kajo.info.se

När jag kom in efter två timmars snöskottning i går hade jag fått mejl: en lista över de rosor som jag tilldelats i provodlingsprojektet! Det är sju från tyska förädlaren Kordes, och fem från några förädlare/grossister i USA respektive Kanada. Jag läste på om dem halva kvällen och övar mig nu i att komma ihåg vad de heter och se skillnad på dem.

Längst upp till vänster: Northern Accents Lena, en av hittills fyra i en serie tåliga, långblommande polyantharosor på egen rot framtagna vid University of Minnesota. Rosbeskrivningarna ger humoristiska blinkningar till områdets skandinaviska arv. Lena har enkla blommor med rosa kanter och vitt centrum. Busken blir cirka 75 cm hög, blommorna 2,5-5 cm i diameter. Ingen doft.

Längst upp till höger: Fortuna från Kordes har enkla ljusrosa äppelblom men kan även dra mer mot tuggummirosa. Fortuna är en kompakt upprätt buske med mörka, glänsande blad. Höjd 50 cm, bredd 40 cm, blommorna är 4 cm i diameter. Vinterhärdig och vädertålig. Ingen doft.

Infälld: Kordes Juanita, säljs som marktäckare. Mycket blomvillig. Upprätt buske, cirka 80 x 80 cm. Enkla blommor cirka 3 cm i diameter. Vinterhärdig, svag doft.

Mitten till vänster: Kordes Dolomiti. Blomvillig. Upprätt buske cirka 60 x 50 cm. Enkla blommor cirka 5 cm i diameter. Mindre vinterhärdig, ingen doft, ger nypon.

Mitten till höger: Nearly Wild. Den jag hittade med detta namn är en ros från 1941 så jag är inte säker på att det är rätt. Blommar hela sommaren. Buske på 60-90 cm med massor av taggar. Mild, söt doft. Bedöms härdig till USDA zon 4, det vill säga cirka –34°C.

Nere till vänster: Northern Accents Sigrid. Fjärde och senaste tillskottet till serien, eftersom Sven behövde en fjälla… Sigrid blir cirka 1 meter och blommar hela sommaren med extremt stora klasar av fyllda rosaröda blommor.

Nere till höger: Cape Diamond, Cap Diamant. Välfyllda rosa blommor hela sommaren. Upprätt, cirka 130 cm hög, spretig buske med ljusgröna, halvblanka blad. Mycket härdig, USDA zon 3b (–37°C). Stark doft.

Överst till vänster: Rotkäppchen från Kordes. Mörkröda, tätt fyllda blommor cirka 7 cm i diameter. Återblommande. Upprätt buske cirka 80 cm hög och 50 cm bred. Mindre härdig, svag doft. Känslig för mjöldagg (torka).

Överst till höger: Kordes Innocencia, liten buske cirka 50 x 50 cm, med en intensiv förstablomning och stillsammare andraflor. Vita, halvfyllda blommor cirka 4 cm i diameter. Vinterhärdig och motståndskraftig mot sjukdomar. Svag doft

Mitten till vänster: Kordes Sunstar, ljusgula fyllda blommor cirka 7 cm i diameter på en upprätt buske cirka 80 cm hög och 50 cm bred. Mindre vinterhärdig, känslig för mjöldagg (torka). Svag doft.

Nere till vänster: UTGÅR Kordes Kosmos. Krämvita fyllda blommor cirka 8 cm i diameter, medelstark doft. Buske med bågformigt växtsätt, cirka 80 cm hög och 50 cm bred. Vinterhärdig och motståndskraftig mot sjukdomar. ERSÄTTS AV Kordes Eifelzauber Buskros med fyllda pastellrosa blommor som är 10 cm i diameter. Höjd 120 cm, bredd 60 cm. Svag doft. Betraktas som vinterhärdig.

Nere till höger: Northern Accents Ole, som inte kan bestämma sig om han är rosa eller vit. Rosa knoppar. Halvfyllda blommor cirka 3-5 cm i diameter som till en början är rosa men bleknar till vitt. Buske med utbrett växtsätt, cirka 60 cm hög men närmare 90 cm bred. Extremt härdig, USDA zon 2b (–42°C). Extremt blomvillig.

Tripp bygger maracas men jag tror inte att de kommer att skramla. När fröna är mogna spricker kapseln, har jag läst.

Trulls sista klockor ligger i en skål på bordet.

Om man vill att amaryllisblommor ska stå länge så bör man inte pollinera dem. Å så ska man vara snål med vatten sägs det. Men jag vill ju att mina ska fröa och då måste de få suga näring från kodyngan som de planterats i.

Nu har sista amaryllisen börjat slå ut, och den är rosa. De två första har blommat över och jag har humlat noga så nu finns det åtminstone en svällande frökapsel. Natur & Trädgård har tips om hur man driver upp amaryllis från frö.

Edit: *gråååt*, yyyl, buhuhuää. När jag kom hem hade amaryllisen ramlat omkull och bägge stjälkarna var avbrutna. :-(

Två amaryllisar har öppnat varsin första blomma. Tripp (den vita) som var ohotat först tänker nog få tre blommor på stjälken. Trapp har fyra knoppar till, så det kan bli fem. Trull jobbar på i sitt hörn, än så länge utan blomma men med två stjälkar.

Nu har alla amaryllisarna fått knopp. Det är första advent och det har nyss börjat snöa.

Jag har massor av saker som jag borde uträtta in real life. Men jag vill bara dagdrömma om tulpaner.

Igår natt klarade sig rosor och tomater med nöd och näppe eftersom de står lite skyddat bakom huset och under björkarna.

Tydligen inte i natt. Hansaland nickar tungt. Glad att jag ställde in tomaterna i farstun i går kväll.

Flammentanz.

FJ Grootendorst.

Klematisen Marmori.

Silvergräsmatta är fint. Gruvar mig för klippning. Ska det bli i dag?

Edit: Om det är en olyckshändelse och helt oavsiktligt, så är det inte mord utan vållande till annans död.

A:s stora hibiskus är död, efter 22 år. Det är jag som har dödat den. A är inte glad. Jag gruvar mig för att släpa ut den. Den har varit kronan på katternas klätterträd i sex år och det kommer att bli så tomt efter den. En tröst är att det finns avkomlingar, varav en står i köket med knopp, tack vare mamma som orkade förbarma sig över en låda sticklingar i november.

Våren 2009.

Våren 2010.

Sommaren 2011. Vila i frid.

Dagen efter kalaset for jag runt med kameran och fotograferade blomsterfägringen – och grämde mig över att kameran inte varit med vid fikabordet. För det är ju människorna och stunden man vill minnas, också.

Buketten från mamma, med hennes allra första klematisblomma i förgrunden. (Nåja, den första blomman på de nya estniska klematisarna.) Ska vara en Teksa. Har coolt ”stänkmålade” blad. Dessutom vitpytta, blåklockor, alunrot, rödfibbla, en binka kanske och eeeehh…

Här från andra hållet där en pion stjäl uppmärksamheten. Och så några eeeehhh… Hm. En vädd är det i alla fall där uppe bakom pionen.

Svärmor kom med en brudorkidé, phalaenopsis hybrid, som ersättning för den bortstädade ”pinnen” som vi av ren slöhet haft på köksbordet i flera månader. ”Pinnen” var en frösådd äppelplanta som dog i söderfönstret av oklar orsak i våras.

Långstjälkade (långskaftade?) röda rosor från A. Numera har vi en hög smal vas speciellt för sådana. :-)

Lite utom tävlan är denna begonia som jag köpte som en brun, torr liten knöl i vintras. Den blommade för första gången lagom till kalaset. Egentligen beställde jag en rosavit Bouton de Rose, men den knölen försvann visst nånstans i posthanteringen, så jag fick önska en ersättare och valde en rödvit Picotee, som landade i postlådan den snöstormiga dagen då jag var på jobb i fjällen. Tur att det finns en snäll granne att ringa till… Det tog några veckor innan de första bladen stack upp ur krukan och vi kunde vara säkra på att den överlevt.  Well. Jag är ju ingen begoniakännare men jag är inte heller färgblind. Inte är den så kråsskjortefylld heller. Men jag tycker att den är fin.

Och så den överdådigt blommande kornettblomman (streptocarpus) som jag nyligen fick av grannen. Grannen har ett helt norrfönster fullproppat med likadana.

Extra glad blev jag över att en blomma på mommas spindellilja oväntat öppnade sig sent på kalaskvällen. Den brukar nämligen blomma på min födelsedag men för några dagar sedan var jag lite olycklig över att det inte ens siktades en stjälk. Samma kväll var vi för övrigt på restaurang och dit kom minsann även mediet som tidigare framfört en hälsning från momma. Den historien finns här och upplösningen här. Mediet är numera TV-kändis och var där med teamet så det var inte precis läge att småprata. Men det var lite kul i alla fall.

Hansarosor och jättevallmo bråkar om utrymmet bakom huset. Rosorna vinner. Jag mumlar nåt om vanvettig färgmatchning och A tittar misstroget på mig. ”Det där måste vara nån typisk tjejgrej..?”

Hansa hör till vresrosorna (rosa rugosa). Hela släktet har karakteristiska klargröna blad. Ursprungsformerna har enkla vita eller rosa blommor och oftast gott om stora, fina nypon. Hybriderna har fyllda blommor och få nypon. Rugosor är mycket lättodlade, härdiga, tåliga och bra som häck.

Tät, kraftig buskros. Tätt fyllda stora blommor i rödlila/magenta. Bladen är glänsande gröna. Doftar. Sparsamt med orangeröda nypon. Trivs bäst i mager jord. Gallra bort torra och dåliga grenar på vårvintern. Kan föryngras vart 5-10 år genom nedklippning till 10-20 cm.. Blommar på nya skott. Hansa förväxlas ibland med Moje Hammarberg som har mörkt vinröda knoppar men bleknar när den slår ut, och Roseraie de l’Hay som inte är lika härdig.

H & B: 1-2 m  C/C: 50-60 cm Zon: 6 Blom: juni-november

Trädgårdsnattviolen (Hesperis matronalis) slingrar sig in i alla sammanhang och verkar komma överens med alla.

Två- till flerårig ört, 50-100 cm hög. Anspråkslös och tålig. Blommar i juni-augusti med violetta, rosa eller vita blomklasar. Doftar på kvällen. Omtyckt av fjärilar. Frösås lätt från små ärtskidor i april-juni, sås ytligt. Blommar andra året. Om man klipper ner blommorna förlängs blomningen och plantan har större chans att övervintra. Sista blomomgången bör dock sparas till frösådd, annars försvinner de så småningom. Trivs i sol-halvskugga på de flesta jordar, gärna kalkhaltigt men enligt vissa källor inte nygödslat. Kallas även nattviol vilket ger risk för sammanblandning med andra arter.

Toppklockorna (Campanula glomerata) har inte slagit ut än. Även om många betraktar dem som nästintill ogräs så tycker jag att de är ganska fina, och de passar definitivt i en gammaldags överdådigt blommande latmansträdgård.

Flerårig ört, cirka 25-50 cm hög med mörkt blåvioletta klockor tätt samlade som i en boll överst på stjälken, vilket skiljer den från andra blåklockor. Blommar i juli-augusti.  Förekommer i södra och mellersta Sverige. Trivs på torr gräsmark. Kallas byskvaller i norr för så fort man vänder ryggen till så sprider den sig. Inte lika invasiv söderut.