kajo.info.se

Tjadden har utarbetat några nya rutiner.

På morgonen när vi äter frukost begär hon att bli upplyft på köksdörren. Där ska hon nosa på väggen efter musen som verkar haft sin gång inne i spånfyllningen. Vi hörde några krafsningar där för länge sedan men Tjadden ger inte upp hoppet om att det en dag ska titta ut en mus.

På förmiddagen vid 10 ska det sittas i mattes knä och då kan ingen annan aktivtet godkännas. Hon ska syttas tills hon somnar och sen en stund till.

Kasper har också nya rutiner.

I tre veckors tid har han spytt en gång per dygn. Två pölar. Gärna på sladdhärvor. I går var vi till veterinären. Det kostade 2.172 kronor. Kasper övervägde att kräkas på sladdarna och styrpedalerna under undersökningsbordet men beslöt sig för att låta bli. Bra så, annars kanske besöket blivit ännu dyrare. Undersökning och blodprover visade att han är fullt frisk men troligen har problem med hårbollar, även om det inte syns till några. Dessutom har han blödande tandkött och lite tandsten och borde borsta tänderna. Så nu har vi köpt antihårbollsmat för 500 kr samt ett käckt litet tandborstset med fisksmak för 130 kr.

Numera sover både jag och A med fötterna utanför sängen. A har gjort det i hela sitt vuxna liv eftersom en vanlig säng är för kort – 195 cm plus utfällda fötter blir mer än 200 cm. Jag har börjat med det helt nyligen till följd av Kaspers nya rutin att sova i huvudänden på min säng. 165 cm plus stor katt blir också mer än 200 cm.

Min kropp har sagt åt mig att ta det lite lugnt med socker, vetemjöl, grädde och mjölk. Jag vet det, sedan länge.

Ändå har jag den senaste veckan klämt i mig: en hel burk pepparkakor, en chokladkaka (200 gram), tre portioner brylépudding (av mjölk med sockersås…), två rejäla portioner margaretatårta (grädde med marängbotten), en bit knäck-och-nötpaj, en bit princesstårta och en saffransbakelse med kräm och chokladströssel.

Joråsåatte…

Nu har jag en finne stor som en spelkula vid vänstra örat. Magen pratar oavbrutet och är så uppblåst att den inte ryms i jeans, jag får skrota runt i mysbyxor. Jag måste upp och pinka på nätterna för att jag fått en urinvägsinfektion. Och så fiser jag hela tiden. Skulle inte förvåna mig om täcket är självlysande grönt och svävar fem centimeter ovanför kroppen när jag sover. Dessutom tror jag att hjärnan går på energisparläge. Det finns liksom ingen tankekraft i den.

Var det värt det? Nja, inte så värst.

Ändå sneglar jag lystet på den nya pepparkaksburken som A dragit hem åt mig. Dags att odla självdisciplinen.

I Djungelboken på svenska säger gamarna att Mowgli kan få bli extraordinarie gam. Kul uttryck men jag har aldrig förstått bakgrunden.

Av en händelse fick jag anledning att kolla vad ST-facket är för fack, och det visade sig vara statsanställda tjänstemän. I deras historik hittar jag förklaringen:

Föreningen hade sin grund i det som kallades ”extraordinarieeländet”. Detta var i korthet att de flesta av statens anställda var extraordinarie tjänstemän. Som sådana hade de inte rätt till lön. Istället kanske han eller hon fick en liten gratifikation vid nyår eller midsommar om myndigheten varit sparsam med papper, pennor och ljus mm. En annan källa till lön var att vikariera för en ordinarie tjänsteman. Drivkraften var drömmen att någon dag kanske bli upphöjd till att bli ordinarie tjänsteman och då få lön. ”Extraordinarieeländet” levde kvar till 1935 då, genom kungligt beslut, en löneplan infördes i staten.

En annan kuriosa apropå Djungelboken dök jag på när jag googlade efter bilden ovan. Rykten säger att det fanns önskemål om att gamarnas röster skulle göras av Beatles men de hade inte tid. Fåglarna fick ändå låna personlighetsdrag från beatlarna och rösterna i originalversionen sägs vara mycket goda imitationer.

Min nya skrivmaskin fungerar väldigt bra. Myycket nöjd med tangentbordet, det skriver som en dröm. Gillar särskilt att det har solceller så att batteriet ständigt är laddat, viktigt om man inte använder det så ofta. ”Skärmhållaren” är provisorisk, den fixade jag med litet kamerastativ, plastskal, en mutter och superlim när jag skulle använda iPhonen som videosändare för något år sedan. Jag har beställt ett stiligare ställ i aluminium. Betydligt mer skrymmande i väskan men man vill ju att det ska se prydligt och proffsigt ut. ;-) För övrigt tar tangentbordet lika mycket plats som Lillen, så lilla skrivmaskinen är i jämförelse mycket skrymmande. Men resurseffektivare. :-)

Innan jag köpte iPhonen var jag sugen på en Xperia X10 Mini Pro med inbyggt gummitangentbord. Men den telefonen funkar inte alls med Mac, gjorde inte då i alla fall. Nu finns det liknande små tangentbord att sätta fast på iPhonen. Hela vitsen med skrivmaskinen är att jag ska kunna skriva med fler fingrar och då funkar inte för små knappar. För den som har svårt att skriva rätt på iPhonens vanliga tangentbord men inte behöver fullstort tangentbord rekommenderar jag istället en ”duttpenna”, en stylus.

Dricksvatten är en brist i många fattiga länder där det finns gott om sol och havsvatten. Italienske designern Gabrielli Diamanti har konstruerat en solugn som ger fem liter avsaltat dricksvatten under en dag med full sol. Saltvatten hälls i den svarta grytan, förångas av solen, kondenseras och samlas i tråget längst ner. Han kallar den ”Eliodomestico solar still”, solkällan, och har designat den med vanliga, billiga material för att även fattiga hushåll ska ha möjlighet att köpa eller tillverka den. Grytan är av svart metall, stommen av keramik, och tråget är gjort för att bäras på huvudet. Kostnaden är cirka 50 dollar och man kan bidra till utvecklingsprojektet via hans hemsida.

Steve Jobs berättar tre historier ur sitt liv för ungdomar som går ut college 2005. Det berör och inspirerar mig, särskilt som jag vet hur det gick sedan. 15 minuter långt, det har du tid att se.

Ännu en bra grej som gör mig glad: Eyejusters säljer justerbara glasögon, tänkta för områden i världen där det inte finns tillgång till optiker. Glasögonen finns för både närsynta och långsynta men på grund av lagar får man inte sälja glasögon för närsynta i västländer. Däremot går det utmärkt att köpa sig ett par justerbara läsglasögon och ge bort ett par glasögon på samma gång. ”Give & Get” heter det briljanta konceptet.

Givetvis går det att justera synen för varje öga för sig. Där har dessa läsglasögon ett klart försprång före de glasögon man köper billigt på macken eller lågprisbutiken. Ryktet (tja, okej, Ny Tekniks reporter då) säger att glasögonen också fungerar perfekt som förstoringsglas när man pillar med små hobbygrejer.

Dessutom får man ett serienummer så att man kan logga in och se vart tvillingparet tog vägen nånstans.

Hämtade två paket häromdagen. Packar upp. (Till lilla kattens förtjusning, massor av förpackningsmaterial att leka i!) Hittar felskickade saker i det ena. Går in på webbshoppen och fyller i begäran om returnummer. Packar upp det andra. Saker som var på reapris i webbshoppen har fakturerats till fullpris. ”Tekniskt fel…” Blir sur. Plockar förpackningsmaterial runt hela köket. Plockar ut katt ur lådor. Packar två returpaket. Åker tillbaka med två kartonger och hämtar en tredje, förhoppningsvis med rätt saker den här gången.

Min stationära dator, en iMac 24″ från 2008, har blivit gammal. Irriterande varningsrutor ploppar  upp. Saker slutar fungera. Jag känner igen symtomen. Snart kommer jag inte in på internetbanken och kan inte handla i webbutiker och… Men mina svindyra jobbköpeprogram är ännu äldre och de blir obrukbara om jag uppgraderar operativsystemet eller köper ny dator. Och Lillen som jag och A skulle dela på har blivit A:s dator.

Förra gången tvingade ett datorhaveri fram bytet i panik. Det blev bra men ångesten och all tid som fick läggas ner innan det löste sig, huuu! Den här gången ska jag vara förberedd. Därför har jag ägnat mycket tid åt att läsa på, räkna, skriva listor och grubbla över mina behov och alternativ.

För det mesta skulle jag klara mig med en bärbar, men till vissa moment behöver både jag och A en fullstor skärm. Av den anledningen lutade jag mest åt en ny iMac 27″. Men jag behöver dessutom en reseskrivmaskin. Å jag äääälskar Lillen. Men att ha en iMac till vardags och låta en ny Lillen ligga i hyllan vore resursslöseri.

Nu i veckan bestämde jag mig äntligen. Tjohoo, framtiden är utstakad!  Så här är planen:

Steg 1: Jag köper tangentbord, stativ och appen Pages till min iPhone, och kollar hur den funkar som reseskrivmaskin. Hittills har jag bara installerat och provkört Pages och jag är helt frälst. Glöm att jag betalar för en Word-licens ever again..!

Steg 2: Jag köper mer minne till min gamla iMac och uppgraderar operativsystemet ett steg. Det borde ta bort varningsrutorna och jag kan fortfarande köra mina gamla program.

Steg 3: Så småningom betalar jag de andra dyra licenserna som jag måste ha och uppgraderar till nyaste operativsystemet. Lite skraj att iMacen inte ska orka det.  Därför avvaktar jag tills två återstående projekt är klara, i december-januari, då jag har utrymme att hålla på med datorkrångel.

Steg 4: Den dag min gamla iMac går sönder eller inte orkar med längre köper jag en egen Lillen och en Thunderbolt Display 27″. TD:n är skärm, docka och hubb i ett: man kopplar in sin bärbara dator med två sladdar (ström och kommunikation) och kör den som en vanlig stationär dator. Tangentbord, mus/styrkula, skrivare, nätverkssladd och allt annat är redan kopplat och klart. Dessutom får man några extra USB- och firewire-portar som bärbara datorn saknar. För säkerhets skull köper jag kanske en Superdrive också, så att vi kan fortsätta läsa och bränna DVD.

Då har A och jag varsin bärbar och kan dela på en stationär arbetsplats; den som behöver stora skärmen har förstatjing. Ungefär som nu fast ännu bättre.

Så där. Känns skönt att ha bestämt sig! :-)

Oavsett om man säljer ideologiska budskap eller prylar, så är teorin hur man når fram densamma. Internetstiftelsen har gjort det till en tecknad gratiskurs på drygt fem minuter. Här går det undan… :-)