kajo.info.se

Tänk att jag inte lade märke till den här i fjol.

Plantor behöver vänja sig gradvis vid sol och vind. Det kallas utskolning. Så här går det om man struntar i det. Jag gissar att en av åtta kan ha en liten chans att överleva.

För flera veckor började jag förbereda för en odlingslåda vid garaget. När jag grävde bort grässvålen upptäckte jag att grundstenarna rörde sig. De ligger nämligen direkt på gräsmattan och den har krympt betänkligt efter ett tufft liv där under huset. Vidare grävning var förenad med att risken att garaget kunde tippa. Alltså borde jag lyfta med domkraft, palla under, grusa och sätta dit en sockel av lecablock. Dessutom såg jag nu att vi även borde byta vindskivor, spika fast några lösa locklister, måla samt sätta hängrännor och stuprör. Marken lutar nästan 30 centimeter så det krävs en ordentlig urgrävning för att få alltihop i våg. Många, många skottkärror med grästorvor att lägga på lager nånstans, men vardå? Jag blev alldeles matt av att bara tänka ut allt arbetet.

Men vänta nu. Det är ju en odlingslåda jag behöver. NU. Eller helst för ett par veckor sedan. Fokus!!!

… och titta pionen som jag trodde hade frusit bort har fler knoppar än i fjol.

Simsalabim!

Och det blev kväll, den tredje dagen.

Lådans nya invånare är inte direkt lyckliga efter sin första natt i det fria. Från dunklet i stugvärmen till detta ljushav i *harkel* något mer modest temperatur. Dessutom är de planterade i 40 år gammal torr hästskit, efter att ha svultit i pluggbox. Chocken.

”Jaja”, säger jag åt dem. ”Sluta gnäll, väx till er och producera nu duktigt.”

Vi satte potatis hos svärmor, och lämnade de leriga stövlarna ute på gräsmattan medan vi åt middag. Då kom det en oväntad regnskur…

När jag planterade mina nya liljelökar för en månad sedan hittade jag några småbitar i förpackningen. Det var bitar av liljefjäll. Jag har läst att man kan föröka liljor med fjäll, men då uppfattade jag att det krävdes hela fjäll. Det här var bara smulor. Å andra sidan kostade det inget att försöka eftersom jag sparat lite torv från en leverans av perennrötter .

Jag fuktade torven med blomspruta så att den klistrade lite men inte var våt, och blandade ner småbitarna. Sen åkte påsen in i ett mörkt skåp och jag glömde så småningom bort den.

I går återupptäckte jag påsen och och tänkte att den var förstörd eftersom torven kändes helt torr. Men se, det har faktiskt spruttit små vita ”tänder” från några av klumparna! Nio små embryon räknade jag till på den största biten. Men de är så små, så små, så jag återfuktade torven och stoppade tillbaka påsen i skåpet igen. Spännande!

Albina Plena är en vit, fylld klematis som jag suktat efter länge – men nu undrar jag om det finns flera med samma namn. Vanligen sägs att det är en sibirisk klematis, men jag hittar även uppgifter om att det är en macropetala, en atragene och i det här fallet står det faktiskt alpina på lappen… och så är den snarare lite ljusgul. Men färgen på klematis kan förändras, det har jag själv sett med exempelvis Mari som slår ut ljuslila, övergår till ljusblå och så småningom blir rent vit.

Söta tusenskönan, bellis perennis, är antingen av en kraftigare sort än den jag sett på gårdarna i stan eller så är det här resultatet av att den slipper slåss med gräs och får breda ut sig ohämmat i näringsrik, lucker jord. Man kunde använda dem som snittblommor, så stora är de, om det inte vore för att jag absolut inte har hjärta att sätta saxen i dem. En avbruten blomma lyser upp i Scoobys vattenkopp ute och har hållit sig förvånansvärt länge.

Bellisarna bor på loglimpan tillsammans med pärlhyacinterna som har hållit ut länge, kanske för att de står i halvskugga. I månadsskiftet april-maj var det vårstjärnorna som stod för det blå inslaget.

Efter vårstjärnorna följde scilla, men jag tror tyvärr att de hade det alldeles för torrt. Den här bilden är från 24 maj.

Då var bellisarna entusiastiska men inte så fina… :-)

Jag har drivit upp bellisplantorna från frö och hoppas att de 1) snart ska fylla ut hela limpan och 2) blomma hela sommaren. Bellis är vintergrön så nästa säsong kanske vårstjärnorna får grön inramning istället för jordbrun. Vi får väl se.

I dag blir det kryddig korv med ugnsstekt paprika – hemodlad och dessvärre redan övermogen. Kan nån tala om varför det blir extra utväxter kring fästet på en del?

En stadig kvastspirea som vi grävde upp hos A-M…

en riktigt vass spade, en papegoja (grensax) och i brist på sekatör, en plåtsax…

… samt 1,5 kubik anläggningsjord.