kajo.info.se

I 7-8-årsåldern har väl de flesta lärt sig att hålla torrt i sängen, tugga med stängd mun och att det är oartigt att rapa och fisa i andras närvaro.

Framåt 12-15-årsåldern börjar den ena halvan av populationen att begära full kontroll över kroppens ljud och lukter: det rollas, skrapas, sköljs, gurglas och parfymeras – och den totala pinsamheten vore fläckar i skrevet på byxorna, tätt följt av en kurrande mage på en knäpptyst provskrivning. Andra halvan av populationen verkar gå åt andra hållet: ju ljudligare kroppsljud desto roligare. Häpnadsväckande mycket tid ägnas åt att skapa det perfekta pruttljudet i armhålan, att rapa bokstäverna i sitt favoritlag och att försöka sätta fyr på en brakfis med tändare.

Kring 18-årsåldern har tjejerna insett att en viss period i månaden kan rendera svavelosande gaser som inte går att kontrollera och definitivt inte att dölja. Killarna har druckit på tok för många öl och nästan storknat av lukten från sin egen avföring, som levererats i porslinsskålen med sådant tryck att smällen hörts in till grannen.

Förutom dessa misshagligheter kan de flesta gå vidare i livet i tron att kontroll över sina kroppsöppningar hör till det normala.

Redan bland 30-40-åringarna blir det uppenbart att den föreställningen är en illusion. Helt oväntat börjar oavsiktliga rapar och hickningar blanda sig i middagskonversationen. Enkla, fysiska ansträngningar som att snyta sig kan få ljudkonsekvenser från den bakre regionen.

Jag går inte in på den här föda-barn-grejen eftersom jag inte har erfarenhet av det, men man har ju läst om mat i behån och rentav ända nere i naveln. Blöta fläckar på tröjan. Problem att hålla tätt i byxorna när man hostar, nyser eller skrattar.

När jag var yngre förvånades jag över att äldre par ofta hade separata sovrum. Jag antog att de inte gillade varandra ”på det sättet” längre utan mer var kompisar, typ.

Nu vid 38 års ålder inser jag ju att det kommit något mellan dem. Det är snarkspöket som har klämt ner sig i mitten av dubbelsängen och bufflat dem åt varsitt håll.

Fortsättning följer.

I dag handlade tidningens toppnyhet på första sidan om att A:s ex-sambo nästan dött av felbehandling på sjukhuset. Och den stora bilden därunder var tagen i mina ex-svärföräldrars före detta kök och handlade om att min ex-sambos brorsöner är juniorvärldsmästare i dans.

Inne i tidningen var det två sidor om V:s operation, och tre sidor om grabbarnas dansintresse.

I onsdags var vår granne och hans hund också i tidningen, i en betydligt mindre artikel som handlade om att hunden har gett ut sin dagbok. Det är Scoobs och jag som har tryckt och publicerat den. I tidningen fanns adressen till hundens blogg (den har vi också skapat ;-) och milde tid, bloggen fick över 200 unika besökare den dagen.

Mitt nya mejlprogram Thunderbird månar väldigt om mig. Jag står under Åskfågelns vingar och beskydd. Det känns tryggt. Allt som oftast säger den myndigt att ”Thunderbird har blockerat fjärrbilder för att skydda din personliga integritet” eller ”Thunderbird betraktar det här meddelandet som spam”.

I dag fick jag mejl från Slöjd-Detaljer om att deras vårkatalog finns ute. Det hade jag redan upptäckt eftersom katalogen (eller snarare det tunna reklambladet) kom med posten i dag. När mejlprogrammet basunerade ut att ”Thunderbird befarar att det här meddelandet är en bluff!” kunde jag alltså lugna det genom att trycka på ”inte en bluff”-knappen.

Men åskfågeln var ändå lite orolig. ”Thunderbird har blockerat fjärrbilderna för att skydda din personliga integritet” sa den. Men jag genomskådar den förstås. Det var väl för att hindra mig från att trycka på någon köpknapp!

En snabb genombläddring i det tunna bladet ger vid handen att Slöjd-Detaljer tror att 50 procent av vårens intäkter ska komma från scrapbookingmaterial, för halva katalogen upptas av det. Smycken är också en hyfsat stor grej fortfarande, pärlor och metalldelar får några sidor.

De har också utökat sortimentet med en grej som gör att man kan fusa glas i micron. Den såg jag för några månader sedan på en annan sajt. Kostar från en tusenlapp och uppåt beroende på storlek, och är tänkt för smyckestillverkning.

Jag är nyfiken på glasfusing men jag vill göra det i STORT format. Att fusa innebär att smälta samman. Man kan alltså göra mönster i glaset med olika färger och material. Beroende på temperaturen i ugnen kan glaset smälta bara så mycket att det sitter ihop, eller helt till en slät skiva (eller böjd/skålformad, om man använder en form). Det besynnerliga med glas är att det strävar efter att bli 6 mm tjockt. Om glaset man använt är tunnare så drar det ihop sig, ytan minskar. Om glaset är tjockare så flyter det ut. Vanligt fönsterglas (floatglas) är 3 mm och gammalt handblåst fönsterglas är 2 mm. Fatta hur tungt ett motivfönster med 6 mm glas skulle bli… Dessutom behövs en ugn för 15.000 kronor. A var genast med på noterna, han vill ha en ugn för att härda metall. Men jag säger nej. Nej. Nej. Nej. Här ska verkligen inte shoppas onödiga pysselgrejer.

Åskfågeln är klok den.

Om det skulle stå några utanför våra köksfönster och spana in, så skulle de få se konstiga beteenden. Det som sker är att jag eller A börjar gå åt ett håll för att sedan tvärvända (eller låtsat nonchalant starta en kringgående rörelse) åt det andra. Vi håller som bäst på att försöka lära oss att kylskåpet nu finns i köket. Jag är ganska övertygad om att jag inom snar framtid kommer att stå i trapphuset med famnen full av kylvaror och stirra dumt på den tomma och numera väldigt rymliga trappavsatsen.

I slutet av juli ställde vi ut kylskåpet i trapphuset och ljudisolerade det med tjocka dämpmattor eftersom dess lågfrekventa brummande förvärrade A:s akuta hörselskada.

Edit: Nej, det blev temuggen som åkte med ut i trapphuset i jakt på mjölk. Hittills bara en gång.

Dagens snåltips är att fylla på lagret med underkläder när företagen byter modeller, det vill säga i terminsskiftena. Då kan man nämligen få 70 procent rabatt och köpa en bh för 25 spänn som håller lika bra som en 200-kronors från butiken på stan. Och man slipper stå i butiken medan man velar.

Jag är uppväxt med postordershopping och har lärt mig ungefär vad jag tycker funkar och hur man ska bedöma bilder, beskrivningar, skärningar och detaljer.

En god regel är till exempel att aldrig köpa en trosa med påsydd bred midjeresår via postorder, eftersom det är troligt att resåren börjar fransa sig i skarvarna eller är hafsigt påsydd (trådfäst) och därför kommer att lossna efter några tvättar. (Fast man kan ju göra det ändå, om man bara vill prova en trosmodell som man inte tror att man kommer att fastna för. Då spelar det ju ingen roll om den ramlar i bitar efter första tvätten.)

En annan god regel när man shoppar i urplockade rea-sortiment och kollar in många olika färger, är att verkligen kontrollera vad man lagt i korgen innan man bekräftar ordern. Inte när orderbekräftelsen kommer via mejl.

Jag skulle förstås kunna skicka ilpost till kundtjänst men sanningen är att nu är jag lite nyfiken också… (Klicka på bilden…)

Jag städar bland mina webbokmärken och hittade ett guldkorn i en av T:s numera avslutade dagböcker.

2007-10-26 Dagens ordspråk
Om du råkar få fan i båten, stanna mitt på sjön å dumpa honom där, ro honom inte i land

Jag har en egen variant på ordspråket som jag myntade för ett tiotal år sedan.

Om du har tagit far i båten får du låta honom ro.

Ja, jo, jag vet att det är en usel bild (orkade inte gå och hämta systemkameran) men ni kan gissa vad den föreställer va? En tunika i lappteknik ur Halens vårkatalog 2009 (som för övrigt kom i mellandagarna, våren blir tidigare för varje år).

Häpet har jag nu sett tre år av oväntad hype kring stickat och virkat. (Började det inte med virkade bikinis? Vad var oddsen på det?) Och nu: En tunika i lappteknik. Med volang och infälld spets. På katalogens förstasida. Jag vet bestämt att jag i någon av mina lapptäcksböcker från 1970-1980-talen har sett klänningar i lappteknik, med volanger, och tänkt att det kommer i alla fall aldrig att bli mode igen. Då menade jag både volanger och lappteknik. Fast i Haléns version tycker jag att det är rätt sött.

I 2009 års absolut färska katalog från Vartofta Garn puffar man för hemstickade byxor till barnen. Jag och A skrockade rått när vi såg dem men det är väl bara en tidsfråga innan jag vant mig.

Let´s face it, girls. Något modeorakel är jag inte och kommer aldrig att bli.

Vilken teknik blir det för kläddetaljer nästa år? Makramé? Korsstygnsbroderier? Är det rentav dags att plocka fram lingarnet och börja knyta kompisband igen?

A gjorde presentkortsrebusar i julklapp till mig och svärmor. Gissa vad vi har fått?

Vi har en granne som stoppar pussel och knåp i vår postlåda. Bokstaven ”T” var riktigt klurig trots att pusslet bara bestod av fyra bitar. Bokstaven ”A” gick fort. Men ”K” har vi gått bet på trots att vi haft bitarna i flera månader. Grannen har förhört sig flera gånger under hösten om hur det går och jag har varje gång meddelat att vårt K är trasigt. Till sist stoppade han lösningen i vår postlåda.

Tillägg: Jag mejlade bilden till pusselkonstruktören. En timme senare stod han utanför dörren med ett nytt K. Det gamla lyckades han inte själv få ihop så det tog han med sig, för att se om rätt bitar fanns i hans lager.

Sparken, denna fantastiskt praktiska mojäng, blev av en händelse kvällens surfobjekt. Nämligen hittade jag en modern spark (finsk design) till salu på blocket. Kicksparken säljs (läs mer »)