kajo.info.se

Förr fnös jag åt folk som förde krig mot maskrosor och mossa i gräsmattan. Spela roll, liksom? Mossa är grön, behöver inte klippas och är ganska skön att gå på. Och små gula solar lyser ju bara upp lite.

Förr begrep jag mig inte heller på dem som med demoniska flin berättade hur de klämde ihjäl liljebaggar och larver som kalasade på trädgårdens primadonnor. Euuw! Äckligt! Hur kan de?

Well. Det var innan jag hade en egen trädgård.

Nu blänger jag lömskt på grobladen. Om de bara höll sig där nere i gräsmattan med sina rosetter så skulle allt vara frid och fröjd – men nu skjuter de upp tre decimeter höga, fjuniga periskop i mängder, och då ser gräsmattan fasligt hippieaktig och oklippt ut. Vilken dag som helst köper jag ett ogrässkaft och ger mig ut på jakt. Ska bara slutgiltigt bestämma mig för om det ska bli ett Fiskars eller ett Gardena. (Speedy Weedy och kopior har jag sorterat bort, jag tycker att pinnarna ser för klena ut och i forum läste jag att plasthandtagen gick sönder.)

”Spring för livet, nu kommer hon igen!”

Vad insektsmördandet anbelangar, så har jag numera god erfarenhet. Bladlöss på mina nya små rosbuskar lever farligt. Varje morgon klämmer jag ihjäl dem på brottsplatsen och lämnar dem där androm till varnagel, som vilken medeltida krigsbarbar som helst.

Mjöldagg tolerar jag inte heller på nämnda små telningar. Där är receptet hälften mjölk och hälften vatten, samt några droppar diskmedel för ytspänningens skull, i en blomspruta. Spelar ingen roll om det är skummjölk eller standard. En enda noggrann duschning är allt som behövs om man är ute i god tid.