Drunkning ser inte ut som drunkning

Jag läste en gammal artikel av Mario Vittone i dag om drunkning som är så viktig att jag måste lägga en komihåglapp här. Drunkning är den vanligaste dödsorsaken bland små barn 0-6 år i Sverige, men även äldre och simkunniga kan råka illa ut. I fjol var det en kvinna i 20-årsåldern som drunknade på en badplats inte långt härifrån.

Även om jag har lärt mig livräddning så var det först när jag läste den här artikeln som jag förstod vad man ska titta efter. För mig blev det ”ett huvud som beter sig som ett flöte”… det vill säga håller sig på samma plats, ligger halvvägs ner i vattnet, kanske lite bakåtlutat, och stillsamt guppar upp och ner. Då är det bråttom! Vuxna kan i det läget kanske klara sig upp till en minut, barn kanske bara 20 sekunder.

Kroppen stänger av förmågan att ropa eller vifta efter hjälp, för att fokusera på andning. Därför räcker det inte att kasta ut en livboj. (Det var också en aha-upplevelse.)

Mario ger fler tips: titta efter halvöppen mun nära vattenytan, dimmig, ofokuserad blick eller stängda ögon, hår i pannan och över ögonen, kroppen upprätt i vattnet, använder inte benen, ser ut att klättra uppför en stege med armarna.

Hur vet man att personen inte bara trampar vatten? Fråga: ”Är du okej?” Om personen svarar så är h*n nog det. Om svaret är en tom blick så är det bråttom. Och Mario avslutar: ”Barn som leker i vatten för oväsen. Om de blir tysta tar du dig dit omgående och tar reda på varför.”

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker