kajo.info.se

Jag packade upp 8 kilo liljelökar i helgen. Tyvärr var det röta i en av påsarna. Lite ytligt mögel är inget problem så länge lökfjället är friskt och saftspänt, men när ”rotfästet” ruttnat och blivit mjukt och brunt, som det här, är löken förlorad.

Ofta lossnar det lökfjäll under packning och transport. Jag samlar dem i en plastlåda där de får ligga och dra vatten ett tag, några timmar eller ett dygn beroende på när jag har tid att ta hand om dem.

Sen stoppar jag lökfjällen i en påse med lätt fuktad, finfördelad torv. Jag återanvänder torven som jag fått perennrötter i. Påsen förvarar jag i ett mörkt skåp, och nån gång varannan eller var tredje månad tar jag fram den för att se vad som hänt och då återfuktar jag torven med blomspruta om det behövs.

I kanten av lökfjället bildas det så småningom ”små tänder”, sex-sju stycken om man har tur. Varje liten tand är ett embryo till en ny lök. Den ska växa på sig åtminstone tills man ser tre små toppar. Lökfjället torkar ut och ”försvinner”.

I fjol höst hamnade påsen i en hink i kallfarstun. Meningen var att jag skulle bära ut den i mjölkkammaren där vi har grundvärme, men det blev bortglömt och påsen låg i en kruka i fönstret hela vintern. Minusgrader gjorde visst susen…

… för nu när jag sållade torven upptäckte jag att även två buskpionfrön hade grott. Dessutom fanns det gott om yttepyttesmå liljelökar med rötter och blad. Både pioner och liljor har jag nu planterat i krukor och satt ut i kallfarstun för tillväxt.

Det går inte fort att driva fram nya lökar. Räkna med något år innan lökfjället fått en hanterbar lök, och ytterligare ett par år innan löken blommar första gången. Men det är enkelt, kräver nästan ingen hantering och är gratis.

Jodå, jag minns att jag hade föresatser i vintras. Det var nåt om att ”inte så för mycket”. Och att ”bara så sånt som jag vet var jag ska plantera”. ”Fokusera på att komplettera där det fattas.” Jag lade tillbaka över 90 procent av innehållet i mina välfyllda fröboxar och kände mig sååå förståndig.

Se förresten, jag har en vit amaryllis som är på gång att blomma.  Förra helgen sådde jag några Diablo smällspireor som ska bilda vägg bakom de röda rosorna, och Kupferteppich, en mörkbladig marktäckare som jag hoppas ska passa runt brandgula liljor. Två sorters plymspirea till vita rabatten för nästa år. Solhattar för att fylla ut på källarbacken. Islandsvallmo mellan tulpanerna, för det verkar ju ta en evighet för nävorna och ormroten att etablera sig. Några fler plantor till aklejhörnan. I kväll blev det rosenskära och vindor till de stora kornsåarna som jag ska såga isär för att få ut från stallgången.

Jaa, vadå? Det blev ju bara några pluggboxar? Fem boxar gånger 49 plugg, är ju *harkel* inte ens 250 plantor. Det är ju inte så farligt.

Bellis behövs till den nya syrenhäcken, och en doftande vitblommare under begoniorna. Det fanns flera tänkbara marktäckare runt Sigrid och Foxtrot; skulle ju kunna vara förgätmigej, hängslöja, klippnejlika, roseniberis..? Vilken är bäst? Tänk om jag väljer fel?

Så det blev en låda av varje. Gissningsvis uppemot 400 plant om alla lådorna tar sig.

För några veckor sedan tog det mig en timme att kruka 12 perennrötter som jag fyndade på Lidl. De 24 penséerna delade jag upp på två planteringstillfällen. Med den statistiken så ska ju 650 plant vara gjort på … få se nu, öhhh, en 50 timmar med stordriftsavdrag.  Sa jag förresten att det snart kommer ett paket med 140 liljor? Dessutom har jag span på en ny röllika som jag tror blir fin till Hansarosorna, och några pioner hos Odla. Måste ju använda upp mitt tillgodohavande där innan det förfaller.

Mamma, du kommer väl och hjälper mig? :-)

Mera Lidl-fynd: Fem askar perenner, totalt 12 plantor, för 65 kronor. Det ska vara en blå praktnäva, två gula dagliljor och tre vardera av vit brudslöja, rosa liten såpnejlika och blå rysk martorn.

Fast det kan ju även vara något annat. Att köpa buskar och perenner på Lidl är nämligen lite som lotteri: man vet inte förrän långt senare vad det egentligen är som man burit hem, och kanske inte ens då.

Sist jag köpte dagliljor och nävor på Lidl var det fel sorter och hälften av dagliljorna var ruttna. De här plantorna är riktigt fina. Visst, de har legat för varmt och därför redan ”spruttit” men då vet jag åtminstone vilken ände som ska vara upp när jag planterar…

Den här bilden tog jag i torsdags kväll…

… och då hade redan några riddarsporrar börjat titta upp i sin upphöjda, södervända och vindskyddade låda.

Den här bilden tog jag i dag, lördag. Ängen är fortfarande helt tjälad men snön är snart borta. Inne på gården ligger isen tjock men det tinar där också.

I de upphöjda rabatterna har fjällkåpan redan börjat veckla ut årets första blad. Jag hoppas att den ska ta över fullständigt och bädda in pärlhyacinterna i en silvergrön stjärnmatta…

Det här är sibirisk pion, en av våra många Optandspioner som jag kallar dem eftersom de följde med i köpet av gården. De blommar först av alla pionerna. I fjol blev de bara någon decimeter höga, gissningsvis på grund av torkan. I år ska jag vattna hela våren och se om jag får mer blomning.

Tadaaa! Egenhändigt tillverkad surkål! Hur många vuxenpoäng ger det?

För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att mjölksyra grönsaker. Det hade jag aldrig provat, och jag hade ett recept som jag missförstod, så det blev till att improvisera lite för att få ihop det. A tittade bekymrat på röran i köket och hinken med flisad kål, morot och lök, och avgjorde att han då minsann inte ville ha något med den där anrättningen att göra…

Jag lärde mig massor! Bland annat att rödkål färgar av sig på fingrarna, och att ett rivjärn inte är det optimala verktyget eftersom man (garanterat) kommer att slinta och riva sig. Mandolin eller ännu hellre en kålhyvel ska man ha. Dessutom bör man väga grönsakerna och mäta upp rätt saltmängd i förväg, så att man kan varva saltet allt eftersom man river… När jag rivit färdigt stod jag med hela saltransonen i ett mått och kom inte på någon annan plan än att koka upp en saltlag och röra ut. Det var väl inte direkt fel, men inte rätt.

Jag lärde mig också att fem kilo rivna grönsaker inte fyller en 10-litershink. Jag trodde att det var nödvändigt att fylla ända upp till locket eftersom det sett ut så på bilder. Sen förstod jag att det viktigaste är att hålla grönsakerna under ytan, och hindra att det kommer in syre i hinken. I en trädgårdstidning såg jag ett smart knep att tynga ner grönsakerna, nämligen genom att fylla en påse med vatten och lägga på som tyngd.

Nästa gång behöver jag kanske inte göra en sats på fem kilo då… för det räcker tydligen med några matskedar per dag för att fylla behovet av probiotika, det vill säga lactobacillusbakterier.

Det vore också smart att skaffa ett sånt där vattenlås som man sätter på vindunkar. Jäsrör, heter det. I början av syrningsprocessen blir det nämligen övertryck i hinken. Självklart använder jag en hink av livsmedelsgodkänd plast.

De första två dygnen skulle hinken stå varmt (+24°) så att processen kom igång, och sedan tre veckor i +15°-18°. Sedan var det dags att bära ner hinken i jordkällaren för att mogna en tid innan innehållet packas i glasburkar. Men innan jag ställde undan hinken var jag tvungen att ta ett litet smakprov.

Minsann. Jag har gjort knallrosa pizzasallad.

Nytt vårtidigt rekord tror jag.

24 småblommiga penséer, ljusblå, vita och gula, följde med hem från Lidl i förrgår. Svenskodlade, jättefina och välrotade plantor. Obegripligt men lycka att jag fick allihop för en hundring. Violer blommar hela våren. Om man klipper ner och gödslar dem under högsommaren, så blommar de sedan ända till snön begraver dem.

De får bo i kallfarstun tills vidare för på tisdag natt ska det bli -9.

Jag väntade på våren, men när den kom var jag redan sjuk och kunde inte glädjas åt det som spirade och växte. Jag såg bara det som saknades, det som inte var klart och allt som gått på tok. Inte ett enda inlägg blev det här i bloggens trädgårdskategori. Lyckligtvis brydde sig inte trädgården om det. Den växte ändå.

Och nu, långt senare, är jag i alla fall glad åt bilderna från iPhonen.

I slutet av maj stod Darwin- och fosteriana-tulpanerna i full blom, däribland flera rosa Impression-sorter och Orange Emperor. De tidiga, låga kaufmanniana-tulpanerna hade redan blommat ut.

I mitten av juni blommade fortfarande viridifloran Spring Green, liljetulpanerna och de sena dubbla, däribland rosa Angelique som har sällskap av en sibirisk optands-pion.

Efter Darwin-tulpanerna kom allium-bollar  svävande ovanför de ännu gröna tulpanbladen. Jag ångrade att jag inte planterade fler allium, längs hela rabatten. De kallas kirgislök på svenska. Grundsorten, med botaniska namnet aflatunense, är ljuslila och den mörklila heter  ”Purple Sensation”.

Jag såg nånstans en bild av allium planterade framför lila bondsyrener. Mycket välmatchat. Det växer lila bondsyren vid infarten som jag ska föröka. I höstas skördade jag en burk allium-frön…

I början av juli stod grannens Poppius i full blom. Grannen anser att halva busken är vår eftersom den vandrat in över tomtgränsen. Inte mig emot. Det surrar om busken så det hörs på flera meters håll när traktens bevingade insekter samlas till kalas.

Och sen, när Poppius blommat klart, då kom de andra rosorna.

Lilla Sigrid, som ser ut som en krukros, har sällskap av liljan Foxtrot. Det är faktiskt tre Sigrid (och en stor klarröd Kordes Robusta som nog inte borde vara där men jag vågade knappt tro att den skulle klara sig). Om Sigrid tar sig enligt sortspecifikationen så ska liljorna bli helt inbäddade.  Jag gillar Foxtrot. Det är en relativt tidigblommande asiatisk sort.

Sigrids syrra, Lena, trängs med en lilja som heter Inuvik. För tätt eller för långt ifrån, aldrig blir jag riktigt nöjd med hur blommorna arrangerat sig. Jag vill att rabatterna ska se ut som blomsteruppsättningar…

Sigrid och Lena har en brorsa , Ole, vars blommor är rosa när de slår ut och sedan bleknar till vitt. Liljan heter Mona-Lisa och doftar ljuuuuvligt. Det stod ”kvastar” av på tok för tätt planterade Mona-Lisor i den annars kala före detta tulpanrabatten. Förhoppningsvis kommer trädgårdsmästaren att flytta isär liljorna och komma ihåg att vattna så att sällskapsnävorna växer till sig under kommande säsong.

Innocencia tycker jag är så fin. Därför satte jag plantorna nära ytterdörren så att jag skulle se dem varje gång jag gick in och ut. Tyvärr råkade plantorna då samtidigt hamna i värsta vindstråket från nordväst. De borde nog få flytta.

Precis när Innocencias knoppar slår ut ser de ut som små snittrosor.

Och så en idolbild till av liljan Inuvik. Jag såg en bild av vita liljor som växte i ett överdåd av brudslöja och blev inspirerad att göra likadant. Men jag har inte lyckats med mina frösådda brudslöjor. Än. I år kanske det går.

Jag köpte fem Bonica för 150 kronor. Det var en chansning, den rosen ska knappt klara vintern här. Men som de här fem har blommat! Hur mycket och länge som helst. Liljan heter Forever Marjolein, är tidig och bor i den orange-röda rabatten.

Rosen heter Juanita, och har sällskap av kantnepeta som jag frösått. Fantastiskt tålig och trevlig växt. De blå blommorna är mycket populära bland humlor. Bladen är lite silvriga och luktar lite mynta.

Mera kantnepeta, och en orientalisk lilja som heter Stargazer. För övrigt den mest populära liljan läste jag. Men den blommar för sent här, nästan på gränsen till frost. De sista stjälkarna tog jag in med outslagna knoppar, natten innan frosten knep allt som blommade.

På tal om att blomma för sent,. Syrenhortensians lime-rosa kolvar hinner aldrig riktigt slå ut sina vita små stjärnor. Fullt utslagen ska den se ut som en vit syren, därav namnet. En del i förklaringen är kanske att den står i blåsläge, och definitivt några växtzoner kallare än rekommenderat.

Bakom syrenhortensian syns tät silverarv som jag frösått. Som nygrodd och liten var silverarven fasligt petig och dog nästan vid flera tillfällen. Nu sprider den sig som en glupsk präriebrand.

Här bor Bonica, vanlig silverarv som jag fick vid ett trädgårdsbesök, frösådd pärleternell och den sena orientaliska liljan Sumatra som inte hann slå ut före frosten. Stora knoppar kan eftermogna och slå ut om man tar in stjälkarna i tid, vet jag nu av erfarenhet.

På sensommaren började trädgården åtminstone fläckvis och åtminstone nästan likna de rabatter jag tänkt mig. Fläckvis, alltså, och bara från noga utvalda vinklar. Jag börjar misstänka att det är med trädgårdsreportage som med fotomodeller. De kan se ut så där glamourösa, i rätt ljus. Men oftast inte till vardags.

Hips vips var det slutet av september. Vid lillgaraget blommade dahlior och riddarsporre i tomatlådan som stått tom mest hela sommaren. Tomatlådan har hittills inte producerat en enda tomat. Men den är ju röd i alla fall…

Den mörkbladiga dahlian med enkel aprikos blomma heter Catherine Deneuve och den vita näckrosdahlian är Karma Marten Zwaan. Jag är inte vidare snäll med mina dahlior. De vill ha generöst med kalium och vatten. Ska försöka komma ihåg det, om de överlever vinterförvaringen, och min omilda utplantering, ytterligare ett år. Jag hade många dahlior från början. Nu är det bara de här två kvar, och kanske en till som jag råkade bryta av så den inte hann få några blommor i år.

På temat tio små pojkar så tar nog mina klematisförsök rekordet. Jag vill ju ha storblommiga, trots att de flesta sorterna enligt gängse rön inte går här. Ett par av dem som jag beställde var slutsålda. Sen har jag haft otur med några skott som inte kom igång, eller i tidigt skede tvärdött av oklar anledning. Resten har bevisligen levt ett tag men dött av larvangrepp, torkat på grund av att de krafsats upp av grannkatterna som använt rabatten som toalett, drunknat vid vårens obligatoriska översvämning(?), frusit ihjäl under vintern eller av kall nordvästan,  förtvinat i skuggigt norrläge eller stekts i för kraftig södersol…

Utom Mari, Kaunitar och Blonde.  De blommar och får mig att hoppas att jag kanske kommer att få till det rätt, så småningom. När jag kollade min gamla inköpslista fick jag plötsligt en aha-upplevelse. De tre som överlevt och blommar har en sak gemensamt. De tillbringade två somrar i kruka och den första vintern i jordkällaren. Kanske behöver skotten helt enkelt växa på sig lite mer, innan de är redo för frilandsrabatter.

De här höstanemonerna är ett namnlöst fynd från Tradera. Kanske hade jag sån tur att det faktiskt är tomentosum, som enligt expertisen är den enda som ska kunna fungera i vår växtzon. De är precis så fina som jag tänkt mig, och de större plantorna satte massor av knoppar. Tyvärr tar frosten fler knoppar än som hinner slå ut, men jag fick många blommor ändå.

Det kan man inte säga om de dyrköpta namnsorterna som är betydligt klenare till växten och senare att sätta knopp. Jag bröt upp några outslagna knoppar för att åtminstone få en aning om färgen.

Höstfloxar köpte jag också ett litet sortiment av. Den som jag gillar bäst hittills är Danielle. Blomformen var inte min favorit när jag såg den på bild, jag valde den mest för att den var vit. Men hos mig har Danielle utklassat de andra höstfloxsorterna med hästlängder. Fullt frisk, börjar blomma tidigt och håller på till bistra vintern. Luktar gott. Stadiga stjälkar och fint, mörkgrönt bladverk.

I slutet av september tog frosten alla perenner och det var minusgrader på nätterna i flera dygn. Jag rensade ogräs, bar in cykeln och utemöblerna.

Den 23 oktober plockade jag upp lök och jordärtskockor, och flyttade dahlia- och begonia-knölar till ett uppvärmt utrymme.

Sen var den tredje trädgårdssäsongen definitivt över.

Vintern har inte vänt än. Det ska komma mer snö och bli ännu kallare. Men inne är det varmt. Med datorns hjälp går det utmärkt att drömma sig bort… och spendera pengar på en trädgård som sover djupt i flera månader till.

Jag har beställt 14 sorters liljor från Eurobulb. Det blir påfyllning av några sorter som jag redan har, men de flesta är nya.

Översta raden från vänster: Sweet Surrender, Red Flavour (tigerlilja), Sweet Lord

Mellersta raden: Muscadet, Garden Party, Pink Flavour (tigerlilja), under den Orania

Nedre raden: Rosella’s Dream, Orange Electric och  Forever Marjolein

Jag tror att de är nåt spännande på spåren, företagen som vill göra däck av maskrosrötter. Tänk dessa sollysande gula odlingar i full blom, vilken syn…

Men monokulturer är dåligt för jordkvaliteten och för pollinerare, och ökar risken för stora skadeangrepp. Vilket ogräs ska bryta sig in där?

Jag tror vi satte omkring 700 tulpanlökar i höstas. Om någon dag slår de ut.

Nån har knipsat av två knoppar, längst bort på kanten. Hoppas de inte var goda…

Vissa sorter blommar redan. I fjol kunde jag alla namn. Nu minns jag knappt nåt.