kajo.info.se

När föräldralöse kullminstingen Sverker kom till oss i torsdags kväll vägde h*n 247 gram och var full av intorkade bajsklumpar, matrester och söl, så det blev bad i handfatet. Jag säger h*n för vi är inte helt säkra på att det är en hane. A har bestämt att kattungen heter Sverker i vilket fall. Kattungen verkar nöjd med det för den kommer när man ropar. :-)

Jag konsulterade kattuppfödaren Katarina som berättade att en kattunge från födseln bör öka i vikt cirka 100 gram i veckan och vid 8 veckor bör den alltså väga omkring 800-900 gram. Ni förstår ju själva att det är en mycket, mycket liten katt som flyttat in hos oss… Objektivlocket som jag petade in som jämförelse är 52 mm i diameter. Kanten som syns ovanför huvudet är sockeln till köksskåpen. Kissen har med god aptit ökat 40 gram i vikt på två dygn, så det här ska nog gå bra ändå.

Kasper har inte accepterat det lilla pyret än, men Scoobs hade en pytteliten sängkompis i natt och fick vara tuggleksak i morse. Både A och jag får också mycket gos och bus. Myyyys!

Vi har varit på shoppingresa i österled. Jag är nu särskilt nöjd med att ha:

• löst problemet med de borttappade gångjärnen till mina Billy-dörrar! Gångjärnen försvann för två flyttar sedan och visade sig synnerligen besvärliga att ersätta. Ikea vägrar sälja dem lösa och andra har inte rätt storlek. Jag såg en norsk katalog som hade men då skulle gångjärnen inklusive frakt kosta lika mycket som att köpa nya dörrar.  Den här gången gav skattjakten i Ikeas fyndhörna extra god utdelning: små glasluckor till Billy reades ut för 25 kronor stycket, och de hade ”rätt” gångjärn! Skruvarna passade inte men dem fixade jag fram ur mina sortimentaskar.
• fått tag i lämpliga ”fat” till min lilla plantskola. Ikea har en ny sommarservis, ”Midsommar”, i hårdplast. Fyrkantiga, stapelbara tallrikar i 4-pack för 19 kronor. Jag köpte åtta paket direkt och ser framför mig att de kan komma till nytta som brickor i alla möjliga pysselsammanhang.
• fått spendera två hela semesterdagar i sällskap med min söting. Bra mat, bra boende, bra fika, bra shopping, och aldrig sinande samtalsämnen. Myyyys. Och jag vet att Scoobs har det bra hos momma. :-)

När jag var liten såg jag ett program om ungar i Afrika som byggde coola leksaksbilar av läskburkar och ståltråd. Jag var omåttligt imponerad av deras kreativitet och handlag. Lite samma känsla fick jag när jag såg den här TED-presentationen av en kille som byggde ett vindkraftverk när han var 14 år.

(Tips: Klicka på View subtitles och välj ”Swedish” så får du svensk text.)

I hans blogg williamkamkwamba.typepad.com finns flera klipp och många länkar.

A åkte till Jönköping klockan sju i morse och kommer inte tillbaka förrän sent på måndag kväll.

I går var han uppe och packade till efter midnatt, och klockan fyra i morse studsade vi båda rätt upp ur sängarna som om de plötsligt blivit strömförande: det var kattslagsmål i mörkret. Ingen av oss sov särskilt hårt när klockan ringde 5:45. Om ni frågar mig så är det omänskligt att kliva upp den tiden men vad gör man inte för att få sällskap till frukost av hjärtegrynet? ;-)

Konsekvensen av allt detta var att jag kom till jobbet redan klockan sju i morse. Jag hade helt klart för mig vad jag skulle ta itu med, och eftersom detta inbegrep både kodknackande och ett för mig alldeles nytt program (Poedit, för att översätta språkfiler), så blev jag snart helt uppslukad. Tur för både mig och jycken att DHL ringde på dörrklockan 12:45 och bröt koncentrationen.

Efter promenad och mat kastade jag mig över den spännande lådan, som innehöll en Flip Ultra. Det är en enkel videokamera i mobiltelefonstorlek med ett intressant användargränssnitt: Programvaran är inbyggd i kameran så att man alltid har den med sig, och usb-kontakten är ett ”horn” som man fäller ut med en knapp. Det innebär att man enkelt kan plugga in sig på vilken (nyare) dator som helst för att redigera och skicka upp filmer på nätet. Den drivs med vanliga AA-batterier, så att man kan springa in på närmaste kiosk om man blir strömlös – uppladdningsbara är givetvis förstahandsvalet för den miljömedvetna. Kameran har bara tre knappar: spela in, spela upp samt radera. Programvaran är också föredömligt enkel och intuitiv. Det är verkligen busenkelt att lägga ut en filmsnutt på youtube eller plocka ut snapshots från filmen. Filmredigeringen med ljudpåläggning och grafiska effekter har jag inte testat än. När jag var i köptagen hittade jag en inspirerande video som ett Flip-fan gjort. Hon använde ett ministativ för att fästa kameran på oväntade ställen, och det gav mig idéer om några kamerafästen som jag ska bygga för att kunna ta lite annorlunda filmklipp.

Nyss ringde svärmor och tyckte synd om mig som ska ”vara alldeles ensam hela påskhelgen”. Det är inte sant eftersom alla husdjuren är hemma och mamma kommer hit på middag på fredag.

Jag har dessutom ett helt lass choklad, 18 nya skivor från Ginza (10-29-49-kronorsrea :-) och min alldeles nya lilla videokamera att leka med, så jag ska nog klara mig.

För övrigt är det här mitt 100:e inlägg sedan flytten hit till kajo.info.se – tro hur jag ska fira det? Med lite mer choklad kanske?

I dag är jag nöjd med mig själv. :-) De senaste tre dagarna har jag jobbat 12-timmarspass med webbutveckling och när man lägger mycket tid, så blir det oftast resultat också.

Varning! Nu blir det nördsnack: Jag jobbar med php-baserad open source och har installerat plugins, knattrat HTML och klippt och klistrat CSS så att det kommer att ge mig konstiga tvångsdrömmar i natt. Jag jobbar parallellt med två olika webbplatser men i båda fallen handlar det om att kombinera flera programvaror och få resultatet att kännas som en helhet. Skärmdumpar på uppdragen kommer på min firmahemsida inom kort.

Dessutom har jag slagit in födelsedagspresenter, diskat, badat hunden, packat återvinningsgrejs (plast, metall, glas och kartong), skurat badrummet och rensat duschavloppet också.

Men plantera om krukväxterna hann jag inte.

Jag trillade in på en blogg i dag som påminde mig om att livet är för kort för att slösas bort. Vi var jämnåriga. Hon hette Christina och dog av cancer nu i januari.

En av bloggläsarna hade lämnat en ”hoppas-du-snart-mår-bättre”-länk till Christina, utan att säga något om vad man skulle få se. Jag klickade in och hittade följande video om en kille som erbjuder gratis kramar. I början går det lite trögt men sen händer det grejer.

Jag blev nyfiken och letade upp killen i filmen, Juan Mann och www.freehugscampaign.org och därifrån vidare till www.freehugsguide.org. Jag vet inte om ett enda ord av det är sant men det är en fin historia. Så här kommer en kortversion:

Juan återvände hem till Sydney i miserabelt skick och ingen fanns där för honom. Han kände sig ensam och eländig och ville att någon skulle bli glad åt att se honom. Så han textade en skylt: ”Gratis kramar” och ställde sig på gågatan. I en kvart blev han fullständigt ignorerad men sen knackade någon honom på axeln. Någon som just hade mist sin hund, på årsdagen av enda dotterns död i en bilolycka. Någon som kände sig ensammast i världen och mest av allt behövde en kram.

Så Juan kramade om henne och hon fick le lite, om så bara för en stund.

Sen kom polisen och sa att det var olaglig att dela ut gratiskramar på allmän plats. Det ledde till en massiv namninsamling.

Det hävdas att Juan delar ut gratiskramar på gågatan varje torsdag, och har gjort så ända sedan den där första dagen 30 juni 2004.

Där på gågatan fanns också en kille vars jobb var att bära runt en sandwich-skylt som det stod ”Sko-rea” på. En dag hade killen som heter Shimon ”Shim” Moore lånat sin pappas videokamera och filmade Juans kramar. Drygt ett år senare dog Juans mormor och Shim klippte ihop filmsnuttarna till ett ”hoppas-du-snart-mår-bättre”-videokort, och lade på sin nyskrivna låt ”All the same”.

Alla som såg filmsnutten ville ha en kopia, och därför lade de upp den på Youtube, där den blev en hit, och i intervjun nedan berättar Juan Mann om vad som hänt sedan. (Både aussies och jänkare uttalar hans namn som ”one man”, det är ju lite kul.) Det är Oprah och gratis-kram-rörelser i 60 länder och…

En rörande film. En bra story. Och en bra låt, visst?

Fortfarande sjuuuuk. Stön.

Mamma erbjöd sig att ta hand om Scoobs.
Pappa erbjöd sig att skjutsa dit honom.
Gullepluttar. Alla borde ha en mamma och en pappa. :-)

Jag har egen dator igen! Jag blev lite full i skratt när jag baxat den på plats och skickade följande före- och efterbild till A. Båda är tagna från min kontorsstol. Den nya 24-tummaren är som en ladugårdsvägg mellan mig och fönstret.

För att göra en lång historia kort: Jag ringde verkstad 1 (läs mer »)

Tre och ett halvt dygn, 80 timmar, utan att kunna läsa mejl, slå upp ord, kolla fakta, läsa sina favvobloggar, leverera material… Bredbandsmodemet avled stillsamt i sitt skåp i måndags. Allt blir besvärligt utan nät – vi kunde ju inte ens spåra paketet med det nya modemet…!

A hann städa hela pysselkammaren och bygga ihop senaste radiostyrda bilen.

Jag har fått undan en massa jobb.

I kväll kunde vi äntligen hämta ut paketet. Hurra, vi har Internet igen! Nu kan vi återgå till att vara normalt improduktiva.

I flera år har jag prenumererat på ”dagens serie” från comics.com. Förr var det bara tillåtet att välja en, och då valde jag Rose is Rose. För en tid sedan ändrades reglerna så att man får välja så många serier man vill. Nu får jag fem i min dagliga dos. Egentligen har jag kryssat fler men jag får av okänd anledning bara fem… resten finns på min ”personliga seriesida” som jag når via ett klick från seriemejlet.

En av dem som jag kryssat men inte får via mejl är den politiska tecknaren Signe Wilkinson som vunnit många prestigefyllda priser, bland annat Pulitzer. Hon beskrivs som kraftigt vänster men jag tror att den svenska politiska skalan är förskjuten i förhållande till den amerikanska (eller om det är tvärtom). Jag inbillar mig att extremhöger i Sverige är ganska normalhöger i USA..? Hur som helst, jag gillar Signe.

Och jag gillar att få gladpost varje dag. :-)