kajo.info.se

De här coola typerna bor på vårbacken. Det är frökapslar av botaniska tulpanen Tarda. Även turkestanica har satt massor av frön. Liksom balkansipporna, vårstjärnorna…

… Och pärlhyacinterna.

Men krokusarna fröar inte, de knölar. Många!

Tänk att jag inte lade märke till den här i fjol.

När jag planterade mina nya liljelökar för en månad sedan hittade jag några småbitar i förpackningen. Det var bitar av liljefjäll. Jag har läst att man kan föröka liljor med fjäll, men då uppfattade jag att det krävdes hela fjäll. Det här var bara smulor. Å andra sidan kostade det inget att försöka eftersom jag sparat lite torv från en leverans av perennrötter .

Jag fuktade torven med blomspruta så att den klistrade lite men inte var våt, och blandade ner småbitarna. Sen åkte påsen in i ett mörkt skåp och jag glömde så småningom bort den.

I går återupptäckte jag påsen och och tänkte att den var förstörd eftersom torven kändes helt torr. Men se, det har faktiskt spruttit små vita ”tänder” från några av klumparna! Nio små embryon räknade jag till på den största biten. Men de är så små, så små, så jag återfuktade torven och stoppade tillbaka påsen i skåpet igen. Spännande!

Albina Plena är en vit, fylld klematis som jag suktat efter länge – men nu undrar jag om det finns flera med samma namn. Vanligen sägs att det är en sibirisk klematis, men jag hittar även uppgifter om att det är en macropetala, en atragene och i det här fallet står det faktiskt alpina på lappen… och så är den snarare lite ljusgul. Men färgen på klematis kan förändras, det har jag själv sett med exempelvis Mari som slår ut ljuslila, övergår till ljusblå och så småningom blir rent vit.

Söta tusenskönan, bellis perennis, är antingen av en kraftigare sort än den jag sett på gårdarna i stan eller så är det här resultatet av att den slipper slåss med gräs och får breda ut sig ohämmat i näringsrik, lucker jord. Man kunde använda dem som snittblommor, så stora är de, om det inte vore för att jag absolut inte har hjärta att sätta saxen i dem. En avbruten blomma lyser upp i Scoobys vattenkopp ute och har hållit sig förvånansvärt länge.

Bellisarna bor på loglimpan tillsammans med pärlhyacinterna som har hållit ut länge, kanske för att de står i halvskugga. I månadsskiftet april-maj var det vårstjärnorna som stod för det blå inslaget.

Efter vårstjärnorna följde scilla, men jag tror tyvärr att de hade det alldeles för torrt. Den här bilden är från 24 maj.

Då var bellisarna entusiastiska men inte så fina… :-)

Jag har drivit upp bellisplantorna från frö och hoppas att de 1) snart ska fylla ut hela limpan och 2) blomma hela sommaren. Bellis är vintergrön så nästa säsong kanske vårstjärnorna får grön inramning istället för jordbrun. Vi får väl se.

Det var vägarbete på byvägen så vi gick stora vägen. Det gör vi sällan eftersom det är så mycket trafik. Synd, för här finns en av byns mest prunkande trädgårdar. Just nu är det pingstliljor som ljust skum på ett blått hav av pärlhyacinter.

I hagen blommar gullvivorna.

Det är högsommarvarmt. Scoobs svalkar fötterna i alla kabbeleka-diken han ser.

Tulipa praestans ”Shogun” i mitten är guldgul, ibland med dragning åt orange, och mammas nyupptäckta favorit. De mindre klargula med vita spetsar och rödbrun utsida är tarda.