit in än. Detta beror nog på en inställning för uppdateringsfrekvens i WP nånstans.

Snabbast uppdaterat blir det alltså om man använder Twitters egen widget. Nå, det verkar logiskt.

På den här arbetsplatsen är hundar välkomna. M som är kontorschef har nästan alltid med sig Zimba (längst till höger) och Zimba är Scoobys nya fjälla. (Liiiite Woody Allen-varning på det om ni frågar mig, Scoobs var ju styvpappa åt unga fröken så länge adoptivmorsan och tidigare fjällan Collie var med i bilden).

I dag var det ytterligare en hund på besök, en äldre terrierdam som jag inte snappade namnet på (längst till vänster) och väldigt mycket folk i lokalerna, så vovvarna fick spana på verksamheten från sidlinjen, här markerad av ett hyllplan strategiskt placerat i dörren till M:s kontorsmodul, numera känt som M:s Hunddagis. :-)

Har du en WordPress-installation som du inte riktigt bemästrar? Eller vill du göra en ny webbplats med ett riktigt bra verktyg? Då hittar du mycket användbart i en broschyren ”Skapa en webbplats med WordPress [PDF]”.

Broschyren är gratis och är utgiven av före detta Internetinfrastrukturstiftelsen IIS, numera Stiftelsen för internetinfrastruktur, till vardags kallad .se (men adressen är iis.se eftersom man inte kan ha bara .se som domän så personligen tycker jag att de borde fortsätta kalla sig IIS. För tydlighets skull. ).

Via .se:s publikationssida hittar man även broschyrer om att skriva på webben, använda programvaran Mediawiki, om upphovsrätt och olika sorters licenser samt statistik om privatpersoners och företags IT-användning. Alltihop gratis att ladda ner eller beställa hem som tryckt broschyr. Fantastiskt fin service. :-)

Hos andra är det väntan först och tillökning sedan. Här är det tvärtom. Vi väntar fortfarande på att Kasper ska komma fram från sin självvalda isolering.

I natt vid sängdags passade han på att omgruppera sig medan A var i badrummet och jag var ute med jycken. Efter lite spaning återfanns katten uppe på fönsterbrädan mellan gardinen och en blomkruka. Jag flyttade krukan så att han skulle få plats att ligga.

Där på fönsterbrädan har han legat stött sedan dess, med undantag för två små rekognosceringsturer i vardagsrummet. Ena gången bakom tv-bänken fram till kontorsdörren och tillbaka. Andra gången åt motsatt håll, men där kom han bara halvvägs eftersom det inte gick att smyga bakom soffan.

Han vet att det finns mat, vatten och toalåda men använder dem inte. Jag fjäskade och ställde fram en fåtölj med ”hans” handduk (den som han hade i buren och låg på i går bakom tv-bänken) men hittills har han inte satt så mycket som en tass på den.

Vi hälsar på honom lite då och då, och det verkar okej, en liten stund i alla fall. Vid två krafstillfällen har vi hört spinn. Lågt och försynt, som om det är ljuddämpat av hans stora kropp. Lillstumpa spinner många decibel högre…

Han heter Kasper och är fyra år gammal. Som ni ser är bilden från blocket, inte bara en gång utan två – och det här är tredje gången på ett halvår som han flyttar. Men här ska han förhoppningsvis finna sitt livslånga hem. (Ja, nu menar jag inte bokstavligen i den här lägenheten utan i den här familjen.)

Kasper har haft en tuff dag i dag. Hussen sedan två månader haffade Kasper ovanpå soffryggen och försökte stoppa katten i en flyttlåda. Kasper kissade på sig i förskräckelsen och slogs vilt i lådan så lådan gick sönder.

När jag kom dit några timmar senare med resenären (transportburen) hade katten gömt sig längst inne i duschen. Han skulle i och för sig behöva bada för han luktar kattkiss. Men det var ju inte mitt ärende. Jag försökte övertyga honom att han kunde gå in i transportburen själv, men det ville han inte. Å andra sidan protesterade han inte heller när jag vänligt men bestämt lyfte in honom.

På det hela taget gick hemresan bra. Han fick panik och snodde runt som en galning första gången jag lyfte upp buren, i badrummet, men när jag satte ner den i hallen igen så lugnade han sig och sedan gick det bra. Det saknas en skruv framtill på buren. När jag kom innanför dörren hemma och han kastade sig mot gallret så gick luckan upp. Tur att vi var hemma! Jag ska sätta dit en ny skruv innan vi åker nånstans igen.

Kasper är en bjässe i jämförelse med lillstumpan. Han väger minst fem-sex kilo och är dubbelt så stor.

Lillstumpa ligger i sin hängmatta och har inte släppt Kasper med blicken sedan han kom in. Kasper ligger och trycker bakom tv-bänken, två meter därifrån. De har inte sagt ett ljud till varandra.

Scoobs tyckte att det var spännande med den stora pälsbollen som dråsade ut ur resenären men när Kasper snabbt rann iväg längs vardagsrumsgolvet och jag sa åt Scooby att stanna så har jycken inte med en min låtsats om att det skulle finnas någon mer i huset.

Scoobs har alltså inte kollat bakom tv-bänken en enda gång (duktiga hund! :-) Jag och A går dit lite då och då. Kasper tycker för all del att det är ganska trevligt att vi kliar honom bakom örat, men han är inte beredd att komma fram än på många timmar.

Svärmor har beundrat fönstermålningen som vi har i badrummet, och önskat sig en egen. I julas hade jag med mig plast, maskeringstejp, rullpapper och färg och riggade min ateljé på hennes finrumsbord. Hon var mycket belåten med hur målningen artade sig men när jag hunnit drygt halvvägs tog den ljusgröna färgen slut.

”Inga problem, jag köper mer i mellandagarna”, sa jag.

När jag kom till hobbybutiken var just den ljusgröna färgen slut, och väntades in tidigast vecka 2. Jag sprang runt till fyra-fem andra butiker som kanske-kanske skulle kunna ha men utan resultat. Nästa gång jag kom till hobbybutiken, i vecka 3, så fanns inte resten av färgerna heller inne. Faktum var att de återstående tuberna i udda kulörer låg i en reakorg under ett bord. Det såg mörkt ut för svärmors målning.

När jag loggade in på Panduro visade det sig att den ljusgröna och ett par färger till inte fanns i lager där heller. Jag mejlade kundtjänst och fick besked att det skulle komma in mer ”inom kort”.

För tre veckor sedan hade färgen äntligen kommit in och jag lade en beställning som jag fick vänta på i över två veckor. Häromkvällen anlände paketet med två tuber.

Mitt i målningen tog den ena tuben slut, oväntat tidigt. Resten målade jag på helspänn, olyckligt väntande på att det lilla spruttet skulle tala om att även tub två var tom. Det skulle vara ofantligt surt att få ett litet hål kvar och tvingas beställa en tub till. Men det räckte preciiiiis….

Så i morgon ska svärmor få sin fönstermålning. Något senare…

I dag är jag nöjd med mig själv. :-) De senaste tre dagarna har jag jobbat 12-timmarspass med webbutveckling och när man lägger mycket tid, så blir det oftast resultat också.

Varning! Nu blir det nördsnack: Jag jobbar med php-baserad open source och har installerat plugins, knattrat HTML och klippt och klistrat CSS så att det kommer att ge mig konstiga tvångsdrömmar i natt. Jag jobbar parallellt med två olika webbplatser men i båda fallen handlar det om att kombinera flera programvaror och få resultatet att kännas som en helhet. Skärmdumpar på uppdragen kommer på min firmahemsida inom kort.

Dessutom har jag slagit in födelsedagspresenter, diskat, badat hunden, packat återvinningsgrejs (plast, metall, glas och kartong), skurat badrummet och rensat duschavloppet också.

Men plantera om krukväxterna hann jag inte.

Min mage ryms knappt i byxorna längre. Det är nästan plågsamt att ha knappen stängd. Jag har lite dålig utsikt från mitt perspektiv men nog ser det ut som att jag har odlat ridbyxlår också. Och på fredagkvällar är jag så trött att jag går och lägger mig en timme före normal sovtid.

A:s lilla kudde till gubbmage har växt på sig och omisskännligt börjat hänga över linningen. Han klagar över träningsvärk i rumpan bara han måste böja sig ner och knyta skorna mer än två gånger om dagen.

Lillstumpan har börjat snarka, och tappar rösten: hon jamar med hela kroppen men det kommer inte ett ljud. Ibland när hon är nyvaken och raglar iväg till toa går hon så långsamt och knyckigt att hon ser ut att vara 92 år gammal. (Hon fyller 16 år nästa fredag.)

Scoobs har också blivit tjock om magen och stel i lederna. Ibland haltar han när han kliver ur sängen, och de senaste dagarna har jag sett antydan till haltning när vi varit ute på långpromenad också.

A begrundade alla dessa krämpor och konstaterade sedan: ”Det verkar som bäst-före-datumet har gått ut för hela den här familjen?”