I väntans tider
Hos andra är det väntan först och tillökning sedan. Här är det tvärtom. Vi väntar fortfarande på att Kasper ska komma fram från sin självvalda isolering.
I natt vid sängdags passade han på att omgruppera sig medan A var i badrummet och jag var ute med jycken. Efter lite spaning återfanns katten uppe på fönsterbrädan mellan gardinen och en blomkruka. Jag flyttade krukan så att han skulle få plats att ligga.
Där på fönsterbrädan har han legat stött sedan dess, med undantag för två små rekognosceringsturer i vardagsrummet. Ena gången bakom tv-bänken fram till kontorsdörren och tillbaka. Andra gången åt motsatt håll, men där kom han bara halvvägs eftersom det inte gick att smyga bakom soffan.
Han vet att det finns mat, vatten och toalåda men använder dem inte. Jag fjäskade och ställde fram en fåtölj med ”hans” handduk (den som han hade i buren och låg på i går bakom tv-bänken) men hittills har han inte satt så mycket som en tass på den.
Vi hälsar på honom lite då och då, och det verkar okej, en liten stund i alla fall. Vid två krafstillfällen har vi hört spinn. Lågt och försynt, som om det är ljuddämpat av hans stora kropp. Lillstumpa spinner många decibel högre…
Kajo är ett alias för Karin Johansson. Bor tillsammans med Arla och katterna Tjadden och Nuffe på en liten gård där gräsmattan får ge plats för fruktträd, rosor och perenner. Driver ett företag. Gillar min Mac och te med mjölk. Välkommen. 