kajo.info.se

Jag läste ett bra citat apropå gratiswebben häromdagen: ”Om du inte betalar så är det du som är varan”. Trots formella pengasystem går en stor del av vardagsekonomin i världen runt med byteshandel. Skillnaden är bara vad man byter.

Förr var det kanske en säck potatis mot ett par hästskor. I dag kan det inte ha undgått någon att mejladresser är hårdvaluta. ”Registrera dig så får du…” Det är byteshandel.

Precis som indianerna i början sålde sina tillgångar alldeles för billigt mot glaspärlor och sprit, så sålde jag för något år sedan min mejladress mot en valfri pocketbok i en undersökning på Facebook. Det tyckte jag var en bra affär då. Föga anade jag att 30-40 svenska och danska marketingfirmor skulle börja skicka dagliga mejl till mig.

Av affärsmässiga skäl publicerar jag min mejladress öppet både på hemsida och alla kontaktplatser. Det gör jag trots vetskapen att robotar ”skördar” mejladresser från hemsidor. Sen har vi olika mejlvirus och datorintrång, vars syfte är att komma över – just det, mejladresser. Lägg därtill alla de andra som handlar med uppgifter som de fått tag i. Jag får till exempel tre upplagor av vissa reklammejl, till tre olika adresser. Den enda som haft kännedom om samtliga dessa tre adresser är en av mina uppdragsgivare, som alltså antingen har sålt sitt adressregister eller har blivit hackad.

Jag har sedan länge ett mycket bra spamfilter, så episoden med pocketboken är inget problem. Men den utmärker sig genom att alla dessa mejl har en liten rad i slutet: ”Detta är inte spam, du får detta för att du deltagit i en tävling, undersökning eller Facebook app”. En mejladress som skördats på detta sätt är mer värdefull för att den är bekräftat giltig. Lösningen för den som vill fortsätta delta i sådana utlottningar är att ha en särskild gebortadress som bara används just till detta.

En annan begärlig bytesvara är lojalitet, det vill säga bindningstid. Det använder jag med urskiljning. Jag binder hos de företag som jag ändå skulle anlita, men bara mot något som jag gärna vill ha. Om Telias säljare ringer och erbjuder för 100 kronor gratis samtal mot 12 månaders bindning säger jag nej. Bindningstid är som sagt hårdvaluta. Jag bytte 24 månaders bindningstid mot 2.400 kronor i rabatt på en iPhone med räntefri avbetalning.

I helgen gick vår digitalbox sönder. Jag gjorde en liten marknadsundersökning. Elektronik är en av de få saker som jag ogärna köper begagnat, av många skäl. Den billigaste nya boxen är en utgående modell på lagerrensning för cirka 500 kronor. Den skulle duga men gick inte få tag i. Ordinarie pris för en box är cirka 1500-2000 kronor. Jag ringde vår TV-leverantör Boxer och frågade vad de kunde erbjuda. Vi fick en ny box och fyra månader avgiftsfritt mot 24 månaders bindningstid.

Ta kontroll över den byteshandel du deltar i. Säg inte ja till första bästa säljare; vi vet ju redan vad de vill. Fundera över vad du vill istället. Det finns ofta något mer att få ut. Gå inte på snacket om att det är bråttom-bråttom. Om det lockande erbjudandet är något att ha så finns det kvar nästa dag också. Gott om tid att tänka och kolla.

Slutligen vill jag även påminna om att det går bra att avstå. Behöver du inget så köp inget. Byt inte för bytandets skull. Den för mig fördelaktiga affären på en iPhone och en digitalbox har två grunder. Det ena är att stora företaget (Telia och Boxer) köper in stora mängder och är goda förhandlare. De delar med sig till mig av sin marginal men tjänar ändå på affären. Den andra grunden är förstås vårt samhälles tickande bomb: lågbetald arbetskraft, dålig arbetsmiljö, billiga råvaror från naturskövling. Än så länge finns inget Rättvise-märke för elektronik och det är inte troligt att fattiga arbetare får bättre betalt för att du väljer att betala mer för samma produkt. Där finns mer att göra, liksom när det gäller konsumentmönster, renovering och återvinning av elektronik. Men det är en annan historia.