kajo.info.se

Så har TV-säsongen startat igen. Onsdagar är det Grand Designs på Kanal 9 och fredagar är det Engelska trädgårdar på TV2. A har bokat tisdagarna för ett krabbfiskeprogram. Sen har jag hört ryktas att det blir en ny säsong av Trädgårdstoppen på TV8, fast det blir väl till våren.

Jag hade ärende till Annersia i dag, till Marieby kyrka som ligger alldeles mitt emot vår infart fast på andra sidan sjön. Ett 55 mm-objektiv var inte mycket att komma med, därav den usla kvaliteten. Men en sak framgår med all tydlighet. Vårt grålila hus är liksom … väldigt grått. Det är tur att jag vet var det är för inte skulle man lägga märke till det annars? Det kanske är en bra sak.

Vi ska sätta upp numret på huset. Borde vi ha gjort redan i höstas med tanke på alla stackars förvirrade besökare som snurrat runt på småvägarna här. Men vi är inte så snabba av oss.

Nu ska det bli! Jag har printat ut fyra provlappar och tejpat upp på väggen för att försöka se vilken som är lättast att läsa på håll.

Vilken tycker du?

Förrförra året köpte jag ett mäthjul. Det använde jag bland annat för att mäta upp en del av släktgården, cirka 2-3 hektar närmast boningshusen. Härs och tvärs kutade jag med detta hjul och antecknade noga och det tog sin lilla tid. Kartan ska bli en present till K som äger gården. Den handskriva versionen ligger i min hängmappshurts och jag har tänkt föra över siffrorna till en digital bild.

Nyligen blev det ju aktuellt att mäta igen för att ta reda på hur mycket staket vi behöver till vår egen tomt. Eller för att vara mer exakt, hur långt 43 staketsektioner skulle kunna räcka. Mäthjulet var inget alternativ eftersom snön ligger meterdjup. Så jag fotograferade tomtkartan från kommunen, öppnade den i Google Sketchup, använde måttbandet och skrev in alla tänkbara mått; längd och bredd på hus, avstånd mellan husen, från husgavel till tomtgräns, kvadratmeteryta på olika områden etc. Så att det är klart en gång för alla liksom.

Sedan fick jag för mig att kolla hur långt det var att promenera med jycken till en bekant. Då först kom jag ihåg att det går att mäta via Eniros karttjänst.

Jag har jämfört måtten från vår tomtkarta med resultaten från Eniro och det är svårt att sätta pluppen exakt, men den hamnar inom godkänd felmarginal för grovplanering och uppskattning av materialåtgång. Jag mätte på kartbilden men för andra är det kanske enklare i hybridläget där karta och flygbild överlappar varann. Man skriver in adressen i kartsök och använder sedan linjeverktyget under ”Rita och mät”. Ett tips är att ha en pappersutskrift att kladda ner måtten på, eftersom de bara anges när man drar linjen.

Det går väldigt mycket fortare att mäta i datorn än med mäthjul. Men man går förstås miste om motionen. :-)

Minsann fick vi med beröm godkänt av sotaren både för skorstensrenoveringen och för valet av kaminstorlek.

D kom med en säck björkved i födelsedagspresent till A så nu är det väl till att börja använda den.

I morgon kommer sotaren för att besikta vår installation. Har vi otur kommer han redan kl 07:00. I den tiden brukar jag normalt ha blivit väckt tre-fyra gånger och motvilligt börjat överväga att släpa mig ur sängen.

I går var kommunens energirådgivare här. Han är dessutom handläggare för vår bygganmälan om skorstensrenovering och eldstadsinstallation.

Med sig i portföljen hade han en tjock lunta. Det var dels kopior av alla handlingar som vi skickat in (minus bilaga 3 som verkar ha förkommit på kontoret…) försedda med officiella stämplar, signaturer och diarienummer, och dels kommunens dokument: protokoll från samrådsmöte samt delegationsbeslut om kontrollplan. De sistnämnda i dubbla upplagor, en till A som byggherre och en till mig som kvalitetsansvarig.

A tittade på bunten och frågade: ”Jaha. Är det klart nu?”
Handläggaren log och sa: ”Nä. Först ska sotaren skicka in sitt intyg, och när vi ser att allt är i sin ordning skickar vi slutbevis. Och då får du börja elda…”

”Vad händer om man inte har gjort bygganmälan?” frågade jag.
”Sotaren skickar kopia av alla besiktningar till oss. Jag har tre på mitt bord nu som inte har gjort bygganmälan. De får betala straffavgift på cirka 5.000 kronor.”

Tja. I jämförelse verkar ju listpriset 1.656 kr som vi betalat ganska förmånligt.

Vi bor numera i ett blåshål. Den här drivan hänger på ladugårdsgaveln där vi parkerar bilarna. Det har den gjort sedan ovädret i mellandagarna. ”Nån borde peta ner den där så att den inte ramlar på bilarna”, säger A ungefär en gång per dag. ”Jaa, eller i huvudet på oss!”, säger jag. Men nån har fortfarande inte gjort det, och drivan verkar ju hänga bra där den hänger. Tills det blir tö. Då kommer den ner självmant, om inte förr.

Här framför logen bygger jag en snötipp. Den ser kanske inte så mycket ut för världen men det är redan ganska mycket snö där. En gång när jag kom i full fart med snösläden klev jag utanför min noggrant trampade ”ramp”, och for igenom nästan till skrevet. I farten dunkade jag in snöslädens handtag mellan nästippen och överläppen. Gjorde väldigt ont. Lite arg blev jag. Sen kom jag på att jag kanske hade kunnat råka slå slönder glaskronan på framtanden om det velat sig illa. Då kändes det genast lite bättre. Och så äälskar jag spetsmönstret som björkarnas skugga lägger på logtaket.

Det här är utsikten från vår infart, och från kammaren och salen. (Minus träden och buskarna på vår tomt som väl kommer att skymma det mesta med grönska i sommar kan man förmoda.) Bortom ängen ligger sjön och Annersia (andra sidan, det vill säga Marieby). Mitt i bilden ligger kyrkan som syns tydligt på kvällarna när den är upplyst. För ett tag sedan såg jag en inbjudan till en timringskurs. Det var något bekant med bilden och ändå inte. Plötsligt insåg jag att den var tagen från andra sidan viken, precis mitt emot vårt hus. Vintervyn du ser här…

… ser sommartid ut så här från andra hållet. När jag träffade Erika & Johan som äger Fursteli gård där kurserna hålls,  skämtade jag med dem att vi kan skicka morse-signaler till varandra. (Eeeh, varför skulle vi det liksom?) De log artigt. Well, det var en utvikning. Kom bara att tänka på det när jag pratade om kyrkan.

Trädet hos grannen, mittemellan de fyra gårdar som från början var en.

Kommen så här långt på promenaden hade Scoobs hunnit göra sina ärenden och ville gå hem. Han frös om fötterna. Till höger syns en bit av gaveln och taket på vårt hus, grått med röda fönsterbågar. Inga lockrop hjälpte. Scoobs: ”Jag hör vad du säger, men jag struntar i dig för jag vill gå hem! Det är kallt!”

Så vi gick hem. Men jag var tvungen att stanna till och knäppa en bild till på utsikten från vårt tomthörn. För att låna ett uttryck från Kicki: ”Vi bor i ett julkort!”

Julkransen hänger fortfarande på ytterdörren. Jag har nu bestämt att det är en vinterkrans. Stylingen med vitt ludd är courtesy of dimma och Kung Bore. Ingången vetter åt öster och där kommer ingen sol att värma på länge än.

Rustade med strumpor på hunden kom vi äntligen iväg. På kvällarna kan man stå här ute på hägna och se alla ljusen glittra från mils håll. Vackrast är pärlbandet av lampor på Vallsundsbron, en av Sveriges längsta broar. Till höger om Vallsundet skymtar Frösön mellan trädtopparna. Jag gissar att man kan se till A:s jobb härifrån, eller kanske lite längre nerifrån backen. Han skulle kunna köra gent med skoter istället. Fast det blir ju jobbigt på sommaren. Snöskotrar flyter inte så bra har jag hört.

Nedanför järnvägen går min första lilla snöskostig, som knyter ihop två vägar så att det äntligen går att gå runt, istället för bara fram och tillbaka längs byvägen. Första gången jag kommenderade ut Scoobs i snön här var han väldigt skeptisk. Sedan när han upptäckte att stigen bar honom så gjorde han galna glädjeruscher tills han sprungit av sig alla strumporna. Jag hittade tre. Den fjärde gömmer sig ännu i snön. Tur att jag sytt ett reservlager.

I början av månaden spådde jag att vår elförbrukning under november skulle bli 2.400 kWh. Nu har vi facit och mätaren slutade på 2.825 kWh. Ändå är vi ganska nöjda, jag och A.

Min beräkning grundade sig på förra ägarnas fjolårsförbrukning och ni kan ju se här ovan hur vädret var i november 2009 (grön) respektive 2010 (röd). Diagrammet är för Karlslund eftersom det inte finns mätvärden så långt tillbaka för Optand.

Tyvärr har vi upptäckt att vi har flyttat till ett kallhål. Det skiljer ofta upp till fem grader jämfört med resten av stan. Här är november 2010 i jämförelse mellan Karlslund där vi bodde förut (grön) och Optand där vi bor nu (röd). Dipparna är alltid djupare och längre i Optand.

Eftersom vi nu har pendlat kring –20-25 flera gånger och medeltemperaturen under november var -9 tror vi inte att elförbrukningen kan bli så vansinnigt mycket högre i januari.

Detta grundar jag på ovanstående diagram som visar temperaturerna i Karlslund i januari-februari 2010 (röd) – vilket var typ den kallaste vintern på många år. Då var medeltemperaturen -11. Ett par grader kallare kan rimligen inte fördubbla elförbrukningen i vårt lilla hus. I jämförelse med vad jag spådde är det alltså ganska goda nyheter. Och man kan ju alltid hoppas att det kan få bli varmare som i januari-februari 2008 (grön).

Alla diagram från temperatur.nu

Jomenvisst.

Sätta insatsrör i tegelskorsten = bygganmälan krävs.
Byta fotogenkamin mot vedkamin = bygganmälan krävs.

Fick en checklista från kommunen på vad som skulle bifogas och för att låna ett bra uttryck: då brann det verkligen under peruken på tant!

Handlingar som behövs (2 ex av varje ska lämnas in)
• Bygganmälan – komplett ifylld och undertecknad.
• Anmälan/ansökan för kvalitetsansvarig komplett ifylld och undertecknad.
• Situationsplan i skala 1:500.
• Plan- och sektionsritning som visar eldstadens läge i huset.
• Fasadritningar som visar skorstenens höjd och läge.
• Miljö- och typgodkännandebevis (eller motsv) för kamin och rökrör (erhålls hos försäljaren av produkterna).
• Uppgift om vad bjälklaget består av.

Ska vi upprätta fem ritningar för att sätta in ett rör som inte kommer att synas?! Det är ju inte precis så att vi fick med ritningarna från 1905 när vi köpte huset. Jag gläfste och gick an så att A kände sig nödgad att försöka lugna ner mig.

Sen sov jag på saken, och nästa morgon frågade jag lent om det verkligen var nödvändigt med ritning på befintlig skorsten, kunde det inte räcka med foton?

Jo, det kunde det.

Men ändå, vi ska lämna in 20 papper och säkert betala några tusen i handläggningsavgift. Skit.