Plötsligt läge för plan D?

Jag släpade med A på en husvisning i går kväll. Till min förvåning är han inte hundra procent emot. Det innebär att vi plötsligt har ett nytt spår…

Vi har pratat hus på landet intill sjö, med tillräckligt mycket mark för oändliga påhitt. Men så var det ju också det där med läget, läget, läget. Sedan jag började lusgranska fastighetsmarknaden 2002 har det kommit ut tre tänkbara objekt. A har dissat dem alla. (Gissa om han får äta upp det nu…)

Vi har pratat mindre hyresfastighet i stan: köpa, bo i under renovering och sedan göra vinst på. Men med den hyresnivå och fastighetsprishets som varit här de senaste åren så kan jag inte begripa hur folk får ekonomi i sådana köp. Det måste ligga rejält med eget kapital i grunden och det har vi inte. En av grejerna med att köpa hus är ju också att inte behöva ha grannar så tätt inpå sig.

Vi har pratat om att fynda ett par hektar skogs- eller jordbruksmark med rätt läge för exploatering. Det inkluderar startsträcka på flera år och oändliga möjligheter att få allt precis som man vill in i minsta detalj – vilket för all del ger mig ågren. Jag brukar elakt säga att ”när folk ändå ska bygga, varför bygger de fult istället för snyggt?” Tänk om jag får göra allt efter eget huvud och sedan upptäcker att det blev mindre än perfekt.

Dessutom betyder det att det är minst ett år, troligare två eller tre år, innan jag får flytta – räknat från att vi har hittat ett lämpligt objekt med rimlig prislapp. Det har vi inte. Vi snubblade över en gyllene möjlighet för ett par år sedan, men då var vi inte mogna och sedan dess har inte tillfälle getts. Fastighetsägare vill varken sälja eller stycka av, av förklarliga skäl. Oftast kostar fastigheten lite eller inget att äga och kanske-kanske vill några barnbarn ha marken om femtio år.

För övrigt är jag själv en av de motspänstiga. En kvinna har tjatat på mig om att få köpa Projektet, men jag nekar. Marknadsvärdet är lägre än husets praktiska och ekonomiska värde för mig som lagerlokal. Dessutom skulle vi behöva flytta allt som vi lagrar där. Att sälja skapar betydligt mer besvär än vad jag tjänar på det, så jag avstår. Detsamma gäller förmodligen för de fastighetsägare som jag själv uppvaktar.

Vi har tyckt att vi bor så bra att det inte brådskar med några ytterligare fastighetsaffärer, men ärligt talat, nu kryper det i kroppen. Det har kommit dithän att jag inte skruvar upp saker på väggarna för jag tänker att vi ska flytta, nån gång.

Till det yttre har inte förutsättningarna ändrats men i smyg, inuti, har droppen urholkat stenen. ”Näääär ska vi flytta?!”, säger jag till A.

Samtidigt tvekar jag över vår förmåga. Klarar vi av ett jätteprojekt? Det skulle kännas tryggare om vi genomfört ett gemensamt mindre projekt först, men något sådant kan vi inte enas om därför att vi redan har så många åtaganden på varsitt håll. Så kommer det att vara under överskådlig tid. Jag har insett nu att det måste tas med i beräkningen.

Förra veckan satt jag en hel förmiddag och granskade varje objekt till salu hos mäklare och på Blocket. Jag plockade ut alla med närhet till vattendrag. Det blev en lista på fjorton objekt som jag mejlade till A. Han suckade djupt och konstaterade att inget uppfyllde vår kravspecifikation.

Sjötomt.
Nära till stan.
Helst mer än två hektar.
Enskilt läge.
Bubblare: Stort hus och rejäla ekonomibyggnader.

Sedan dök plötsligt det här objektet upp. Det är inget stort hus men tillräckligt för oss. Det har ingen stor tomt men lite större än ”villa-medel”. Det är inte sjötomt men man kan skymta sjön mellan träden. Det ligger inte på landet men i en lugn stadsdel. Det är inte ensligt, men lite skyddat. Det finns inte plats för verkstad eller maskinhall men kanske för ett dubbelgarage med carport, om man får bygglov vill säga…

Det är beboeligt precis som det är och det har potential. Prislappen är modest även om jag förutsätter att budgivningen drar iväg.

Det känns … hanterbart.

Det är inte drömstället men kanske tillräckligt bra.

I natt kunde jag inte sova bara för att jag funderade på om det skulle gå att göra si eller så och vad som ska hända med fastigheten intill och ifall man kan få bredband och vad detaljplanen säger.

Kommentera »

  1. Paula skrev

    torsdag 2 juli 2009 kl 22:55

    Spännande!

  2. Kicki G skrev

    lördag 4 juli 2009 kl 17:42

    Oj, vad spännande! Berätta hur det går!

  3. Katarina skrev

    måndag 6 juli 2009 kl 01:09

    Jag känner igen det där! Här är det samma läge – väntar bara på att hitta det rätta huset. :-) Lycka till!

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker