kajo.info.se

Anledningen till att jag så engagerad i inlärning är att vi i vår släkt har dyslexi, alkoholism, autism, asperger, Tourettes, ADHD, ADD, bipolärt syndrom, OCD samt varenda bokstavskombination och psykiatrisk diagnos som finns. Vi är ändå som kollektiv högpresterande, kreativa och högutbildade därför att vi har hittat rutiner, kost och stödfunktioner som fungerar.

Allt det uppräknade är symtom på svårigheter med signalsubstansen dopamin i hjärnan. (Läs mer om dopamin hos wiki.) Den slutsatsen har inte läkarna riktigt hunnit till än. Konsekvenserna kan hanteras genom struktur, men det har inte skolan och samhället kunskap om än. Myntets framsida och den gemensamma nämnaren för dessa diagnoser är hög kreativitet, som samhället kan få ut mer av med rätt stöd.

”Ta vara på kraften” är därför min paroll för framtiden. ;-)

Här är tre tips till den som vill arbeta strategiskt för detta:

1) Bra artikel i Modern Psykologi om vad som händer när barn (pojkar) inte får tidig hjälp med lästräning
http://modernpsykologi.wordpress.com/2013/02/15/vad-var-det-jag-sa-martin-ingvar-om-den-svenska-skolkrisen/

2) Lästräning för blöjbarn är en beprövad teknik, 2-åringar kan läsa.
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/sma-barn-kan-borja-trana-tidigt
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/blojbarn-lar-sig-lasa_194523.svd
http://www.lardinbabylasa.se/hurgorjag.html
8 experter om bästa metoden att lära barn läsa: http://www.ur.se/Produkter/158702-Barn-av-sitt-sprak/Laskriget/Basta-metoden

3) I pressmeddelandet nedan nämns en ny bok om vad som indirekt händer med inlärningsförmåga när skolmiljön inte är trygg.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172234776

Torsdagen den 21 februari genomförs seminariet ”Ta din unge och spring – om barns utsatthet i skolan”. Som enda kommunalråd i Sverige deltar Centerpartiets kommunalråd Christian Ottosson för att diskutera Trygghet i skolan.

– Brottsofferveckan riktar ljuset på en rad angelägna trygghetsfrågor i Sverige. Trygghet i skolan är ett aktuellt område. Vi pratar ofta om elevernas skolresultat, men mer sällan om den trygghet som är själva jordmånen för detta, säger Christian Ottosson.

Under torsdagen diskuterar journalisten Matilda Rangborg om sitt arbete med boken Ta din unge och spring – om barn som utsätts för brott i skolan. Efter seminariet tar en paneldiskussion vid.

– Matildas bok visar på konsekvenserna av att elever kränks i skolan. Det är helt oacceptabelt. Hennes seminarium ger oss tillfälle att över myndighetsgränserna prata om barns trygghet i skolan. Vid paneldiskussionen kommer jag att berätta hur vi utvecklar arbetet mot kränkningar i skolan i Huddinge, säger Christian Ottosson.

Läs hela pressmeddelandet eller köp boken.

Åh vad jag önskar att min mormor, morfar, farmor och farfar hade bloggat! Att deras reflektioner om smått och stort funnits tillgängliga för en vidare krets att ta del av. Eller att de åtminstone skrivit några böcker, där deras tankar kan bevaras på sidorna i långliga tider. Om de åtminstone efterlämnat en packe brevkopior, fört dagbok, krafsat ner nåt i en kalender, samlat i ett slitet noteringshäfte… Om nån hade förstått att spara… nånting som kunnat antyda idéer, känslor, förmågor, färg, form, smak och doft i deras liv.

För nu när jag äntligen är gammal nog att förstå, vara intresserad och vet vilka frågor jag skulle vilja få besvarade, så finns bara fragment och vittrande minnesbilder kvar.

Då, när historierna bjöds och frågor var fria att ställa, var jag mer intresserad av att bada, äta glass, tälta, klappa söta djur och klättra i träd.

Jag inser nu att det finns tid, än. Jag kan intervjua min mamma och pappa, min kusin, min faster, min morbror och försöka återskapa personporträtt postumt. Jag kan be att få kopiera bilder och döpa filerna med korrekta namn, datum och platser, lägga pussel med fragmenten och rita pluppar på en karta.

Men det brådskar. För likväl som mitt minne bleknar så gör andras det. Storstädningar och rensningar genomförs, av nödvändighet. Snart är de helt borta: Per, Hilda, Arthur, Inga, Bertil… liksom generationen innan dem, som jag bara kan fragmentariskt och blandar ihop: Stor-P och Katarina och alla deras barn, Lars, Lilly som dog ung, Märta som… ”Morfars”, min farmorsfars; huset har jag sett från utsidan men vad hette han? Namn på stenar och i kyrkböcker ger så få ledtrådar.

Jag kom att tänka på det här för att P sa att han lämnar ”spår” så att han ska kunna bli hittad och så att hans historia ska kunna tolkas, den dagen någon vill.

Ingen kommer väl att söka efter min historia; det är en konsekvens av mina val. Men jag har verktygen, kunskapen och möjligheter att dokumentera åt andra; åt dem som tids nog också kan börja undra, men då och för dem är kanske dörrarna redan oåterkalleligen stängda.

Jag behövde bli 42,5 år innan jag blev ens det minsta nyfiken på släktforskningsarbetet som G gjorde för två decennier sedan. Nu är hon borta. Jag undrar om hennes dokumentation finns kvar..?

Jag skrev utkastet till den här texten, ringde min mamma och bad henne börja skriva upp viktiga personer och årtal, sms:ade min pappa om numret till min kusin… och sen tog jag paus. I dag fick jag den här länken via en vän på Facebook: www.myheritage.se – ett verktyg för att skapa släktträd.

Till Z och P vill jag nu ge en extra kommentar. Det här fenomenet kallas synkronicitet vilket brukar förklaras som ”en kedja av lyckliga slumpar som leder framåt”, eller flow, att ha flyt. Flyt får man när man är helt säker på vad man vill uppnå. Därför kan man vanligen bara ha flyt i perioder. Perioderna däremellan är tiden då man jobbar med att bestämma sig.

Coolt! Jag blev rörd. Tänk vad människor kan bjuda andra på när de använder sin talang. De spelar på andras känsloregister… Vilken schysst grej att vara med om, att ge och få.

… och jag dedikerar den till P. Välkommen hem. :-)

Jag har för tillfället det hedersamma uppdraget att vara bollplank åt personer som är viktiga för mig. Eller bollplank… I det ena fallet är jag ”ledstång med broms- och gasfunktion”. I det andra fallet är jag kanske en ”idé-och-fakta-automat”: stoppa in ett nyckelord så trillar det ut en föreläsning.

Att vara bollplank ger många tillfällen till reflektion för mig själv.

När jag är bollplank försöker jag så långt det går att förklara varför jag tycker si eller så. I vissa fall är det inte fråga om tyckande: att kommunen kan ha en detaljplan för ett visst bostadsområde är till exempel inget som jag hittat på. Men i andra fall, när det handlar om värderingar, eller när det finns många olika sätt att tolka information och många olika sätt att hantera en situation, då försöker jag vara tydlig med grunden för mitt ställningstagande. På så vis hoppas jag att den andra parten enklare kan avgöra om det är relevant för henne/honom.

I den processen lyser jag med ficklampa in i mina egna undermedvetna gömmor och kollar vad som finns där, vad som styr mina beslut utan att jag är fullt medveten om det. Jag har en aning, men först när jag ska förklara dem för någon annan sätter jag ord på dem.

Säg alltså hej till två av mina nyåterupptäckta rättesnören:

”Det som inte finns kan inte gå sönder.” En gång sagt av en elbilstillverkare i Oslo apropå vanligt förekommande, dyra bilreparationer som växellådor, bränsleinsprutningssystem, AC och andra saker – som elbilar saknar. Jag har anammat det i livet i stort. Skaffa inte sånt som du inte behöver, och välj inte krångligare lösningar än nödvändigt.

”Enklast är att jobba med naturen, inte emot den. Naturen vinner ändå alltid till sist.” Jag kan inte påminna mig att någon sagt det här till mig, men jag talar utifrån erfarenhet. Ta en titt på Jan Jörnmarks ”Övergivna platser” för att se vilka krafter du kämpar mot.

Se på en äng; efter tio år i träda växer det halvmeterhöga granar där. Eller titta på en gammal asfaltväg; tio år efter att ägaren slutat hävda den har maskrosor och tussilago brutit igenom överallt. Kolla på grönsaker i kylskåpet: kyla, mörker och reglerad fuktighet hindrar dem under en period från att mogna och brytas ner, kort sagt, bromsar det naturliga kretsloppet. Se på trädgården: vatten, ljus, värme och näring i rätt proportioner gör att växterna fullbordar sina kretslopp. Se på elden: den brinner så länge det finns värme, bränsle och syre, men ta bort en av förutsättningarna så slocknar den. Se på vatten: det ligger i dess natur att vandra.

Jag pratar också utifrån min egen kropp; den är en del av naturen. Det finns saker som min kropp tål under vissa förutsättningar, och annat som den absolut inte tål. Utsätter jag min kropp för saker som den inte tål, eller under för långt tid, så går den sönder.

Svårt men på samma gång enkelt. Ta reda på hur naturen fungerar så blir hela livet enklare. Rätta in dig efter naturliga flöden. Ta bort eller lägg till för att uppnå dina syften. Förstärk och vårda det goda, och överge det dåliga.