kajo.info.se

Nätnytt: I går kväll slutade mobila bredbandet fungera, oklart varför. Som tur var hade det nya kabelmodemet kommit så A susade iväg till uthämtningsstället och en halvtimme senare var ordningen återställd. Jag var väldigt glad över det mobila när jag fick det och lika glad nu när jag slipper det.  Nu har jag 4000 mb trafik kvar som konfiskeras på måndag. Jädra sätt. Jag hävdar att kontantmodem ska vara som kontanttelefon, den kapacitet man köper ska finnas kvar tills man använder den.

Kattnytt: Tjadden växer så det knakar. Problemen med förstoppning har tack och lov försvunnit helt. Även den långa, lurviga pälsen är borta; hon är definitivt korthårig. På kattungars vis är hon rent obegripligt energisk. Full fart och massor av tänder och vassa klor.  Jag hör en tydlig förändring i ruscherna i hallen mellan sovrum och vardagsrum. Det gulliga lilla ponnytrumljudet har bytts mot fullblodsgaloppörens, och det är på egen risk man ligger ner nånstans i huset. Tjadden tillämpar  ”hit´n´run”: kommer i full fart från ingenstans, ger nån en snyting mitt på nosen och försvinner lika fort. Dessutom har hon ett omättligt begär efter mjölkflikar och påsförslutare som hon knycker från köksbordet och sedan spelar runt i timmar. Sedan hittar man dem i soffan, i en sko eller (oftast) under en matta. Häromdagen var hon bekymrad, då hade hon råkat peta in påsförslutaren under Scoobys rumpa och han tillät inte att hon tog tillbaka den.  Kasper har börjat tröttna rejält på den lilla terroristen och läxar upp henne ordentligt vare sig det behövs eller inte. Surfarbror. :-)

Växtnytt: Flertalet av de stackars bönstjälkarna som utan vidare slängdes ut på balkongen i kylan för några veckor sedan funderar fortfarande på om de ska överleva. Två har dött och lämnat efter sig några torra baljor som jag kollade i går, och i dem fanns tre alldeles riktiga norrländska borlottibönor!  En eller två av bönstjälkarna har utvecklat  nya mörkgröna utomhusblad, och nu överväger jag att plantera dem ”på riktigt” i egen hink med spalje och vindskydd. Det finns möjligen lite liv kvar i en gurkstjälk också. Tomaterna, paprikorna och lobeliorna har inte ens kommit utanför dörren, de står kvar i halvdunklet i vardagsrummet i alldeles för små krukor… Ärligt måste jag säga att mitt plantskolande lämnar mycket att förbättra. Förra helgen köpte jag två klätterrosor på rea (röd Flammentanz och rosa New Dawn) som ska övervintra hos mams,  och sådde frön av sibirisk ärtbuske och en hög ståtlig iris (tror jag).

Husnytt: Ny vecka, nya objekt, ny inställning? Man undrar ju vad som hänt. I går kväll var vi på en husvisning och i dag på morgonen propsade A på att lägga ett bud. Va? Och inte nog med det, han gjorde det faktiskt också..! Fast vi är försiktiga generaler så vi började 20 procent under utgångspris. Det här huset har varit ute till försäljning förut och budgivningen var klar, men då fastnade affären i regeldjungeln kring en avstyckning. Om prislappen då och snittökningen i området sedan dess är vägledande så kommer fastigheten att gå för dubbelt så mycket som vårt bud. Jag är inte övertygad om att vi hänger med dit.

Jobbnytt: Nästa vecka börjar min ”semester”. Alltså, jag säger till alla att jag har semester, men det är bara ett alibi för att inte ha telefonen igång. Egentligen ska jag sitta på kontoret och göra färdigt en massa pappersarbete. Min riktiga semester är bara två veckor i sommar. Jag får kompensera i höst-vinter istället.

1. Hur kan det komma sig att kattungens leksaker samlas i vovvens säng?

2. Hur snett gick det när världens sötaste kattunge ”Sverker” blev ”Tjadden” som blev Tjaddis Abeba? (A:s påhitt för övrigt)

3. Sverkers fundering: Varför finns det inget matställe i den varma grottan under täcket i mattes säng? Framåt fyratiden på morgonen när det börjar kurra i magen skulle man ju vilja ha en liten slurk.

Kolla vad jag hittade under skrivbordet i dag. Det varade inte särskilt länge men till min stora förvåning var det inte Scoobs som gick.

Tjadden Tjabo poserar snällt i djungeln/klätterträdet för fotografen. Den stolta matten kan berätta att knyttet nu väger 748 gram, vilket är en ökning från 247 med 501 gram på fyra veckor.

Sverker kallas numera också ”terroristen” eftersom hon blivit stor nog att bitas och klösas så det känns ordentligt. Här en förevisning av det nålvassa lilla garnityret.

Sverker avskyr verkligen att bada i handfatet och har gett mig några rejält onda repor i handflatan, men när mer än 60 procent av katten är nedsölad med paraffinolja så finns inget alternativ. Trodde jag. Det visade sig nämligen gå mycket bättre att duscha lilla fröken. Eller så var hon bara apatisk efter skräckupplevelsen med handfatet… Lilla knyttet tyckte att hela situationen var så läskig och pinsam att hon kröp in längst in bakom toalådan med nosen i hörnet och skakade som ett asplöv, oklart om det var för att hon var rädd eller plaskblöt. Men småtassarna var alldeles iskalla.

Jag försökte torka med handdukar, hushållspapper och till slut toapapper, men det tar liksom inte. Hårtorken är inte att tänka på.

Då kom jag på det. Varmvattenflaskan som varit min bästa kompis under många svåra urinvägsinfektioner.

Sverker älskar den. :-)

Skojigt: När Sverker låg i bakhåll för Kasper som varit på toa och intet ont anande spatserade ut i hallen. Kasper hoppade jämfota säkert tre decimeter upp i luften.

Förfärligt: Att matten inte upptäckte att Sverker smet ut genom dörren i går. Rymlingen återfanns en halvtimme senare i trapphuset. I dag insåg jag hur det går till. Sverker ligger redo i bakhåll vid bänken när man kommer uppför trappan och springer som en blixt så fort ytterdörren öppnats tillräckligt.

Kladdigt: Jag har ökat dosen paraffinolja eftersom Sverker haft så jobbigt att bajsa. Nu går bajsandet bra men istället har vi problem med gulfärgat oljeläckage därbak. Fläckar, fläckar, fläckar. Nå, det är väl inte för evigt.

Visset: Gurkorna. Om man inte lyssnar på erfaret folk får man lära sig den hårda vägen. Gurkor gillar verkligen inte att man pillar på deras rötter. (Hehe, de har ju knappt några rötter.) Min ambition hädanefter är att så ett frö i ganska stor kruka för att begränsa antalet omskolningar. Alternativt två frön men då måste man vara tapper och mörda en gurka ifall bägge kommer upp. Och så ska gurkbäbisarna bindas upp redan när de är små för de har ingen styrsel och kommer att bli ohanterligt krokiga förr än man anar.

Svärmor har aviserat att det inte går an att en söt liten kattfröken heter Sverker – hon borde heta Maja.

Så nu heter kattungen Sverker Maja Gullplutt Tjadden Tjabo. Det kan bli några till innan det är klart.

I går kväll ropade A från badrummet: ”kom och titta!”. Sedan stod vi där tillsammans med näsorna ovanför kattlådan och beundrade en liten kattbajskorv som var alldeles lagom tjock och lång med bra konsistens och färg. Hurra! Sverker kan bajsa själv igen!

Sa jag att vi har en bäbis hemma? Man blir sån då, har jag hört.

Gullplutten upptäckte babytorrfodret i onsdags kväll, och tömde hela skålen (korken till en juiceflaska). Den intet ont anande matten fyllde på korken i torsdags morse, och Sverker tömde den igen.

På torsdag eftermiddag kunde Sverker inte bajsa. En betonggrå propp satt fast i aktern.

Matten ringde veterinären som rekommenderade paraffinolja och messmör. A fick störta till apoteket och jag och vovven till affären. (Det är en historia i sig när A oavsiktligt fick alla i affären att tro att vi har en bäbis hemma. Det har vi ju. :-)

Oljeblandad mat och messmör serverades omgående i kattbaren, men Sverker ville inte ha vare sig det ena eller det andra. Inte så konstigt, vem sjutton tänker på mat när rumpan håller på att sprängas?

En fumlig matte gjorde det som veterinären brukat göra på förra jycken, som emellanåt blev kanonkulehård i magen – drog upp olja i en doseringspruta och tryckte in i mungipan. En milliliter gjorde ingen skillnad, så senare på kvällen blev det 2,5 milliliter till. Varav det mesta hamnade på mig och på utsidan av kissen, för den här gången var hon förberedd och värjde sig som den lilla tiger hon är. Enda resultatet blev lite bajsblandat sipprande därbak och en kattunge med totalt förstörd frisyr. Den oljiga looken passar inte Sverker.

I dag blev det schamponering och bad i handfatet (gick tyvärr så där) och sedan veterinär, klippning, nål i benet, dropp och vätska, sju timmars daginläggning, laxermedel tre gånger och sen kom betongproppen äntligen ut! Var god betala 1.800 kronor i kassan. (Dyrbara smakportioner det där.) Nu har vi order om att ta bort torrfodret minst ett par veckor till, och skaffa maskmedel nästa vecka.

Efter den här pärsen är vi alldeles färdiga, både knyttet och jag.

M hälsade på Sverker häromkvällen, och är säker på sin sak: Sverker är en tjej. I dag klättrade Sverker för första gången upp i det stora klätterträdet i vardagsrummet, och hittade lillstumpans hängmatta på våning två. Hon har inte kommit ner därifrån sedan dess. Däremot har jag från min position i kontoret sett att det provats alla möjliga poser där borta; den ena synbart skönare än den andra.

Sverkers intåg i familjen har resulterat i att vi går omkring med fånleenden här hemma. Tänk att tänder och klor i luddig förpackning kan vara så kul. Än är h*n inte stor nog att göra skada, så det bara kittlas när h*n klöser på en hand, biter i fingrar och fötter eller klättrar uppför jeansen.

Sverker gillar att ligga i bakhåll under skobänken och göra överraskningsattacker, som avslutas med att h*n plötsligt flyr åt ett annat håll i vild galopp. Det låter ungefär som när man trummar med fingrarna mot en bordsskiva och ser väldigt skojigt ut. Ännu skojigare är det när två meter A lever sig in i attacken och ropar ”åh, hjäälp, tigern anfaller!” när det ser ut som han har fått ett torktumlarludd på strumpan.

I dag klättrade Sverker via A:s ben upp på köksbordet, och därifrån upp på fönsterbänken där h*n använde porslinshönan Agda som stöd för att ta sig upp i en pelargonkruka. Det syntes lång väg att lukten och åsynen av blomjord gjorde kissen toanödig. Fort ner från krukan, fram till A, ner i knäet och vidare längs benet som A hjälpsamt rätade ut i lagom vinkel mot golvet. Från köket full fart ut i hallen, där kissen plötsligt fick syn på sina leksaker och helt glömde att h*n var på väg till badrummet. Matten ingrep och bar knyttet till lådan, där h*n genast satte sig till rätta.

Sverker har fått några egna saker. Bäst är gosedjuret, som är en cerise reklamråtta från Whiskas. Dessutom har h*n en röd filt (en liten gästhandduk), en matservis bestående av två små engångs-dressingkoppar samt ett flasklock och ett burklock, och en låg potta som möjligen egentligen är en kökslådeinsats. Men det är intressantare att gå i farbror Kaspers jättestora låda, så dit klänger sig det lilla pyret energiskt – det går om man kliver upp i hörnet närmast den höga tröskeln. Ut är enklare att komma eftersom lådan är full av sand.

Häromdagen kom K hit, lite trött och sliten men nyfiken på lilla pyret. Efter en timmes bus, gos och sov i soffan var hon som en ny människa.

Det fick mig att tänka att valp- och kattunge-gos borde vara en aktivitet att skriva ut på recept till folk som tappat gnistan här i tillvaron.