kajo.info.se

A har spanat på glassbägarna närmast kassan på ICA en period. Där står ett skåp med Ben & Jerry´s-burkar, en glass som jag tyckte var ganska prajsy i förhållande till annan glass (eller är det bara jag som köper glass för sällan så att jag inte har koll?). En halvliter kostar en femtiolapp.

A fick i alla fall för sig att han ville smaka, men det tillstötte komplikationer. När första köpimpulsen kom skulle vi till landet, med en lång varm bilfärd förestående. Andra gången fastnade det på att han inte kunde välja bland de konstiga smakerna. Då fiskade jag ur minnet fram att någon i bloggosfären var helt galen i en sort som hette Cookie Dough, så den rekommendationen vidarebefordrade jag.

När jag kom hem från träningslägret häromkvällen berättade A att han köpt en burk. Och den var fantastiskt god, sa han med glänsande ögon. Jag insåg allvaret och begärde på stående fot att få smaka. Annars skulle väl burken vara slut innan jag kom mig för.

Det finns någon annan som också envist kräver sin del av den där glassen. En liten tjej som heter Sverker. ”Ge mig, ge mig, ge mig” säger hon och försöker trycka ner sin lilla nos i tallriken hur man än beter sig.

Jag gillar glassen, men är lite kluven till att den är importerad. Sådant som mest består av mjölk och ägg borde man köpa så lokalt som möjligt. Till en del uppvägs det av att Ben & Jerry´s har en schysst företagsfilosofi, använder ägg från frigående höns, driver blodgivarkampanjer och köper kakor som samtidigt stödjer hemlösa.

Jag anar att det inte är sista gången det hamnar en pint i frysen hos oss.