kajo.info.se

A påminner lite om en avlövad hängbjörk på grund av öronvärk. Så jag muntrar upp honom genom att bjuda på middag. (Ni ser ju hur jag ansträngt mig..?! Queen of the micro.) Kyckling i gul sås, det är ju påskigt? Och grönsaker till.

Jag har för vana att glömma tekoppar på köksbänken. Antingen tomma så när som på tekulan (då glömde jag hälla på vattnet), eller oftast med en tekula och simmigt, blått oljeblänkande kallt te i. Då kan den ha stått flera timmar. Sedan lyckas jag ofta även glömma koppen i micron när jag värmt den…

I dag lyckades jag med ett nytt konststycke, när jag var helt inne i en text som jag arbetar med.

Gick till köket för att hämta en tekopp.
Upptäckte att jag (som vanligt) glömt hälla i vattnet.
Laddade en tekula och hällde på vattnet.
Kollade i skafferiet efter godis. Slut.
Tog ut tekulan ur koppen, diskade och ställde tillbaka den.
Hällde mjölk i koppen och blev väldigt förvånad över att det var silverte?!

Tadaaa! Egenhändigt tillverkad surkål! Hur många vuxenpoäng ger det?

För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att mjölksyra grönsaker. Det hade jag aldrig provat, och jag hade ett recept som jag missförstod, så det blev till att improvisera lite för att få ihop det. A tittade bekymrat på röran i köket och hinken med flisad kål, morot och lök, och avgjorde att han då minsann inte ville ha något med den där anrättningen att göra…

Jag lärde mig massor! Bland annat att rödkål färgar av sig på fingrarna, och att ett rivjärn inte är det optimala verktyget eftersom man (garanterat) kommer att slinta och riva sig. Mandolin eller ännu hellre en kålhyvel ska man ha. Dessutom bör man väga grönsakerna och mäta upp rätt saltmängd i förväg, så att man kan varva saltet allt eftersom man river… När jag rivit färdigt stod jag med hela saltransonen i ett mått och kom inte på någon annan plan än att koka upp en saltlag och röra ut. Det var väl inte direkt fel, men inte rätt.

Jag lärde mig också att fem kilo rivna grönsaker inte fyller en 10-litershink. Jag trodde att det var nödvändigt att fylla ända upp till locket eftersom det sett ut så på bilder. Sen förstod jag att det viktigaste är att hålla grönsakerna under ytan, och hindra att det kommer in syre i hinken. I en trädgårdstidning såg jag ett smart knep att tynga ner grönsakerna, nämligen genom att fylla en påse med vatten och lägga på som tyngd.

Nästa gång behöver jag kanske inte göra en sats på fem kilo då… för det räcker tydligen med några matskedar per dag för att fylla behovet av probiotika, det vill säga lactobacillusbakterier.

Det vore också smart att skaffa ett sånt där vattenlås som man sätter på vindunkar. Jäsrör, heter det. I början av syrningsprocessen blir det nämligen övertryck i hinken. Självklart använder jag en hink av livsmedelsgodkänd plast.

De första två dygnen skulle hinken stå varmt (+24°) så att processen kom igång, och sedan tre veckor i +15°-18°. Sedan var det dags att bära ner hinken i jordkällaren för att mogna en tid innan innehållet packas i glasburkar. Men innan jag ställde undan hinken var jag tvungen att ta ett litet smakprov.

Minsann. Jag har gjort knallrosa pizzasallad.

När jag glufsar i mig de sista bitarna av en chokladkaka som jag fick i julklapp märker jag något knöligt i botten av förpackningen. Jag river isär den och hittar till min förvåning en skvätt mungbönor?! (Inte så konstigt med tanke på att ett öppnat bönpaket balanserat på en kattmatsburk intill chokladkakan. ) Men ändå. Det måste ju tolkas som en liten påminnelse från skafferiet om att det är slut på sötebrödsdagarna nu och dags att börja grodda igen.

Eller i lokal tappning, korv å vin. ”Ta en kopp av min fina årgångsblaska”, säger A generöst. Riskfritt, vet han, ety jag nyttjar inte sprattelvatten.

Om ni undrar hur stor den där ”portionen” som nämns på snackspåsarna är så är jag nu rustad att ge besked. Voila, 25 gram jordnötsringar. Det blir man inte mätt på. Å det är ju verkligen inte meningen heller.

Crème brulee från Ekströms, impulsköp i kyldisken. Myyycket nöjda. Bara koka upp smeten, kyla, strö över det medskickade sockret och bränna.

A har en sån där gasolbrännare med lång pip som farbröder paraffinerade längdskidor med när jag var liten. Den gjorde ett utmärkt jobb med karamelliseringen: som skare blev det. På ett forum läste jag att varmluftspistol också kan funka.

Glykos-fruktossirap från vete, mmm…

Försvinnande god. Kan inte rekommenderas som nattamat. Särskilt inte två bitar. Jag har varit klarvaken sedan 01:30. Man hinner en del när man kliver upp så tidigt.

Edit: Klockan 13:30 avtog energin. Framöver eftermiddagen handlade det om att hålla sig vaken. 21:30 var det omöjligt. Jag är för gammal för nattsudd.

I dag blir det kryddig korv med ugnsstekt paprika – hemodlad och dessvärre redan övermogen. Kan nån tala om varför det blir extra utväxter kring fästet på en del?