kajo.info.se

A har köpt en gräsklipparrobot som vi döpt till Rosa. Under sin första dag i tjänst vandrade hon i ett obevakat ögonblick iväg till syrenbäbislandet och smaskade i sig en av plantorna som jag fick av T för några år sedan.

För att undvika gråt och tandagnisslan har nu A byggt ett litet fort av balkonglådor och hinkar åt de resterande plantorna.

Ända sedan jag köpte världens just nu fulaste plasttofflor (Sommarvind från Ikea) och med dessa bevisat vad fantastiskt praktiskt och bekvämt det är att ha ett par snällpissetussar* har A tjatat om att han vill ha ett par gula Crocs. Inte svarta, bruna, blå eller nån annan gängse herrfärg utan klargula. Jag har ömsom bedyrat att något sånt inte kan tänkas finnas i hans storlek, ömsom i smyg letat i alla skoaffärer och lågprisvaruhus jag bevistat. Kan efter detta säga med stor säkerhet att färgglada skor sällan finns i storlek för resliga män. Särskilt finns det inte gula. Jag måste beundra hans envishet.

I kväll hittade jag dem! Ett par gula Crocs – i A:s storlek! Och det var bara just den storleken som fanns kvar. Det känns som att universum just blinkade åt oss.

Snart på ett par herrfötter nära mig. Vem hade vågat tro nåt sånt? (Förutom A, då.)

* snällpissetussar  kommer gissningsvis av samma feltolkning som snälltåg, det är alltså skodon som man har för att ”snabbt kuta ut för att pissa”. Personligen kutar jag in för att pissa men det är ju valfritt. Snälltussar är de i vilket fall,  även om de är fula som stryk.

Jag har satt hjul på sparken. Och motor. Samt hottat upp den med stoppade stolar och ett litet klimatskydd. Huj vad det ska gå söderut senare i veckan.

Det här är en 61 millimeter lång motoraxel, svarvad i rostfritt ickemagnetiskt stål, SS2346. (Nu är det meningen att ni ska bli imponerade för rostfritt är svårt att svarva.) Notera särskilt att axeln konar (smalnar av) på högra sidan. Det krävs nämligen ett speciellt tillbehör till svarven för att åstadkomma det: en toppslid.

En sån här axel finns inte att köpa i Sverige. Mycket lämpligt då att A har sin egen lilla produktionsenhet uppe i pysselkammaren.

Axeln ska sitta i en LRP X11 5,5T. Utan axel vore den en tusenlapp redo för soptunnan. Behöver jag tillägga att A är myycket nöjd över kvällen insats? :-)

Jag läste ett bra citat apropå gratiswebben häromdagen: ”Om du inte betalar så är det du som är varan”. Trots formella pengasystem går en stor del av vardagsekonomin i världen runt med byteshandel. Skillnaden är bara (läs mer »)

Jag fortsätter botanisera bland rädda-världen-videos och hittade en om ”grejen med prylar” – story of stuff. Det är 20 minuter perspektiv på amerikansk konsumtion. Men eftersom vi svenskar inte ligger långt efter i konsumtion och produktionen i vilket fall är global så är det lika relevant för oss.

Jag och A brukar skoja om att grejer är designade att gå sönder veckan efter att garantin gått ut. Den här bönan säger att hon läst exakt just det i styrdokument från 1950-talet.

Den här bönan säger också att ”det här systemet uppfanns av folk. Vi är också folk. Vi kan välja ett annat system”.

I morse när jag kravlade mig ur sängen (nåja, i förmiddags då) var det 15 grader i köket och -30 utomhus. Efter påbyltning av mig och hund gjorde vi några snabba ärenden: tidningen i postlådan, en sväng förbi komposten och vedboden och mata fåglarna, och sedan in igen för att göra eld i spisen.

Vedspis. Fantastisk gadget.

Idag stannar vi inne. :)

Hushållet har berikats med en portabel avfuktare som ska få bort imman ur våra bilar, bland annat.

”Åh! Har du köpt en dehumanizer?”, sa A.

Vi sägs ju bestå till 70-80% av vatten. Den här årstiden visar luftfuktmätaren i köket rekordlåga 30% vilket känns rejält i skinnet. Man behöver kanske inte umgås så länge med en avfuktare för att det bara ska bli torrt fnöske kvar.

(”Dehumidifier” heter det egentligen.)

Häromdagen pratade jag med mams i telefon. Hon hade hittat en gammal almanacka när hon städade tidningslådan. Hon tänkte kasta den men blev nyfiken på om hon skrivit något i den, och det hade hon: I mars 2010 hade hon skrivit om ett kraftigt styng i hjärtat och tryck över bröstet, med kommentaren ”hoppas det inte är nåt hjärtinfarktsrelaterat”. (Typ, andemeningen i alla fall.)

Jag minns inte att hon sa något om det då, men om hon gjorde det så tog jag det uppenbarligen inte på allvar. Inte hon heller.

Inte heller nämnde hon för oss när hennes blodtrycksvärden plötsligt var helt åt skogen. Mätaren fick hon för flera år sedan och har sedan dess mätt och bokfört regelbundet. Jo, hon skrev utropstecken efter de hysteriska siffrorna, sen var det tydligen bra med det. Det var någon vecka innan hjärtinfarkten som så småningom ledde till operation.

Efter infarkten var vi allihop förvånade, inte minst mamma. Nä, inte hade hon haft några sådana tecken?

Och varför kom jag att tänka på detta nu? Jo, för att jag går igenom min tidbok för 2011. Söndag 20 februari, då jag ägnat halva dagen åt att begrunda trädgårdens utveckling, skrev jag: ”Växtbudget ? 10.000 kr på tre år?” Och under det en notering daterad 25 augusti: ”HAHA!!! Jag tror det spårar ur innan dess. :-)” *harklar mig lite besvärat*

Ja well. Vart ville jag komma med detta? Jo, en konklusion: Ha gärna en dagbok/timbok/almanacka där du noterar vardagliga saker – men försök också lägga till vanan att titta bakåt i den ibland. Då har du bättre chanser att se och tolka tecknen i tid.

Man kan köpa koksaltlösning ”Renässans Naturell” utan konserveringsmedel på Apoteket, och betala 1483 kr per liter.

Eller så kan man gå till mataffären och köpa ett halvt kilo salt för 14 kronor. Räcker till 250 liter koksaltlösning. Men man får läsa noga på paketen. Nyckelfrasen är ”helt utan tillsatser”. Det man vill undvika är jod och klumpförebyggande medel som sägs kunna ge allergi.

Av egen erfarenhet kan jag nu säga: Det äääär inte läskigt att skölja näsan. Mest udda.

Första gången blir det lite spott, fräs, fniss och tårdryp innan man kommer på hur man ska luta huvudet och kannan. Det är en gnutta svårare åt ”andra” hållet, beroende på hur man är hänt. Sen står det uttryckligen i manualen att man inte ska snyta hårt, men det gjorde jag i alla fall för jag har visst bara en växel på snytfunktionen, och då sprakade det till på ett obehagligt vis i vänstra hörselgången. En kvart-tjugo minuter efteråt började det ticka-klicka i bihålorna till höger om nosen. Tror visst att det behövs lite mer städning där inne…

A tyckte sig kunna andas lite lättare vid läggdags. Jag upplevde att ljudnivån på hans snarkningar minskade avsevärt jämfört med natten innan. Men det kan ju vara en tillfällighet, eller rentav önsketänkande.

Vi har i alla fall en deal: 30 dagar ska vi hålla på. Om det inte märks skillnad då så får vi sluta.

Kan man samsas om en kanna? Om man utan bekymmer lånar andras tandborstar så är svaret ja. Leverantören rekommenderar det inte, av hygieniska skäl. Själv kan jag tänka mig att det går bra så länge alla är friska. Förkylningsbaciller gör det väl mindre lämpligt. Att torka pipen med handsprit räcker nog inte för man släpper ju tillbaka vatten ner i kannan mellan sköljningarna.