kajo.info.se

Javisst kära vänner, dagens djupgrävda veta-mer-grop är alltså nässköljning med saltvatten. Rena undermedlet mot snor, förkylning, allergi, bihåleinflammation, polyper, damm, torra och svullna slemhinnor samt snarkning. Sägs även ha positiv inverkan på ögon- och öronproblem genom att ”avloppen” sköljs rent. Dessutom helt biverkningsfritt så länge man använder salt utan tillsatser (utan jod och antiklumpmedel alltså).

Svensk sjuksköterskeförening redovisar några studier i ämnet.

… och en total omvändelse från ”aldrig i livet att jag tar en frivillig kallsup!!!” finns här.

En tesked (5 gram) salt rörs ut i en halvliter kroppsvarmt vatten. Blandningen blir då 0,9 procent vilket kallas fysiologisk saltlösning (motsvarande kroppens egen). Ljummet saltvatten gör att sköljningen inte känns obehaglig.

Man sköljer näsborrarna växelvis, två gånger åt vardera hållet. Gärna varje dag vid tandborstningen i förebyggande syfte, oftare om man har behov.

För ändamålet vill man ha en nässköljare. Ja, det låter sig nog göras med egna hempulade manicker men risken är att man blöter ner både sig själv och badrummet. Det finns några köpevarianter att välja på. Alla har munstycket gemensamt; det ska kona för att sluta tätt mot både små och stora näsborrar.

Kannan Nosebuddy kostar 119-189 kr i olika webbshoppar, exempelvis SweHealth har den som julerbjudande och om man beställer två så får man gratis frakt…

Sprutan Nasaline kostar 95 kr hos Medistore och 125 kr på Apoteket. Ryktet säger att både Charlotte Perelli och Tommy Körberg har en sådan.

Med julkampanj kostar näshornet Nasoklar 120 kr, annars 150 kr.

Det finns kannor i keramik också, exempelvis denna gjord av Annbritt på Krukmakeriet Hemjord i Kristinehamn. Gamla stans krukmakeri säljer en kanna som heter ”Krutis”.

Så vilken ska man välja? Tja, jag tror att alla fungerar. Vi valde Nosebuddy för att man blandar direkt i kannan mot nivåstrecket, och för att man lätt kan se om det hamnat nåt skräp i den. Sprutan kräver en blandningskopp och så ska man tanka flera gånger. Skillnaden mellan spruta och kanna är också att trycka in vatten i näsan jämfört med att hälla det. Keramikkannor går bort för tyngden och risken att tappa dem.

A har skaffat ett husdjur.  Jag tror inte att resten av flocken kommer att gilla Robban men vi får väl se.

Det har öppnat en ny restaurang i grannskapet. På menyn står både hampa, solrosfrön, jordnötter och talgbollar. Äpplen kommer ut så snart det snidats krokar.

Men var är gästerna nånstans?

Okej, ja, jag är väl onödigt prylintresserad, men den här lilla grejen väcker habegär och nu kan jag inte få den..! för den är bara tillgänglig för amerikanska marknaden. Missräkning och besvikelse. :-(

Det är alltså ”Square”, en amerikansk liten kreditkortsläsare som man pluggar in i sin iPhone eller Android-telefon så att man kan acceptera kortbetalningar. Avgiften är 2,75% på transaktionen. Själva läsaren och appen (programmet) kostar inget.

Processen att få bort kontanter och ersätta dem med kort har skapat ett glapp. Nuförtiden är det ingen som har kontanter på sig, och det är snart omöjligt att hitta en uttagsautomat. Det har dragit en skarp skiljelinje mellan säljare som har kortläsare, och de som inte har. Utan kortläsare ingen affär.

I Sverige har bankerna monopol på kortinlösenavtal och de tar rejält betalt för tjänsten, både månadskostnad och transaktionsavgift. Dessutom kostar själva kortdragningsmaskinen minst 7.000 kr, plus moms, om man inte väljer att leasa den. Det innebär att om du bara köper en kvällstidning och betalar med kort, så förlorar kiosken på affären.

Squares grundare Jack Dorsey (som för övrigt också värpte idén om Twitter) har ambitionen att Square ska bli för loppmarknader vad PayPal är för Ebay. Det säger kanske inte så mycket för svenskar men kombinationen av handelslösning och betalningslösning revolutionerade handeln mellan människor.

Ur min synvinkel har Square förutsättningar att bli vad kontanter har varit; en möjlighet för var och en att göra affärer – igen.

Långt senare kröp det på mig vilken fantastisk genväg bloggappen är. Tänk, man slipper gå in och hämta stora kameran – gå ut och fota – gå in och starta datorn – leta fram kortläsaren – dra över bilderna – öppna bilderna i photoshop – logga in på webben – ladda upp bilderna – skriva texten – publicera inlägg. Nu bara: hala upp mobilen ur fickan, knäppa ett kort, skriva bildtexten, skicka! Wohooo!

Man skulle rentav kunna tänka sig börja med dagens bild, när det ska vara på det här viset. :-)

Först gruvade jag i nästan ett helt år för att sätta spaden i marken. Det kändes så definitivt liksom. Kravfyllt. Man måste veta.

Sen värmde jag upp med att gräva dränering i infarten. Många grävstunder blev det.

Sålunda uppvärmd skapades första rabatten som heter ”Vårbacken”, även känd som det mer prosaiska källarbacken.

Nu i helgen blev det en rabatt till, en avlång vid logen. Tyvärr råkade den snabbt få namnet ”Loglimpan” och jag befarar att den aldrig kommer att få något mer poetiskt klingande.

Jag har idéer om flera anläggningar…

Slå gräs, kratta, kärra grus, skotta jord, krypa på knä, lyfta sten, sitta på huk, plantera. Jättebra barmarksträning.

Och, lycka! Häromkvällen fyndade jag en crosstrainer för 350 kr på Blocket! Jag har suktat efter en  i flera år men tyckt att det varit för mycket pengar att ställa i förrådet. För ja, jag vet hur det är med ambition och verklighet…

Nu  behöver jag bygga ett ställ till Lillen (bärbara datorn). När grävsäsongen är över, marken är frusen och vit, och styggvädret rasar ute ska jag streama film och trampa-trampa-trampa, inbillar jag mig.

På tal om prylar som man ”behöver” så måste jag sjunga en liten lovsång till den här:

När jag köpte en foderskopa i rostfritt på Granngården (finns även hos andra) för 125 kr så passerade jag nån slags gräns. Det var förfärligt mycket pengar, tyckte jag. Snudd på skamlöst faktiskt. Jag har planterat med många usla skopor: platta plantspadar som ingenting rymmer och plastskopor som tappar skaften, och när jag fick den här i handen så kändes den rätt. Precis lagom stor, med bekvämt grepp. Den rymmer 0,5 liter. Den har storasyskon som rymmer mer, men jag tänkte på påsöppningar, smala krukor och belastning på handleden. Nu när jag haft den snart ett år kan jag säga att den till och med är ännu bättre än jag hoppades. Jag använder den till allt som ska skopas. Aj löööv it!

Förrförra året köpte jag ett mäthjul. Det använde jag bland annat för att mäta upp en del av släktgården, cirka 2-3 hektar närmast boningshusen. Härs och tvärs kutade jag med detta hjul och antecknade noga och det tog sin lilla tid. Kartan ska bli en present till K som äger gården. Den handskriva versionen ligger i min hängmappshurts och jag har tänkt föra över siffrorna till en digital bild.

Nyligen blev det ju aktuellt att mäta igen för att ta reda på hur mycket staket vi behöver till vår egen tomt. Eller för att vara mer exakt, hur långt 43 staketsektioner skulle kunna räcka. Mäthjulet var inget alternativ eftersom snön ligger meterdjup. Så jag fotograferade tomtkartan från kommunen, öppnade den i Google Sketchup, använde måttbandet och skrev in alla tänkbara mått; längd och bredd på hus, avstånd mellan husen, från husgavel till tomtgräns, kvadratmeteryta på olika områden etc. Så att det är klart en gång för alla liksom.

Sedan fick jag för mig att kolla hur långt det var att promenera med jycken till en bekant. Då först kom jag ihåg att det går att mäta via Eniros karttjänst.

Jag har jämfört måtten från vår tomtkarta med resultaten från Eniro och det är svårt att sätta pluppen exakt, men den hamnar inom godkänd felmarginal för grovplanering och uppskattning av materialåtgång. Jag mätte på kartbilden men för andra är det kanske enklare i hybridläget där karta och flygbild överlappar varann. Man skriver in adressen i kartsök och använder sedan linjeverktyget under ”Rita och mät”. Ett tips är att ha en pappersutskrift att kladda ner måtten på, eftersom de bara anges när man drar linjen.

Det går väldigt mycket fortare att mäta i datorn än med mäthjul. Men man går förstås miste om motionen. :-)

Jag har aldrig haft nöjet att blogga i soffan förut, men nu när jag kan så måste jag ju prova. I reklamavbrottet på Morden i Midsomer. (Tittar väl aldrig på den serien i vanliga fall men det var vad som bjöds.)

Fördelen med soff- och reklampausbloggande är att det blir kort.

Vi har för övrigt döpt nya datorn till ”Lillen”.

I går på eftermiddagen levererades den äntligen. Dagen till ära har jag diktat lite:

Nu är den här, vår mackapär
Jag är så kär i lilla Air!

Den är sååå coool. Och snabb. Och jättebra skärm och upplösning. Och helt tyst, ingen hårddisk eller fläkt som väsnas. Och multitouch så att man kan styra med fingrarna på iPhone-vis. :-)

Nu är jag glad att vi inte föll för frestelsen att köpa en netbook eller en bärbar för något år sedan. Den här är liten som en netbook, tunn som iPad men har schysst tangentbord, fullständigt operativsystem och kan allt som en stor dator kan (minus bränna skivor, man måste koppla till en extern brännare i så fall men jag har ju brännare i den stationära och kör nätverk så det känns inte som ett issue).