kajo.info.se

Jag har traderat åt mig ett 20-tal gamla och halvnya handarbetstidningar. Den äldsta ”Handarbete och sömnad” var från 1979, en från 1980 och flera stycken från 1981. Nästan 30 år gamla, kompletta med mönster!

Vissa saker skrockade jag åt, som stickbeskrivningen till den bekväma baddräkten. Eller förresten nästan alla stickmönster, och karlarna som klätt upp sig i de färdiga modellerna. Stiliga och käcka gossar allihop. I ett nummer var allting ”smart” i betydelsen snygg, häftig. ”Det ser smart ut.” Skulle man kanske lägga till vokabulären.

Andra saker är lika aktuella som i dag. På julbroderifronten har inte modet förändrats nämnvärt på 30 år. Pennfodralet tror jag att jag ska sy som stickfodral. Grundmönster till tumhandskar åt hela familjen har jag faktiskt önskat mig.

En sak som slog mig när jag bläddrade igenom tidningshögen var att de flesta måste göra just det, bara bläddra. Om trogna prenumeranter skulle göra en eller två grejer ur varje nummer skulle deras hem vara nedlusade av jul- och påskpynt, dukar, tabletter, väggdekorationer, klämmiga kuddar och stickade tröjor på bara några år. Och hur förklarar man annars att hela tidningsbunten hade kvar sina mönsterbilagor i nyskick?

Jag letade efter Thinsulate på metervara men det verkar inte finnas i Sverige. Skrev till och med till 3M och frågade efter återförsäljare men de visste ingen, skulle återkomma om de hittade nån…

Men. Jag hittade en tygaffär som har lite annat utbud än det jag är van att se. Massor av trikå, velour, olika typer av resårer, bh-band på metervara och sånt. Randig muddväv, bara en sån sak! Just nu med rea på blommig trikå av viskos, 39 kr. Kolla in www.mg-tyger.se om du är intresserad.

Formland är en designmässa som sedan 1984 hålls två gånger per år i Herning, Danmark. Mässan samlar cirka 700 utställare och inriktningen är brukskonst, presenter, trädgård och heminredning. Den är bara öppen för företag och fackfolk, men webben är fri för den som vill spana lite. Temat för vårmässan 2009 är candy (godis).

Här är några pysselidéer lånade från pressmaterialet.

Vägghängare gjord av återbrukad ståltråd, design av sydafrikanen Heath Nash som tillverkar produkter av andra människors sopor, säljs i Norden av isandi.no

Casa CarryEco Shoppingbag gjord av 100 procent återvunnen plast, säljs av gs-casa.dk

Överdrag till dörrhandtag säljs av www.gooseoffice.dk

Barnsängkläder från mamahome.dk säljs i en påkostad förpackning.

Siffer- och bokstavsmagneter från Sebra Interiör får mig att tänka på K:s julpyssel, som bestod i att stansa ut och montera hundra bokstäver på laminerade kort. Det vill säga, K skar och klistrade, jag stoppade in i lamineringsfickor med millimeterprecision och mamma ”gräddade”. Det tog någon timme att få till 2-3 av varje. Korten blev en julklapp till M som fyllt fyra år och älskar att göra ord av bokstäver.

Lektält i form av fyrtorn, butik och andra lite annorlunda former från Monty & Co.

Fler produkter finns hos Formland. Det finns också bilder från tidigare mässor att titta på i fotogalleriet.

Jag sydde nya strumpor åt Scoobs i går kväll. Hittills har han haft ett par egna (i rätt storlek) och ett par av Molles gamla (dubbelt så stora). Ni kan ju tänka er själva hur det är att vara en storlek 35 som springer runt med ett par 45:or – det är att välja mellan att frysa om fötterna eller att snubbla runt med överhäng och stukningsrisk. Jag har tänkt hur länge som helst att jag ska åka till djuraffären och köpa ett par i rätt storlek men det blir inte av.

Det nya paret är handsytt i mörkblå fleece med kardborreband runt vristen, dubbelt kviltat tyg i sulan och laskade kanter. Halvvägs in i projektet började jag ifrågasätta det fiffiga i att sy för hand för det tog längre tid än jag tänkt och kardborrebandet var inte särskilt samarbetsvilligt. Vid monteringen uppdagades att jag sytt på reflexerna så att de delvis hamnar under kardborrebandet. Det skadar inte att tänka färdigt när man gör ”förbättringar”. Jag hade ju bara tänkt att de skulle synas bättre på skaftet än nere på tassen…

Tussarna ska vara till framtassarna. Bäst som jag satt där och laskade kanter funderade jag på om det då verkligen är strumpor – det kanske är vantar? M:s hund som har problem med leder och blodcirkulation har nyss fått egna köpetussar och de ser precis ut som små barnvantar: sydda i röd bävernylon med infällda reflexer och svarta vristmuddar. Jag hojtade dessa funderingar tvärs över korridoren till A som satt med ryggen till i sitt eget pysselrum och pillade med ett modellflygplan.

– Hur många fingrar är det? hojtade A tillbaka.
– Ett! sa jag.
– Då är det tveklöst en strumpa.

Klara besked minsann men jag är ändå inte helt övertygad…

Vid provturen vågade jag inte sätta de nya fram eftersom jag inte hade nåt bra antihalk-grejs till sulorna hemma. Det visade sig att den kviltade sulan nog behöver nån slags impregnering eller fuktspärr. Det verkar som att värmen från tassen smälter snön så att sulan blir fuktig. Återstår alltså lite justeringar men strumporna är lätta att ta på, passformen är bra och de sitter på bra utan att jag behöver oroa mig för hur hårt åtdraget bandet är. Dessa kriterier är det inte alla köpestrumpor som uppfyller.

Eftersom det är –18,5° fick inte Scooby följa med till affären, så jag hade gott om tid att titta i tidningshyllan. För att vara så liten tycker jag att vår kvartersbutik gör ett gott försök att hålla ett bra sortiment. Jag har inte räknat men antalet heminrednings- och skvallertidningar är överväldigande. Fast nu var det inspirerande pysseltidningar jag sökte. (läs mer »)

Ja, jo, jag vet att det är en usel bild (orkade inte gå och hämta systemkameran) men ni kan gissa vad den föreställer va? En tunika i lappteknik ur Halens vårkatalog 2009 (som för övrigt kom i mellandagarna, våren blir tidigare för varje år).

Häpet har jag nu sett tre år av oväntad hype kring stickat och virkat. (Började det inte med virkade bikinis? Vad var oddsen på det?) Och nu: En tunika i lappteknik. Med volang och infälld spets. På katalogens förstasida. Jag vet bestämt att jag i någon av mina lapptäcksböcker från 1970-1980-talen har sett klänningar i lappteknik, med volanger, och tänkt att det kommer i alla fall aldrig att bli mode igen. Då menade jag både volanger och lappteknik. Fast i Haléns version tycker jag att det är rätt sött.

I 2009 års absolut färska katalog från Vartofta Garn puffar man för hemstickade byxor till barnen. Jag och A skrockade rått när vi såg dem men det är väl bara en tidsfråga innan jag vant mig.

Let´s face it, girls. Något modeorakel är jag inte och kommer aldrig att bli.

Vilken teknik blir det för kläddetaljer nästa år? Makramé? Korsstygnsbroderier? Är det rentav dags att plocka fram lingarnet och börja knyta kompisband igen?

Gillar du att sy kläder och prylar? I så fall hoppas jag att du redan hittat Burdas gratismönster och användarnas egna bilder av sånt som de sytt efter mönstren: www.burdastyle.com/patterns.

(Jodå, det finns mönster på tofflor – som även passar till skor för älvor.)

Jag som emellanåt *harkel* är detaljnörd måste ju bara bli kär i en favicon som deras…

Jag är ingen toffelmänniska. En toffelmänniska är en sådan som min värdfamiljsmamma Sandy i England som hade glittriga, högklackade velourtofflor jämt, ibland till och med (läs mer »)

I helgen blev den klar, tröjan som jag sporadiskt stickat på sedan i februari eller så… men jag hade tagit till gott om tid för man kan aldrig så noga veta när mina projekt blir klara och det vore ju (läs mer »)