kajo.info.se

Gårdagens surfämne var ”bygga varmkompost”. Jo, man kan ju köpa en i plast för 1.500 kr men det vill jag inte. Det jag var ute efter var kravspecifikationer, ritningar och gärna lite bilder som kunde ge inspiration.

Bland det material som jag tog hem fanns en PDF från Partille (9 sidor) som ger bra information om olika sorters kompost: trädgårdskompost, hushållskompost och maskkompost, hur man sköter dem, när jorden är klar och hur den används. Jag hittade också en föredömlig byggbeskrivning från Norrtälje (PDF 3 sidor) med lämpliga mått för olika hushåll. En ännu mer detaljerad byggbeskrivning finns i Sundsvalls kompostbroschyr. Båda dessa byggbeskrivningar gäller trä. Och så hittade jag en artikel om farbror Göstas kompost av lecablock. Jag såg också varianter med stora plastfat och mindre plasttunnor med lock.

I flera fall pratas det om ”gnagarsäkring” genom metallnät som har max 5 mm stora maskor. Säg mig, när såg ni så finmaskigt metallnät i handeln senast? Ungefär aldrig, skulle jag säga. Byggmax har insektsnät i glasfiberarmerad PVC. K-Rauta har också nät i sitt sortimentet men det framgår inte vilket material det är. I ett forum såg jag att finmaskigt metallnät kallas ”järnduk” och det sökordet gav träff på en massa konstnärer (hade jag väl aldrig tänkt på, att man kan skulptera på det viset … hmm.) Jag hittade också några grossister och tillverkare av ”metallduk” men det verkar väl liiite överkurs att ringa tillverkaren och fråga om man får köpa några meter…?

För jämförelsens skull kollade jag priser på Byggmax: Leca kostar cirka 200-275 kronor per kvm byggmaterial. Råspont med cellplast kostar cirka 100-150 kr kvm och formplywood 130 kr kvm men då tillkommer regelvirke. En stor kompost kräver säkert fyra-fem kvm material.

Jag ska rota runt lite i gömmorna för jag är rätt övertygad om att det finns användbart material där.

Min kravspecifikation ser ut så här:
* Det ska vara lätt att slänga in kompostpåsen, alltså krävs gångjärn på locket så att man kan manövrera det med en hand.
* Det ska vara lätt att gräva ur jorden, alltså krävs gångjärn/sprintar/haspar/fållor till framstycket så att det kan öppnas eller lyftas bort.
* Hellre för mycket plats än för lite, men samtidigt inte så stora fack att processen stannar. Och så behövs ju efterkompostering. Min tanke är att göra en bänk med fler fack, kanske tre eller fyra?

Jag har inte bestämt var komposten ska stå än. På vintern vill jag att den ska finnas i närheten av det område som ändå måste skottas. Men jag vill inte att den ska vara det första folk ser. På sommaren kanske den börjar lukta illa och surra av flugor om den inte sköts rätt, och då vill jag inte heller ha den för nära. Lakvatten är ju inte heller så trevligt.

Vi vet för övrigt inte var soptunnan ska stå heller. En idé om att ha den i uthuset (snöskottningsfritt!) avfärdades med att det då krävs nyckel (och det är en jättestor gammal handsmidd nyckel vi snackar om) för att kasta sopor.

När man förbannar vintern känns det väldigt lockande att bygga sitt hus inne i ett växthus som Rosemary och Anders på www.ecorelief.se i Brålanda har gjort.

Termometern visar –22. Vid frukostbordet återlanserade jag en gammal goding.

K: 15 september drar vi. Azorerna eller kanske nån av Kanarieöarna. Sen kommer vi hem till lucia, fira lite…
A: Höpp-höpp, sakta i backarna. Vad är det för mening med att komma hem till Lucia om det är –22?! Bättre att vi stoppar de små mammorna i ett paket och skickar dem till oss i stället.
K: Hmm. Ja, det förstås. Men ska det inte vara lite snö och skidor och så..?
A: *bläng*

K: Men det finns ekonomiska skäl också, det är ju högsäsong och dyrare över jul och nyår.
A: Det beror ju på vart vi åker.
K: Vi ska väl hålla oss i Europa? Fast det är klart, El Salvador till exempel har ju bästa vädret i december och billigt är det… men det är farligare.
A: Man vill inte komma hem full av hål!!!
K: Nu var det kanske inte alla vapen jag tänkte på lika mycket som denguefeber, malaria och allt sånt… men visst, man går inte ut efter klockan åtta på kvällen på sådana ställen. Och resan blir mycket dyrare och tar skitlång tid.
A: Hela Sydamerika går bort, avgjorde A.
K: Europa alltså.

K: Sen åker man tillbaka kring 15 januari och stannar till …
A: .. i maj vill jag vara hemma, jag gillar när naturen väcks till liv.
K: Det blir tre månader till mitten av april, men då får vi mer slask än vi behöver. Kanske 3,5 månad till månadsskiftet april/maj blir det bästa.
A: *nickar begrundande*

K: Jag funderade på hur det skulle vara att kliva in på ett hotell och försöka förhandla åt sig ett bra pris på hyra i tre månader. Då slog det mig att man ju måste städa ut sig när man åker hem till Lucia. Tror du att man har samlat på sig en massa grejer på tre månader? Får det plats i väskorna? Och hur gör man med kläder? Det är ju ingen mening att släpa hem väskan full med shorts om man ska tillbaka till samma ställe..?
A: Vi borde köpa nåt istället, så vi kan lämna grejerna.
K: … men då blir det ju samma sak, gräsmattor att klippa och fönster att kitta och ständig oro för att nåt ska hända när man inte är där…

K: Men det vore ju bra att hålla sig till samma ställe, för då kan man ha samma bredband. Det blir ju jobbigt om man måste skaffa nytt abonnemang varje kvartal…

A: Var ska vi bo när vi är hemma? Det blir ju skitdyrt att ha dubbla boenden.
K: Vi får väl flytta till en etta…
A: Det blir dyrt i alla fall att betala hyror när den står tom.
K: Nåt billigt på landet då? Vi ställer en liten holk hos K. Eller stugan..?
A: Hahaha! Vi kan flytta till spjucklet?!
K: …

A: Men Hund då?
K: Så länge vi håller oss i Europa så får han följa.
A: Men då måste vi ju droga honom och stoppa honom i en låda?
K: Åh, men det går nog, han vill nog gärna följa med till värmen.

K: … men nääär ska du skaffa ett jobb som går att ta med sig?
A: … jo men det är på gång…

Ja visst ja. Det är ju där vi alltid strandar.

Jag samlar på bra planlösningar och smarta inredningsdetaljer – och ibland även på de mindre smarta, som avskräckande exempel.

Det här, till exempel, löser problemet med klent fall mot duschavloppet. En vanlig kakellist som limmats uppe på kaklet hindrar vattnet från att rinna ut i badrummet. Inte särskilt elegant men det funkar. Enklare, billigare och mer lättstädat än de där gummiförsedda aluminiumstänkskydden som man ska flytta runt – och definitivt enklare och billigare än att riva upp och göra rätt. Det bästa är förstås att planera fallet rätt redan vid kakelssättningen men när skadan redan är skedd så känns det här som en helt okej lösning.

Det här, å andra sidan, kanske ser ut som ett vanligt välplanerat duschutrymme – men det är det inte. Vattenledningarna har dragits uppe från taket i mitten av utrymmet. Det innebär att hållaren för duschmunstycket måste sättas på ena sidan. I det här fallet närmast duschdraperiet. Och vet ni vad som händer när man står nära draperiet? *slickat efter kroppen* HU! Men inte nog med det. Lägg märke till engreppsblandaren. Varje gång A böjde sig framåt lyckades han slå av vattnet med rumpan. Haha.

.

Tvära kast bland ämnena här.

I kväll har jag varit på bygginformation hos kommunen. Strålande initiativ där samhällsbyggnadsfolket bär ner sina datorer och broschyrer till rådhusets cafeteria och håller öppet hus för alla slags frågor kring hus, byggnationer, energieffektivisering… Alla specialiteter på en gång och på samma plats – på kvällstid när folk har slutat jobbet. Det var 50 frågvisa gäster på plats när jag ramlade in så jag fick vänta en stund, men det var det värt.

Som ni säkert vet har A och jag enoooorma krav på den markplätt som vi nån gång eventuellt ska bli ägare till. Ett par hektar, intill ett större vattendrag, inom 20 minuter från stan. Det vimlar inte av sådana objekt. Snarare tvärtom. Så vi har insett att vi förmodligen måste försöka hitta någon som vill stycka av några hektar åt oss. Men var? Och hur? Kan man stycka var som helst, finns det regler för hur fastigheten ska utformas? Eller, det är klart att det gör. Men i vilken ände börjar man?

I detaljplanelagt område är man garanterad rätten att bygga. Men för oss ställer detaljplaner till det eftersom vi vill ha ett alldeles för stort hus. Det finns inte en detaljplan som ger sådana generösa byggrätter som Projektet kräver. För att inte tala om maskinhallen och verkstaden som vi ska ha! Nu snackar vi byggnader på hundratals kvadratmeter vardera. Tvåbilsgarage med förråd är ungefär så långt som samhällsplanerarna generellt vill sträcka sig.

Dessutom vill vi ju inte bo med insyn i grannarnas kök. Jag är uppfödd en halv kilometer från närmaste granne och tycker att det är en mänsklig rättighet att ha det så. Men på landet, utanför detaljplanelagt område, är det inte självklart att man får bygga. Jag har sett och hört många märkliga historier om avslag på avstyckningar och nya fastighetsbildningar. I en annons för en gårdsmäklare läste jag för en tid sedan att ”det finns bara xxx jordbruksfastigheter i Sverige och det blir inte fler”. Betydde det att man inte kan nybilda jordbruksfastigheter?

Många frågor snurrade i huvudet, men jag hade kokat ner dem till två huvudspår: Jag ville fråga om 1) flyttning av hus och 2) nybildning av jordbruksfastighet.

Först fick jag prata med SF, som jag efter en stund kände igen som grannen nedanför parken… Jag trodde att han jobbade på museet, inte på kommunen. Det kan nog stämma att han varit på museet för SF är inte bara bygglovshandläggare, han är också byggnadsantikvarie. Som sådan kunde man ju tro att han var av åsikten att det är snudd på kriminellt att flytta ett hus ur dess autentiska miljö. Men SF var resonabel och tyckte att hellre än att ett hus skulle stå tomt eller rivas så kunde man få flytta det. (Pluspoäng!).

Jag har hört att när man flyttar ett gammalt hus så räknas det som ett nybygge, vilket innebär att det måste uppfylla moderna krav. Det gör inte många gamla hus. Med de energieffektivitetskrav som föreslås framöver kommer det att bli omöjligt att återanvända gamla hus. Men SF lämnade en öppning även där: Om huset anses bevarandevärt så kan man få dispens för att slippa byta ut sina handblåsta fönster och andra originaldelar. (Mera pluspoäng!)

Vad som är bevarandevärt avgörs från fall till fall av kommunen. Det bedöms inte enbart utifrån själva huset utan också med hänsyn till den miljö som huset ska flyttas till.

Självklart är jag inte ett dugg intresserad av att ha kalldragiga fönster och hutlösa uppvärmningskostnader men jag vill kunna behålla husets karaktärsdrag. En isolerruta på insidan tycker jag är en bättre lösning än nya fula floatglas på utsidan, även om K-värdet är lite bättre på de nya.

SF fick se Projektet på en grynig liten bild i min mobiltelefon och tyckte definitivt att vi skulle fortsätta fundera på saken.

Medan jag väntade på lantmätare JN fick jag surra lite med stadsarkitekten SR. Jag drog fram våra alternativa områden och hur vi resonerat kring dem. SR höll med på alla punkter: jo, i det området finns det nog risk för avslag på grund av buller och militära skyddsområden, och i det området kan det bli problem om man kommer för nära stora ladugårdar.

SR och JN förklarade att om man siktar på att stycka av en obebyggd tomt, så ska man söka förhandsbesked först. Får man avslag så kostar det 700 kronor. Får man tillstånd så blir det dyrare (typ 7.000 kr), men då är man garanterad att få bygglov på vissa villkor under en tvåårsperiod. Känns som en vettig idé att göra, innan man lägger upp 70.000 eller 700.000 kronor för mark som man sedan inte får bygglov på.

JN kunde lugna mig på punkten om nybildning av jordbruksfastighet. Det går utmärkt och ”ett par hektar” är precis lagom. Just den storleken går under benämningen hästgård.

Om man vill stycka av så mycket/lite som just ett par hektar, så låter det sig inte göras utan positivt förhandsbesked om bygglov. Förhandsbesked är ett krav eftersom lagen ”förbjuder fastighetsbildning utan ändamål”. Om man inte får bygglov så är ett par hektar för lite för att bli skogsfastighet.

JN tipsade också om att vi bör söka strandskyddsdispens i förväg om vi vill stycka av mark ända ner till stranden. Normalt tillåts inte sådan avstyckning för mindre fastigheter. Det ska nämligen alltid finnas en remsa för allmänheten närmast vattnet. Jag behöver inte bygga mitt hus på stranden, men jag vill inte att någon annan ska kunna klämma in byggnader mellan mig och vattnet. Om inte strandskyddsdispens kan beviljas så finns en reservlösning: Man kan upprätta nyttjanderättsavtal med ägaren till stamfastigheten (den som man styckar av från) för remsan närmast vattnet. Nyttjanderättsavtalet gäller i 50 år och skrivs in i fastighetsdokumentationen. Då kan det inte plötsligt ploppa upp arrendestugor eller bli fritidstomter där nere.

Arbetsordningen ser då ut som följer:
1. Hitta en resonabel fastighetsägare med lämplig mark.
2. Söka förhandsbesked, med dokumentation av Projektet. Söka strandskyddsdispens.
3. Gå vidare med lantmäteriförrättning.
4. Eventuellt göra affär med fastighetsägaren.

Häpp.

Om det skulle stå några utanför våra köksfönster och spana in, så skulle de få se konstiga beteenden. Det som sker är att jag eller A börjar gå åt ett håll för att sedan tvärvända (eller låtsat nonchalant starta en kringgående rörelse) åt det andra. Vi håller som bäst på att försöka lära oss att kylskåpet nu finns i köket. Jag är ganska övertygad om att jag inom snar framtid kommer att stå i trapphuset med famnen full av kylvaror och stirra dumt på den tomma och numera väldigt rymliga trappavsatsen.

I slutet av juli ställde vi ut kylskåpet i trapphuset och ljudisolerade det med tjocka dämpmattor eftersom dess lågfrekventa brummande förvärrade A:s akuta hörselskada.

Edit: Nej, det blev temuggen som åkte med ut i trapphuset i jakt på mjölk. Hittills bara en gång.

När jag kom tillbaka från hundpromenaden i morse stack hyresvärden ut huvudet och sa att ”duu, det kommer en kille från Anticimex om ett tag för att göra en besiktning och han kanske vill in hos er.” Ett tag visade sig vara fyra minuter senare, då firmabilen rullade in på gården.

Jag hann bara precis in och kolla att vi inte hade något komprometterande material nånstans… sedan kom besiktningsmannen och ville krypa längst in i diskbänksskåpet, lysa ner i duschavloppet och bakom toastolen, titta på alla elementanslutningar i alla rum, testa brandvarnare och diskutera fönsterbyten med värden som han hade i släptåg.

Pust.

Jo, det är fånigt men jag tycker att oannonserade visiter av folk som jag inte känner är stressande. Jag vill förbereda mig mentalt på att någon ska komma in i min privata sfär. Och på axeln har jag en präktig liten typ som säger att man alltid måste ha välstädat hemma eller åtminstone när det kommer besökare annars är man ingen bra människa.

Händelsevis gjorde jag ju stora röjningen förra helgen, och skurade badrummet minutiöst i måndags, och både returkärlen och komposthinken var nyligen tömda. Tur det, annars hade jag väl stillsamt dormat av strax efter att ytterdörren stängts och sällskapet tågade vidare till kallvinden.

Jag är förmodligen på Topp 10-listan över stans mesta källsorterare. Jag har ju en gång i tiden fått betalt för att lära ut hur man gör så jag skyller på arbetsskada… Eftersom jag till naturen (läs mer »)

Av nån anledning kom inbrottstjuvar och dörrlås på tal. Vi försökte gemensamt komma fram till hur skandallåset som synts både i kvällspressen och i Ny Teknik var konfigurerat. ”Var det inte det där med kolven som en krok uppåt? Ungefär som på dörren till X?” frågade jag.

En minut senare satt vi vid datorn. Google gav besked om låstypen och med modellnumret var det en lätt match att hitta videon på Youtube. Den visar i detalj hur man gör.

Beväpnade med ett bladmått gick vi och testade på dörren, och minsann, det var lika enkelt som att säga ”Sesam, öppna dig!”. Tog ungefär lika lång tid också.

Jag är fortfarande chockad.

Från att vi ens började fundera över vilket lås det kunde tänkas gälla, till att vi faktiskt lyckats forcera ett, tog det mindre än fem minuter.

Har ni ungdomar därhemma? Då föreslår jag att ni introducerar begreppet ”bostadskarriär” i familjekonversationen. Jag önskar att nån hade haft förmåga att förklara spelreglerna och övertyga mig om finessen med detta för tio år sedan. (läs mer »)