kajo.info.se

I helgen var det portverkstadsdags igen. Jag skulle sätta kryss på portarna men gruvade mig lite. Det är två svåra saker med att göra kryss: att få till vinkeln på spetsarna, och att göra urtag på mitten där reglarna korsas.

Jag värmde upp med att såga halvt-i-halvt på spillvirke. Jag har nämligen läst kloka ord nånstans: ”Öva mycket. Ved brinner lika bra om den är svarvad.” Halvt-i-halvt är en skarv- och fogteknik som innebär att man sågar ur halva tjockleken ur vardera pinnen så att de passar ihop. När jag hade sågat sex-sju regelstumpar i olika varianter tog det kortaste spillvirket slut.

Då övergick jag till att kapa bort not och spont från ytterkanterna av råspontspill som jag limmat ihop i avsikt att göra fågelholkar.

När det var klart kunde jag väl inte riktigt skjuta upp krysstillverkningen längre…

Förra gången vi var i verkstaden tyckte A att det skulle räcka med att göra Z på dörrarna. Eftersom över- och underliggaren redan är på plats behövde jag bara kapa en regel. Det verkade ju rätt enkelt. A kom med en fin vinkeltillsats som skulle monteras på sågen och hjälpa till med styrningen. Jag lade regeln som skulle bli snedsträvan på plats där den ska monteras, ovanpå ramen, och fick tillverka en pyttekort snickarpenna som rymdes under brädan när jag ritade av rätt längd och vinkel.

När första dörren var klar blev jag övermodig och försökte lyfta bort den själv. Det gick inte så bra, jag tappade det tunga aset och slog bort en stor flisa från dörren som låg under. Resten av tiden ägnade jag åt att limma och pressa skadan jag ställt till.

Lika bra att jag inte hann med fler, för när mamma hörde om tilltaget att ”bara” göra Z lade hon in veto direkt. Riktiga portar ska ha X! Enkla Z:n har man bara på smala dass- och förrådsdörrar.

Att göra Z visade sig i alla fall vara bra övning inför att göra X. Likaså hade jag nytta av halvt-i-halvt-kapandet, för då tränar man att ställa klingan i rätt höjd. Knepet för att få bra passform i hörnen är att såga på utsidan strecket. Spetsarna sågade jag bäst på frihand men till urtaget var vinkeltillsatsen till stor nytta. Istället för att laborera med fräs eller stämjärn gjorde jag urtaget med ungefär 25 parallella sågsnitt. Det tog bara några minuter.

Jag fick till tre X innan svärmor ringde och tyckte att vi måste komma hem och fika. Det första var lite väl glappt och A mobbade mig för det, men det sista blev faktiskt ganska bra. Övning ger färdighet.