kajo.info.se

A och jag dagdrömmer om en gård nära stan, vid vattnet, avskilt och insynsskyddat och med plats för både verkstad och maskinhall. Jag kan i detalj redogöra för hur drömgården ska vara beskaffad. Därför hittar vi den aldrig.

I dag har vi på mammas order spanat in en sjötomt som kommer på exekutiv auktion i februari. Det var verkligen sjötomt, för ungefär hälften av de kvadratmeter man betalar för är vatten och sjöbotten. På kartan såg det ändå ut som en hyfsad marklott, 2000 kvadratmeter är ju dubbelt så stort som vissa tomter i stan. I verkligheten och ute på landet är 2000 kvadratmeter nästan ingenting…

Oavsett hur man placerar huset på tomten så kommer man bara ha tio meter till grannens hus. Tvärs över tomtens nu isbelagda sjödel vandrade barnfamiljerna obekymrade om att de gick på privat mark (rättelse: privat vatten..), och inom synhåll åt andra hållet ligger ett 50-tal småhus i ett fritidshusområde som förmodligen är som mest aktivt när jag vill ligga ostörd på (den icke befintliga) bryggan. Det uppskattade marknadspriset för tomten är ungefär vad vi kommit fram till att vi kan tänka oss att låna till hela huset.

Vi kombinerade utflykten med fotografering av A:s BMW X5 som han nu planerar att sätta ut på Blocket.

Innan vi for hem gjorde vi också en tur förbi en by där jag gärna skulle vilja köpa mark. Det är en gammal by intill en precis lagom stor sjö. Man ser aldrig fastigheter till salu där, de går i arv eller säljs till folk med kontakter.

I dag propsade jag på att åka ner längs en liten slingrig väg som jag på kartan har sett skulle leda till några fler gårdar som inte syns från byvägen. (A var lite rädd att vi skulle hamna rakt inne på en gård och bli ivägkörda med hagelbössa… Han har sett för många amerikanska filmer. :-) Vi kom så småningom till en vägbom, ett uthus och en parkering där vi kunde vända. Där blev vi stående en stund för man såg ett hus alldeles nere vid sjön, på andra sidan vägbommen, som vi blev lite nyfikna på. Jag lade märke till den lilla Ferguson-traktorn med snöslunga som stod på parkeringen där vi vände. Helt klart enskild väg, här måste man snöröja själv. Medan vi satt där och tittade ut över sjön diskuterade vi en stund hur man gör när man är ute för att köpa mark som inte är till salu. Går till lantmäteriet och tar fram uppgifter om ägare? Frågar brevbäraren? Eller kör man helt fräckt upp på en gård, bankar på dörren och frågar om de känner till något om grannfastigheterna?

Sen for vi hem och jag gick in på Blocket för att kolla hur stor bild jag kan göra på BMW:n. Det var något med bilden i den översta, nyaste annonsen som såg märkligt bekant ut. Jag klickade upp den och såg … den lilla Ferguson-traktorn med snöslunga som vi nyss parkerat bredvid. Med telefonnummer till säljaren, som vid en koll på Hitta visade sig bo just där vi vände. Och annonsen hade kommit in för bara några minuter sedan.

Nu har jag alltså namn och telefonnummer till en person som bor granne med ett eller två möjliga objekt.

Jag satt med kameran i knäet och tog inte ett enda kort på dem.

Nu känner jag mig nervös. Betyder det här att jag borde göra något?

Men vi är ju dagdrömmare. Allt det som vi bubblar om är ju bara luftslott. Tomt snack.