kajo.info.se

Klicka här för att se klippet på youtube

Först Paul Potts och Susan Boyle och nu Jonathan & Charlotte…

I helgen lyssnade jag och A på Rix MorgonZoo:s klassiska kedjebrevsläsning av ”Hundens och kattens dagbok”.

Det är kattens dagbok som är grejen. Vi enades emellertid om att man nog mår bättre som människa om man kan anamma något av hundens attityd. Alltså övade vi flitigt på att lägga till ”Tjohoo, det bästa som finzzz!” efter alla möjliga konstateranden, uppmaningar och utrop. (Jo, man måste läspa när man säger ”finns” för det gör Roger på MorgonZoo, det blir skojigare då.)

I dag mejlade jag till A att jag köpt fönsterbågar till orangeriet (fast här heter det förstås ”owanfeviet”, talfelen sprider sig) och A måste följa med som bärslav när han kom hem från jobbet.

”Tjohoo, bärslav, det bästa som finzzz!”, blev svaret.

Såklart att han fick en godispåse då, med den trevliga attityden. :-)

Wohoo, detta är det 500:e inlägget sedan jag flyttade från dagbokslandet. Jag måste bara dela med mig av en sak till som jag hittade:

”Om du tror att du är för liten för att påverka har du aldrig försökt sova med en mygga i sovrummet.”
Nannymaja Anderback, Umeå

Tjoho, trädgårds-TV i kväll kl 20 på TV2, visserligen bara en kort serie om trädgårdar på Österlen, varav jag sett det mesta som kommer i första programmet. Men jallafall. Pax för soffan!

Åh sen börjar Grand Designs igen 1 feb kl 21 på Kanal nio, då blir det tvååå timmar onsdags-TV.

Dessutom skriver jag in repris om ett halmhus 7 feb kl 16:55 i almanackan.

Ojoj, mycket att göra.

När jag kom in efter två timmars snöskottning i går hade jag fått mejl: en lista över de rosor som jag tilldelats i provodlingsprojektet! Det är sju från tyska förädlaren Kordes, och fem från några förädlare/grossister i USA respektive Kanada. Jag läste på om dem halva kvällen och övar mig nu i att komma ihåg vad de heter och se skillnad på dem.

Längst upp till vänster: Northern Accents Lena, en av hittills fyra i en serie tåliga, långblommande polyantharosor på egen rot framtagna vid University of Minnesota. Rosbeskrivningarna ger humoristiska blinkningar till områdets skandinaviska arv. Lena har enkla blommor med rosa kanter och vitt centrum. Busken blir cirka 75 cm hög, blommorna 2,5-5 cm i diameter. Ingen doft.

Längst upp till höger: Fortuna från Kordes har enkla ljusrosa äppelblom men kan även dra mer mot tuggummirosa. Fortuna är en kompakt upprätt buske med mörka, glänsande blad. Höjd 50 cm, bredd 40 cm, blommorna är 4 cm i diameter. Vinterhärdig och vädertålig. Ingen doft.

Infälld: Kordes Juanita, säljs som marktäckare. Mycket blomvillig. Upprätt buske, cirka 80 x 80 cm. Enkla blommor cirka 3 cm i diameter. Vinterhärdig, svag doft.

Mitten till vänster: Kordes Dolomiti. Blomvillig. Upprätt buske cirka 60 x 50 cm. Enkla blommor cirka 5 cm i diameter. Mindre vinterhärdig, ingen doft, ger nypon.

Mitten till höger: Nearly Wild. Den jag hittade med detta namn är en ros från 1941 så jag är inte säker på att det är rätt. Blommar hela sommaren. Buske på 60-90 cm med massor av taggar. Mild, söt doft. Bedöms härdig till USDA zon 4, det vill säga cirka –34°C.

Nere till vänster: Northern Accents Sigrid. Fjärde och senaste tillskottet till serien, eftersom Sven behövde en fjälla… Sigrid blir cirka 1 meter och blommar hela sommaren med extremt stora klasar av fyllda rosaröda blommor.

Nere till höger: Cape Diamond, Cap Diamant. Välfyllda rosa blommor hela sommaren. Upprätt, cirka 130 cm hög, spretig buske med ljusgröna, halvblanka blad. Mycket härdig, USDA zon 3b (–37°C). Stark doft.

Överst till vänster: Rotkäppchen från Kordes. Mörkröda, tätt fyllda blommor cirka 7 cm i diameter. Återblommande. Upprätt buske cirka 80 cm hög och 50 cm bred. Mindre härdig, svag doft. Känslig för mjöldagg (torka).

Överst till höger: Kordes Innocencia, liten buske cirka 50 x 50 cm, med en intensiv förstablomning och stillsammare andraflor. Vita, halvfyllda blommor cirka 4 cm i diameter. Vinterhärdig och motståndskraftig mot sjukdomar. Svag doft

Mitten till vänster: Kordes Sunstar, ljusgula fyllda blommor cirka 7 cm i diameter på en upprätt buske cirka 80 cm hög och 50 cm bred. Mindre vinterhärdig, känslig för mjöldagg (torka). Svag doft.

Nere till vänster: UTGÅR Kordes Kosmos. Krämvita fyllda blommor cirka 8 cm i diameter, medelstark doft. Buske med bågformigt växtsätt, cirka 80 cm hög och 50 cm bred. Vinterhärdig och motståndskraftig mot sjukdomar. ERSÄTTS AV Kordes Eifelzauber Buskros med fyllda pastellrosa blommor som är 10 cm i diameter. Höjd 120 cm, bredd 60 cm. Svag doft. Betraktas som vinterhärdig.

Nere till höger: Northern Accents Ole, som inte kan bestämma sig om han är rosa eller vit. Rosa knoppar. Halvfyllda blommor cirka 3-5 cm i diameter som till en början är rosa men bleknar till vitt. Buske med utbrett växtsätt, cirka 60 cm hög men närmare 90 cm bred. Extremt härdig, USDA zon 2b (–42°C). Extremt blomvillig.

Vinst på fyra av sju. Summa 150 kr. :)

Jo, mamma är hemma nu! Med larmknapp i ett band runt handleden och kommunal tillsyn ett par gånger om dagen. Det ligger plastgaller över trösklarna så att hon kan köra rullator över dem. Sängen som flyttat in i kammaren har klossar under benen för att få lämplig kravla-ur-höjd. Trappan till övervåningen är förbjudet område åtminstone en vecka till, enligt arbetsterapeuten.

När man har en liten mamma på hjärtintensiven. Och den lilla mamman nyss var säker på att hon skulle dö. Och man får höra att hon trott att sjuksköterskorna var vålnader som försökte lura i henne gift.

Då blir man väldigt glad när en ny medicin får henne att orka vara vaken flera timmar i sträck och rentav titta sig lite omkring med ena ögat ibland.

När man har en liten mamma på hjärtintensiven. Och den lilla mamman ligger alldeles orörlig i en säng och andas i syrgasmask och sitter fast i massor av slangar kopplade till en massa apparater som rätt som det är piper oroväckande. Och andra får hjälpa till att krafsa bort kliandet på knäskålen och i örat och vända på kudden som är alldeles blöt av febrig svett.

Då blir man väldigt glad när man hör att hon har svalt några skedar kräm. Och glass. Och ätit lite pannkaka till middag. Och sen rentav satt ner fotsulorna på golvet.

Sen, när man ringer och får höra att den lilla mamman inte kan prata i telefon för att hon är uppe och provar att gå med sköterskan. Då kan man bli så glad att mungiporna möts bak i nacken och man måste ringa runt och berätta det för hela familjen.

Anna-Pia Karlsson driver Memphis Salong och Café. Bilden är lånad från Torsby kommun

Marie Wickberg skriver i sin blogg om en inspirerande landsbygdsturism-tjej i Värmland: http://wickberg.blogspot.com/2010/08/praktikant-marie-besoker-rockin-pias.html och jag slås av vilka typiska reaktioner Anna-Pia möttes av som ung tjej med idéer. Den saken har visst inte ändrats alls på 20 år…

Kul att se att hon nu fått Företagarnas pris, http://www.torsby.se/omoss/nyheter/2011/annapiakarlssonblevaretskvinnaiochfornaringslivet.13667.html

Företaget heter Memphis Salong och Café och presenteras här: http://www.ostmark.se/cgi-bin/webbpub-s/ak_webbpub-s.cgi?funk=F&nr=00189&Sprak_ID=sv

NWT har en artikel från innan hon kom igång: http://www.nwt.se/torsby/article669415.ece och VF skriver om hur det utvecklat sig: http://www.vf.se/kultur-noje/noje/elvis-van-kommer-till-memphis-i-ostmark

”Follow that dream” står det på skylten utanför Anna-Pias hak. Jag vidarebefordrar. Vad drömmer du om?

Sverkers intåg i familjen har resulterat i att vi går omkring med fånleenden här hemma. Tänk att tänder och klor i luddig förpackning kan vara så kul. Än är h*n inte stor nog att göra skada, så det bara kittlas när h*n klöser på en hand, biter i fingrar och fötter eller klättrar uppför jeansen.

Sverker gillar att ligga i bakhåll under skobänken och göra överraskningsattacker, som avslutas med att h*n plötsligt flyr åt ett annat håll i vild galopp. Det låter ungefär som när man trummar med fingrarna mot en bordsskiva och ser väldigt skojigt ut. Ännu skojigare är det när två meter A lever sig in i attacken och ropar ”åh, hjäälp, tigern anfaller!” när det ser ut som han har fått ett torktumlarludd på strumpan.

I dag klättrade Sverker via A:s ben upp på köksbordet, och därifrån upp på fönsterbänken där h*n använde porslinshönan Agda som stöd för att ta sig upp i en pelargonkruka. Det syntes lång väg att lukten och åsynen av blomjord gjorde kissen toanödig. Fort ner från krukan, fram till A, ner i knäet och vidare längs benet som A hjälpsamt rätade ut i lagom vinkel mot golvet. Från köket full fart ut i hallen, där kissen plötsligt fick syn på sina leksaker och helt glömde att h*n var på väg till badrummet. Matten ingrep och bar knyttet till lådan, där h*n genast satte sig till rätta.

Sverker har fått några egna saker. Bäst är gosedjuret, som är en cerise reklamråtta från Whiskas. Dessutom har h*n en röd filt (en liten gästhandduk), en matservis bestående av två små engångs-dressingkoppar samt ett flasklock och ett burklock, och en låg potta som möjligen egentligen är en kökslådeinsats. Men det är intressantare att gå i farbror Kaspers jättestora låda, så dit klänger sig det lilla pyret energiskt – det går om man kliver upp i hörnet närmast den höga tröskeln. Ut är enklare att komma eftersom lådan är full av sand.

Häromdagen kom K hit, lite trött och sliten men nyfiken på lilla pyret. Efter en timmes bus, gos och sov i soffan var hon som en ny människa.

Det fick mig att tänka att valp- och kattunge-gos borde vara en aktivitet att skriva ut på recept till folk som tappat gnistan här i tillvaron.