kajo.info.se

Jag har bestämt mig för att köpa en spikpistol, lagom för att skjuta in tre tum i ytterpanel. Första bästa på Jula skulle säkert vara tillräckligt bra. Men så upptäckte jag att man kunde välja mellan 21 och 34 graders vinkel på magasinet. Varför då..?

Jag messade frågan till två personer som jag trodde visste. Ingen av dem kom med någon tillfredsställande förklaring, och därmed var det kört. Stora spikpistolsutredningen startade. Kvällen försvann i ett nafs. Jag är ju sån att jag inte kan stanna halvvägs utan måste gå till botten med allt. Nu vet jag det mesta som är värt att veta om tryckluftsdrivna spikpistoler – utom hur det är att faktiskt använda en. Den insikten lär dröja ytterligare några veckor.

Jag har fått begär efter en transferpress… (En apparat som man värmer fast motiv på tröjor med.) Förut var det mer typ ”jo, det skulle väl vara bra att ha… nån gång”. Nu är det : måste ha! Till rätt pris, förstås. Både nya och begagnade brukar kosta omkring eller över 7.000 kr och det vill jag inte betala.

I dag dök det upp en annons på blocket om en transferpress för 1.500 kr. Det fanns ett telefonnummer men jag mejlade istället. Va?! Jamen ni fattar ju. Jag har kollat mejlen hela dagen och nu är annonsen borta. Pucko.

Nyss hördes en kraftig smäll från köket. Kasper och Scoobs låg hos mig i kontoret och såg lika förvånade ut som jag. Ljudet var mer dämpat än en vinkork men samtidigt kraftfullt, ungefär som en fågel som krockar med fönsterrutan.

Utanför huset hördes skrik och skrän från grannungarna, och tanken slog mig att de kanske kastat något på fönstret. I så fall kanske det skulle komma mer. Millisekunder senare lättade jag från stolen och svischade ut i köket, men redan vid dörren noterade jag att det var nåt helt annat på gång. Det droppade nämligen ur kryddskåpet och en stor pöl hade redan börjat samlas på bänken.

När jag gläntade på skåpdörren låg oljesprayflaskan där som en slagen kung på schackbrädet, och allt i skåpet badade i rapsolja.

Allt på bänken också, inklusive rullen med hundralappar som jag oförsiktigt lagt där inför en affär jag förhoppningsvis ska göra. Jag har bjudit på en begagnad värmetransferpress. Verkligen kul att komma med flottiga pengar. Klåpigt.

Oljesprayflaskor var rysligt i ropet kring årsskiftet 2005-2006. Den här flaskan är en OBH Nordica. Nu hittade jag ett foruminlägg från 2008 om att företaget återkallat flaskan, men någon information om det finns inte längre på OBH:s webbplats. Well, jag tror att jag kan gissa anledningen ändå.

Så, nu – marsch ut i köket och kolla så att din oljesprayflaska inte har limmad botten.

I juli 1994 köpte jag min första mobiltelefon, en Ericsson NH99 som bara gick att ringa med. I december samma år köpte jag fax. Den använde jag flitigt varje dag för att skicka och ta emot material. Långa ringlande pappersormar rullade ut över kontorsgolvet för det var en termofax.

Våren 1995 fick jag Internet via telefonmodem på 28,8 som snart utökades till 33,6, och köpte en scanner som jag aldrig lärde mig att hantera särskilt bra. Bilder med kvalitet skulle fortfarande vara dia och skickas med post.

1999 köpte jag min första digitalkamera. Den kostade 11.000 kr och hade som standard ett minneskort på 16 mb, så jag kände mig verkligen lyxig och spendersam när jag slog till på ett med 32 mb. Minneskortet stoppade man in i en ”diskettadapter” av plåt så att man kunde föra över bilder till datorn. Magi!

Som enveten GSM-motståndare bytte jag från NMT-nätet sist av alla, kring millenieskiftet när Telia tvingade mig genom att stänga nätet – och fick som plåster på såret upptäcka vilken fröjd det var att kunna skicka SMS.

2004 köpte jag min första mobiltelefon med kamera. Det var också mycket märkvärdigt, till att börja med, innan jag insåg hur usel kvalitet den gav. Trots att jag skaffade MMS-funktion tidigt så kom jag aldrig att använda den i någon omfattning.

För ett par år sedan skaffade jag blåtand till datorn. Oj oj, att kunna skicka bilder från mobiltelefonen i köket till datorn i kontoret…

För kanske ett år sedan lärde jag mig att uppdatera bloggen via MMS, utan omvägen över datorn. Det kändes stort. Då upptäckte jag att jag kunde skicka MMS till mejladresser också. Möjligen var jag den sista i min generation att upptäcka det.

I våras kom jag på att jag kunde låta mässbesökare skicka bilder från sina mobiler via blåtand till min dator och göra knappar av dem. Stor succé. Jag hade multikortläsare också så att jag kunde tanka från diverse digitalkameror. Några av besökarna ringde till folk som inte var där, och bad dem att skicka bilder. Jag har inget mobilt bredband men besökarna tog emot bilderna som MMS och blåtandade dem sedan till min dator. Värry smart.

I dag mejlade jag ett bråttom-bråttom-korrektur till en uppdragsgivare men fick ingen respons, så jag ringde men fick inget svar där heller. Strax kom ett SMS: ”Sitter i budgetmöte, ingen dator”. Hupp?! Då kom jag på att jag kunde göra om korrekturet från PDF till JPG, skicka det via blåtand till mobilen och vidare som MMS. Korret fick godkänt via SMS ett par minuter senare. Smutt!

Så långt har vardagsanvändningen alltså kommit på 15 år. Men fortfarande går det inte att skicka SMS eller mejl till fasta telefoner. Skräp, tycker jag. Hur länge kommer fast telefoni att överleva? Åtminstone tio-tjugo år tror jag, eftersom IP-telefoni och mobilt bredband fortfarande är så uselt.

För något år sedan köpte jag en liten vinylskärare (nu blir nog Cilla avundsjuk ;-)

Jag har basfärgerna vitt, svart, rött, gult, mörkblått, mörkgrönt, mellangrönt, silver och guld. Nu behövde jag rödbrunt, PMS 1815, och slog på stort, beställde en hel liten rulle. Man kan köpa per meter men jag hade på känn att den här kommer det att bli många exemplar av.

I dag kom rullen och jag skuttade ivrigt uppför trapporna sedan jag kvitterat den vid dörren. (Företagspaket, leverans ända upp på bron, väldigt lyxigt.) När jag väl tagit mig in i det mycket vältejpade paketet och fått fram rullen kommenterade A uppskattande: ”vilken fin färg!”

Och det var det ju, verkligen. Men jag hade köpt en rulle PMS 1805 körsbärsröd… På ren svenska: tomteröd. And we´ve got plenty of it. Däremot inte minsta lilla smula rödbrunt som jag nu verkligen behöver.

I dag fick jag hjälp att utsätta den nya lilla videokameran för ett ”Mamma-test”. Teorin bakom Mamma-tester av tekniska prylar är att ”om min mamma kan hantera grejen, så testar jag den på A:s mamma (82 år), och om hon också fixar den, så vågar jag rekommendera den till mina kunder.” Personligen anser jag att alla större tekniktillverkare borde införa Mamma-tester som standard innan produkter släpps ut på marknaden. Världen skulle vara så mycket enklare då.

Jag vill varna alla estetiskt känsliga tittare för att den här filmen består av fem (5!) minuter råa tramsklipp direkt ur kameran och att berättarteknik och manus fullständigt lyser med sin frånvaro. Min mamma har inget talfel, hon läspar bara för att jag envisas med att intervjua henne fast hon inte vill. Kräsmagade bör även vara medvetna om att här finns en lång närbildssekvens av hur Scooby tuggar godis (med öppen mun, för det är så hundar gör) samt när han urinerar på allmän plats. (Eh ja. Fråga inte varför jag tog just den sekvensen…)

===========================================================
Ja, här skulle den vara, filmen, om inte YouTube och min uuuusla internet-uppkoppling varit så jämrans motspänstiga. :-(
===========================================================

Jag kan i alla fall konstatera att det är busenkelt även att göra film med FlipShare (den medföljande programvaran).

Det är bara att
1. Dra och släppa klipp i den ordning man vill ha dem.
2. Välja musik (hög – dvs ersätta befintligt ljud, låg – dvs bakgrundsmusik, eller ingen).
3. Skriva in för- och eftertexter.
4. Klicka på ok och vänta medan programmet skapar filmen. Klart!

(Jo jag har iMovie med hundratals fiffiga finesser men i det programmet tar det mig tre kvällar att få ihop en film av några klipp…)

Nästa gång ska jag trimma klippen med Flip:ens saxverktyg först, och välja dem med någon slags tanke. Då kanske rent av fler än mamma och jag kan ha nåt slags utbyte av att titta på filmen. ;-)

A åkte till Jönköping klockan sju i morse och kommer inte tillbaka förrän sent på måndag kväll.

I går var han uppe och packade till efter midnatt, och klockan fyra i morse studsade vi båda rätt upp ur sängarna som om de plötsligt blivit strömförande: det var kattslagsmål i mörkret. Ingen av oss sov särskilt hårt när klockan ringde 5:45. Om ni frågar mig så är det omänskligt att kliva upp den tiden men vad gör man inte för att få sällskap till frukost av hjärtegrynet? ;-)

Konsekvensen av allt detta var att jag kom till jobbet redan klockan sju i morse. Jag hade helt klart för mig vad jag skulle ta itu med, och eftersom detta inbegrep både kodknackande och ett för mig alldeles nytt program (Poedit, för att översätta språkfiler), så blev jag snart helt uppslukad. Tur för både mig och jycken att DHL ringde på dörrklockan 12:45 och bröt koncentrationen.

Efter promenad och mat kastade jag mig över den spännande lådan, som innehöll en Flip Ultra. Det är en enkel videokamera i mobiltelefonstorlek med ett intressant användargränssnitt: Programvaran är inbyggd i kameran så att man alltid har den med sig, och usb-kontakten är ett ”horn” som man fäller ut med en knapp. Det innebär att man enkelt kan plugga in sig på vilken (nyare) dator som helst för att redigera och skicka upp filmer på nätet. Den drivs med vanliga AA-batterier, så att man kan springa in på närmaste kiosk om man blir strömlös – uppladdningsbara är givetvis förstahandsvalet för den miljömedvetna. Kameran har bara tre knappar: spela in, spela upp samt radera. Programvaran är också föredömligt enkel och intuitiv. Det är verkligen busenkelt att lägga ut en filmsnutt på youtube eller plocka ut snapshots från filmen. Filmredigeringen med ljudpåläggning och grafiska effekter har jag inte testat än. När jag var i köptagen hittade jag en inspirerande video som ett Flip-fan gjort. Hon använde ett ministativ för att fästa kameran på oväntade ställen, och det gav mig idéer om några kamerafästen som jag ska bygga för att kunna ta lite annorlunda filmklipp.

Nyss ringde svärmor och tyckte synd om mig som ska ”vara alldeles ensam hela påskhelgen”. Det är inte sant eftersom alla husdjuren är hemma och mamma kommer hit på middag på fredag.

Jag har dessutom ett helt lass choklad, 18 nya skivor från Ginza (10-29-49-kronorsrea :-) och min alldeles nya lilla videokamera att leka med, så jag ska nog klara mig.

För övrigt är det här mitt 100:e inlägg sedan flytten hit till kajo.info.se – tro hur jag ska fira det? Med lite mer choklad kanske?