Gnällfia tar över

I dag är jag på dåligt humör. På måndag är jag inkallad som vittne i en tingsrätt om något som hände 2009. Det är två parter som bråkar om 3.000 kr. Jag blir citronsur varje gång jag råkar tänka på att jag varit tvungen att lägga tiotals timmar på underlag och förberedelser och dessutom blir tvungen att prata inför domstol. En domare, två parter, förberedande förhandling, huvudförhandling, två vittnen, en massa papper och administration. Vad kostar allt det då? Men jag vet ju att det handlar om en princip. Den ena parten har för vana att inte betala räkningar.

När jag är på dåligt humör påminns jag lätt om andra saker som gör mig sur. Återvinningen till exempel. Varje gång jag åker för att slänga kartonger och burkar blir jag arg:

”Hur svårt är det att fatta vad en förpackning är? En stekpanna och en glödlampa är ingen förpackning! Förpackningsinsamlingen gäller f-ö-r-p-a-c-k-n-i-n-g-a-r. Idioter!”

”Amen, vaffan! Knöla in jättekartonger så där? Nu är ju containern full av tomluft! Vik ihop och platta till!!! Hur svårt är det då?”

”Jaha, lyfturtagen på containern fullproppade med hopknölade plastpåsar igen. Tror folk att de kommer att upplösas till luft där? Hur svårt är det att gå 10 meter till höger och slänga de tomma påsarna i plastcontainern?”

”Nu kommer det fler. De tror kanske att det är jag som dumpat de där madrasserna där. Tittar de konstigt för att jag viker ihop mina kassar och tar med dem hem igen?”

Det här med att vara del i ett samhälle har både goda och dåliga sidor. Nu måste jag ut och interagera igen, jag har jobb att göra. Fram med trevliga rösten och leendet.

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker