kajo.info.se

Jag skulle ju bara köpa blomjord till amaryllisgroddarna. Borde jag söka någon stödgrupp?

Nu har jag mumsat i mig en hel säsong av BBC:s trädgårdsprogram ”How to be a gardener” med Alan Titchmarsh. Nästan 4 timmar högkvalitativ grundkurs. Programmen ligger på youtube i 10-minutersklipp och även om det inte är nån konst att söka eftersom de är noga märkta, så är det 8 program x 3 delar = 24 snuttar huller om buller med snuttar från andra säsonger. Därför gjorde jag mig omaket att upprätta en spellista över säsong 1 med alla snuttar i rätt ordning. På första klippet av varje program har jag också noterat vad programmet handlar om. Det är inte alltid som programmets rubrik är rättvisande, tycker jag.

Och nu bara: Sätt dig till rätta och tryck på play. Internet är fantastiskt. :-)

I mitten av januari sådde jag frön från den vita amaryllisen Tripp. Eller sådde, jag skyfflade in fröna i blöta kaffefilter som får ligga i en påse… Amaryllisfrön ser ut som små mörkbruna tunna pappersbitar med en liten knölig kärna i mitten. Jag skalade några och lät några vara som de är. En vecka senare hade det blivit en liten, liten svans på ett av de skalade fröna! Dessutom har jag fått flera mogna frökapslar, även rödvita Trapp satte frö. Men den rosa Trull blev det inget av. Jag har nog gissningsvis över 200 frön. Hur många behöver man? Var ska de få plats?

Rea på blombutiken för någon vecka sedan, 5 kr per julblomma. Jag plockade med mig tre amaryllislökar som såg ut att lova knopp. En fick bråttom som sjutton att slå ut; det är den här.

En lök visade sig tyvärr ha ruttnat. De yttre lagren var en enda gegga och det mesta av rötterna var tomma, tunna skrynklor, som såna där papper som varit runt sugrör. Den löken har jag specialbehandlat: försiktigt rensade jag bort allt ruttet, tvättade med Atamon-lösning (blandning för rengöring av syltburkar enligt recept på påsen), torkade noga torrt med hushållspapper, och placerade löken ovanpå en smal glasburk så att bara en bit av de återstående rötterna når ner i vattnet. Var tredje dag tvättar jag rötterna under vattenkranen eftersom det bildas slem på dem. Två stjälkar är på god väg att slå ut. Men jag undrar om löken överlever.

Den tredje löken tjurar bakom gardinen. Varken knopp eller blad visar tecken till utveckling, men i går tyckte jag mig ana ytterligare en ljusgrön liten knöl i toppen.

Under mitt år som komplett-surfgalen-trädgårdsnörd har jag ofta reagerat över att de som verkar vara mest i framkant när det kommer till odlingsteknik är haschpottorna – de som odlar egen marijuana. De utvärderar belysningscheman, mixtrar med hembyggda anläggningar för klimatkontroll, jämför odlingsmedier, köper tillväxthormoner och vem vet allt.

Nyss fick jag bekräftelse av hibiskusodlare som kommit till precis samma slutsats: det är hascharna som driver hela hobbyodlingens utveckling, till fromma för resten av kollektivet. Men det intressanta i den här tråden, som egentligen handlar om skillnaden mellan tillväxtpreparaten Nitrozyme och Super Nova, är att det finns ett tillskott som heter Super Thrive som sägs kunna rädda stressade plantor. Och stressade plantor har vi tyvärr gott om i vår familj… Nyss hade jag ihjäl mitt enda exemplar av mommahibiskusen och nu verkar det inte bättre än att mammas planta går samma väg. Super Thrive borde alltså finnas i förrådet.

Men. Man kan ju alltid köpa några nya hibiskusar…

Där finns förresten också beskrivningen av S&A:s ärvda hibiskus. Och här finns ännu mer fakta om hibiskus på svenska.

Jag har fått tre rosor till i provodlingsprojektet. Tre klätterrosor som specifikt ska provodlas i zon 6 före lansering. De är så nya att de är topphemliga. Absolut inga bilder eller kommentarer om dem. Det får inte ens sitta namnlappar på dem i trädgården.

Jag struttar omkring och känner mig som en Viktig Väktare.

För många år sedan fyndade jag knölar och lökar på mässa. Dessa hemförde jag i triumf till mams och K. Vi ägnade en hel dag åt att anlägga en rabatt och sållade jorden noga för att få bort allt rotogräs. Stenar, träbitar och annat skräp sorterade  vi också bort; endast det bästa var gott nog. Ren, fin lerjord bäddade vi med.

Ingenting kom upp. Eller, jo, kanske en liten stjälk. Långt från den överdådiga bild jag hade i huvudet och som syntes på förpackningarna.

Numera vet jag att liljor vill ha grus… och ska planteras rejält djupt. Nu känner jag mig mogen för ett nytt småskaligt experiment.

Överst  från vänster: ”Foxtrot” (asiatisk), överst till höger ”White Cup” (orientalisk), under den ”Uchida (speciosum, praktlilja), nere till vänster ”Stargazer” (orientalisk) och nere till höger ”Mona Lisa” som är en ovanligt låg orientalisk lilja, bara halvmetern hög. Generellt blommar asiatiska några veckor före de orientaliska så min plan är att få lång blomning.

Röda: Red Fox, Happy Single Flame, Bishop of Llandaff

Orange: Bishop of Oxford, Caterine Deneuve, Classic Poeme

Vita: Vanilla, Happy Single Princess, Karma Maarten Zwaan

Rosa: Happy Butterfly, Oriental Dream, Onesta

På flowercarpet.be kan man se glimtar av hur det går till att skapa dessa gigantiska blomsterskapelser på ett torg i Bryssel. Travar av bananlådor fulla av begoniablommor, män som skär gräsmattemosaik med vinkelslip och hundra trädgårdsmästare som figursätter fälten. Olika mönster varje gång, vartannat år.

Jag köpte en (1) begonia i fjol. Den skulle vara rosa med mörkare kant, en Bouton de Rose, men den försvann i posten, och jag valde en vit med röd kant istället, en Picotee. Fast när min begonia väl blommade så var den gul. Jag gissar att den är en Nonstop Fire från Benary. De kan se ganska olika ut. Eller, så kanske det är en Pin-Up Flame från samma firma. Jag skulle för övrigt gärna vilja ha den rosa i samma serie men den har jag inte sett nånstans till salu.

I år har jag beställt Bouton de Rose igen, och dessutom rosenlika ljusrosa, vita och röda Nonstop samt röd pendula (med hängande blommor).

Förr hade jag inte mycket till övers för dahlior och begonior. Dahlior är ju såna där trädgårdsblommor som ska klemas med, släpas ut på våren och in för vinterförvaring, och förses med stödkragar så de inte ramlar omkull och passas noga med vatten och… Dessutom hade jag bara sett fula, spretiga i grälla färger. Begonior hade jag knappt nån uppfattning om. Ängsliga krukväxter hos tanter som ömt ställer porslinskrukorna på virkade dukar? (Hm, det är nog saint paulior, när jag tänker efter.)

Numera sorterar jag dahlior och begonior till en specialkategori: perenna sommarblommor, med frestande egenskaper som jag planerar att utforska kommande säsong. De främsta skälen är enorm blomkraft, stort spektrum på både färger och blomformer, och om man hittar en kombo som man gillar så kan man återanvända den varje år och den blir bara bättre, till skillnad från ettåringar.

Kolla exempelvis på dahliorna hos Rose Cottage plants.  Allra coolast är nog den tre meter höga ”träddahlian” dahlia imperialis, som ser ut som en höstanemon på stereoider, men den vågar jag mig inte på.

Jag har beställt begonior, dahlior och (härdiga) liljor från Eurobulb för leverans i maj.

Men iris tycker jag fortfarande inte om.

Än.