Den här inspirerande videon har vandrat runt på facebook. Ibland påstås att kvinnan som rider (Stacy Westfall) är dövstum och bara har tränat hästen i tre veckor. Detta dementeras av Stacy i hennes blogg. Hon pratar och hör alldeles utmärkt (när hon själv vill ;-) och hade tränat stoet Roxy över 1000 timmar inför denna uppvisning. Fånigt att folk ljuger ihop sådana historier för ritten är tillräckligt fantastisk i sig själv.
Steve Jobs berättar tre historier ur sitt liv för ungdomar som går ut college 2005. Det berör och inspirerar mig, särskilt som jag vet hur det gick sedan. 15 minuter långt, det har du tid att se.
Ännu en bra grej som gör mig glad: Eyejusters säljer justerbara glasögon, tänkta för områden i världen där det inte finns tillgång till optiker. Glasögonen finns för både närsynta och långsynta men på grund av lagar får man inte sälja glasögon för närsynta i västländer. Däremot går det utmärkt att köpa sig ett par justerbara läsglasögon och ge bort ett par glasögon på samma gång. ”Give & Get” heter det briljanta konceptet.
Givetvis går det att justera synen för varje öga för sig. Där har dessa läsglasögon ett klart försprång före de glasögon man köper billigt på macken eller lågprisbutiken. Ryktet (tja, okej, Ny Tekniks reporter då) säger att glasögonen också fungerar perfekt som förstoringsglas när man pillar med små hobbygrejer.
Dessutom får man ett serienummer så att man kan logga in och se vart tvillingparet tog vägen nånstans.
Min stationära dator, en iMac 24″ från 2008, har blivit gammal. Irriterande varningsrutor ploppar upp. Saker slutar fungera. Jag känner igen symtomen. Snart kommer jag inte in på internetbanken och kan inte handla i webbutiker och… Men mina svindyra jobbköpeprogram är ännu äldre och de blir obrukbara om jag uppgraderar operativsystemet eller köper ny dator. Och Lillen som jag och A skulle dela på har blivit A:s dator.
Förra gången tvingade ett datorhaveri fram bytet i panik. Det blev bra men ångesten och all tid som fick läggas ner innan det löste sig, huuu! Den här gången ska jag vara förberedd. Därför har jag ägnat mycket tid åt att läsa på, räkna, skriva listor och grubbla över mina behov och alternativ.
För det mesta skulle jag klara mig med en bärbar, men till vissa moment behöver både jag och A en fullstor skärm. Av den anledningen lutade jag mest åt en ny iMac 27″. Men jag behöver dessutom en reseskrivmaskin. Å jag äääälskar Lillen. Men att ha en iMac till vardags och låta en ny Lillen ligga i hyllan vore resursslöseri.
Nu i veckan bestämde jag mig äntligen. Tjohoo, framtiden är utstakad! Så här är planen:
Steg 1: Jag köper tangentbord, stativ och appen Pages till min iPhone, och kollar hur den funkar som reseskrivmaskin. Hittills har jag bara installerat och provkört Pages och jag är helt frälst. Glöm att jag betalar för en Word-licens ever again..!
Steg 2: Jag köper mer minne till min gamla iMac och uppgraderar operativsystemet ett steg. Det borde ta bort varningsrutorna och jag kan fortfarande köra mina gamla program.
Steg 3: Så småningom betalar jag de andra dyra licenserna som jag måste ha och uppgraderar till nyaste operativsystemet. Lite skraj att iMacen inte ska orka det. Därför avvaktar jag tills två återstående projekt är klara, i december-januari, då jag har utrymme att hålla på med datorkrångel.
Steg 4: Den dag min gamla iMac går sönder eller inte orkar med längre köper jag en egen Lillen och en Thunderbolt Display 27″. TD:n är skärm, docka och hubb i ett: man kopplar in sin bärbara dator med två sladdar (ström och kommunikation) och kör den som en vanlig stationär dator. Tangentbord, mus/styrkula, skrivare, nätverkssladd och allt annat är redan kopplat och klart. Dessutom får man några extra USB- och firewire-portar som bärbara datorn saknar. För säkerhets skull köper jag kanske en Superdrive också, så att vi kan fortsätta läsa och bränna DVD.
Då har A och jag varsin bärbar och kan dela på en stationär arbetsplats; den som behöver stora skärmen har förstatjing. Ungefär som nu fast ännu bättre.
Så där. Känns skönt att ha bestämt sig! :-)
Vi bodde på The Bugibba Hotel i norra delen av Malta. Balkongen överst i mitten är vår. Hotellet tar upp ett helt kvarter och har över 360 rum och lägenheter. Jag hittade aldrig till de tre poolerna som ska finnas…
I vår lägenhet kunde man träna tresteg om man ville. Vi fick fråga städerskan var tallrikarna fanns. I vardagsrummet, bredvid soffan, visade det sig.
På Malta drar man på sig shortsen, tassar ut på balkongen barfota med muggen i näven och ser morgonsolen klättra upp över berget och färga staden gyllengul. Känns inte ett dugg frestande att göra det här hemma, trots att vår balkong också vetter mot öster.
Pastizzi är maltesiska piroger som säljs för en billig peng från hål i väggen eller på enkla serveringar. Även wraps och pizzabitar med olika fyllning kan finnas. Det här är nog närmast motsvarigheten till svenska korvstånd (som inte alls finns på Malta).
En dag åkte vi till Palazzo Parisio i Naxxar. Det tog hela dan att förstå att ortnamnet uttalas ”Nascha”. Tur att busschaufförerna är tålmodiga och luttrade. Frågar man så hjälper de gärna till att hålla reda på var man ska av. Palatset har ett orangeri och därinne fotograferade jag två grönbröstade dårfinkar, varav den ena lyckades med Kalle-på-julafton-tricket att kamouflera sig i busken.
Palatset är pampigt och sevärt om man gillar överdådig inredning. Inträdet kostar 12€ och då får man låna en liten speldosa med guideröst på olika språk och en numrerad karta så man vet vilken episod man ska bläddra fram.
Jag hade roligt åt att de pompösa ljuskronorna var bestyckade med lågenergilampor från Ikea. Varför nu det skulle vara nåt att flina åt? Ikea finns på Sicilien en timme bort med färja.
Annars var det ganska mycket shopping. T hade bestämt sig för att fylla på lagren av blingbling och kläder, och lyckades nog över förväntan. Temuggar ingick inte i lägenhetens utrustning så vi köpte varsin.
På mammas födelsedag drog vi till huvudstaden och fikade bakelser på uteserveringen närmast torget. Där myllrade det av poliser, militärer, bombhundar och svarta diplomatbilar. I tidningen läste vi senare om de tio statsöverhuvudenas överläggningar, eller ”5+5 Summit” som det kallades. Men innan dess hade vi en överraskning för mams: ett besök i Casa Rocca Piccola med åttonde markisen Nicholas de Piro och hans fru Frances som värdar och guider. Mams rodnade lätt när markisen utbringade en skål för hennes födelsedag. Japp, det är inte alla som druckit champagne med en markis. :)
Jag måste alltid ut och gå – man kan ju undra om jag turistar med fötterna? – och släpade sällskapet både hit och dit, här närmare bestämt runt hamnen i St Paul’s Bay. Men när jag skulle dra iväg till saltbassängerna åt andra hållet sade T upp sig och stannade på hotellet. Enough is enough.
Nästa dag lyckades jag ändå lura med henne till Mdina och Rabat med prat om läskiga, fuktiga katakomber. Fast när det kom till kritan så ville vi inget mer efter multimediashow, katedral och två museer.
T fick i alla fall med sig lite inredningsinspiration…
… Själv får jag nog lite svårare att ta trädgårdsinspirationen rakt av. Fyra meter höga hibiskus- och nerumträd.
*suck* :)
Å sen for vi hem!
Foto: Joseph Kisyoky
Jag såg ett program på Discovery om Amos Winter som utvecklat en rullstol för riktigt dåliga vägar. Här finns en artikel från MIT om det. Snilleblixten är att kombinera lokalt tillgängliga cykeldelar med hävstångsprincipen.
Jag blev så glad, och imponerad. Varje dag går utvecklare till jobbet för att fixa en kräm som är lite bättre mot rynkor, eller sparar en tusendel på en produktion eller… Men det här utvecklingsprojektet har potential att göra stor skillnad för så många människor. En av testarna kallar den för sin ”ängelmaskin”. Jag gissar att han menar att den ger honom vingar. Prototypen utökade räckvidden från 100 meter till 1,5 km för en kvinna. Storheten i det lilla!
Jag har hämtat en låda blomlökar, 25 kilo. Den innehåller över 500 tulpaner och många växter som jag inte testat förut: vintergäck, snödroppe, klockhyacint, porslinshyacint, aftonstjärna, morgonstjärna, snöklocka, bukettlilja och sju sorters allium…
Oj oj oj, vad våren ska bli spännande. :-)
Jag är fortfarande sur, arg och ledsen över frosten. Så onödigt!!! Och nästan hånfullt att det varit 18 grader varmt efter det, som om inget hade hänt, förutom då att hela höstens blomning omintetgjordes på några timmar.
Men det finns annat att glädja sig åt:
Nån fyller år (inte jag) å då ska vi äääntligen till Malta som vi pratat om i flera år. Resa och hotell är bokat, guideböcker ska studeras.
Har de trädgårdar på Malta? Och blommar nåt i oktober?
Så vill jag bara säga att mommas spindellilja håller stilen. Har inte missat min födelsedag på många år. I år blommade den redan i juni och då grälade jag lite på den, men den har ju tre stänglar i år och tyckte väl att den kunde stila lite. :)
Kajo är ett alias för Karin Johansson. Bor tillsammans med Arla och katterna Tjadden och Nuffe på en liten gård där gräsmattan får ge plats för fruktträd, rosor och perenner. Driver ett företag. Gillar min Mac och te med mjölk. Välkommen. 