kajo.info.se

Egentligen vill jag ha choklad men den är slut. De här chipsen knastrar så högt att jag inte kan koncentrera mig. Inte bra för film alltså.

I går kväll var det avslut på några Tradera-auktioner som jag bevakat senaste veckan. Fyndläget såg mycket bra ut. Bäst som jag satt där och räknade ner de sista skälvande minuterna dök det upp en annan budgivare. Hmpf. Flera auktioner avslutades inom två minuter så det blev stressigt en stund. När krutröken lagt sig stod det 2-2 och jag fick plötsligt konstiga vibbar. Skickade ett mejl till lillasyster och frågade vad hon heter på Tradera. Mycket riktigt: vi hade trissat upp priset för varandra…

Tjadden är hårt hållen hemifrån. Hon har därför en mycket dimmig uppfattning om det där med blommor och bin. För närvarande kurtiserar hon A:s toffel med stor entusiasm. Vi tror att hon tänker göra kattoffler.

Dagens mamma-kommentar:

– Nu ska jag inte prata slut på min pinne.

Åsyftar alltså sista batterimarkeringen på mobilen.

Det trillar in hus-och-trädgårdstidningar i strid ström i vår postlåda. A är mycket avundsjuk. Kring hans intressen finns inga titlar att välja bland. Han får nöja sig med enstaka verkstadskataloger.

I en av de senaste inredningstidningarna (var det kanske Fixa Höst från Allt om Trädgård?) handlade det om äppelmustning i stor skala. Ska man vara noga så är jag mer förtjust i päronjuice än äppeljuice men fina höstbilder kan man njuta av utan att bekymra sig över smaklökarna.

– Ska vi göra egen must?, sa jag med nåt drömskt i blicken.
– Nu? Med vilka äpplen då? Ska du köpa?, frågade A.
– Neej. Men, kan du inte se fruktlunden som vi håller på att skapa här ute? Äpplen, päron, körsbär, plommon…, sa jag och svepte med handen mot den tomma gräsmattan utanför köksfönstret.
– Hm. Det känns som det kommer att ta ett tag innan jag får smaka den där musten.

”Alla slott har börjat som luftslott.”
Bertil Martinsson

I vintras sådde jag physalis ”Gyllenbär” i köksfönstret. Sedan fick de flytta in i varsitt mjölkpaket i pysselkammaren. Hela våren har jag humlat gula små blommor med pensel, ända tills plantorna var för stora för att stå kvar i fönstret. Då planterade jag dem i tiolitershinkar och överlät dem i mammas vård. Nu står de i växthuset, frodigt grönskande och fulla med små gröna lampskärmar. Inuti finns ärtstora gulgröna bär. Några har blivit provsmakade trots att de inte är mogna än. Fler blommor blir det och mamma humlar för säkerhets skull, ifall bevingade besökare skulle råka missa en blomma.

Mina paprikor som nyss börjat blomma ute på gården har tyvärr andra besökare. I morse satt det en snigel i blomman och smaskade för fullt.

Mamma har köpt en trädgårdspaviljong med spaljéer av fanerat balsaträ som sätts ihop med pinnar och tunna plåtbeslag. Jag åtog mig monteringsentreprenaden med mamma som assistent.

Första dagen gick åt att tyda ritningen, räkna ut vad som var upp och ner på delarna, pilla fast små kupolmuttrar och grubbla över om långa pinnar skulle vara i långa hylsor eller i korta och vice versa.

Andra dagen skulle byggnadsverket förankras med jordankare och förses med tak och sidovägg.

Summa av dagen:
* skottkärrans innehåll tippade ut två gånger
* en stenflisa skar ett genomgående hål i sulan på mina goretex-skor
* två spaljépinnar gick sönder efter närkontakt med släggan
* ett jordankare fick grävas ner eftersom marken är så #”&”% stenig
* ett jordankare kom inte i marken alls eftersom vi hittade en kabelmarkering just där
* skruvskallarna sticker ut 8 mm från jordankarna eftersom borren var för tunn
* två borrar avbrutna i försöken att vidga hålen

Inne under tygtaket blev det väldigt behagligt klimat och mysigt, en riktig vuxenkoja. På håll påminner paviljongen om en stövare på utställning, alla benen spretar åt olika håll.

Uppdragstagaren rekommenderar att de estetiska bristerna maskeras med snabbväxande klängväxter. Företrädesvis innan papsen eller A kommer på besök och får ett anfall.

Jag har ett matematiskt problem och bad A som är ingenjör att hjälpa mig att ställa upp en ekvation:

Framför huset ska det vara en pionrabatt. Huset är 9 meter långt och mitt framför ytterdörren ska det vara en öppning på cirka 1,5 meter.

Pionexperten Susanna Rosén anser att det ska vara minst en meter mellan varje pion för de tycker om att ha det luftigt omkring sig. (Det verkar inte våra pioner begripa men man tar ju intryck av sakkunskapen.)

– Hm. Det där tycker jag inte låter som ett matematiskt problem, sa A.

Äsch. Vad ska man då med vetenskapen till, om den inte hjälper en att lösa problem?

Normal verksamhet i hushållet en tisdag kväll kl 23:12

A (äter grillchips och sjunger): ”Högt uppe på bäää-rget…”

K (bläddrar i en emballagekatalog och fyller i): ”… där bor det en fiiisk.”

A (förvånat): …

K (bestämt): Såna har man ju hört talas om. Bergsfisk.

A: Och flyggetter.

K (lyser upp): Vad får man om man korsar en bil och en get? Flygbiljetter!

A (strängt): ”Nej. Biljetter.”

K: ”Jaha. Ja, det förstås, det krävs en flygget. ”

Jag letade en ”elda-elda” och hittade påsen med lappar som satt på vårt kylskåp före flytten. Däribland den lokala ordlistan.

skott   spade, efter sörländsk viasat-abonnemangsförsäljare som kört fast i snödrevet utanför M
snurr köksfläkt
elda-elda tändare
vill ha keet ska beställa/väntar på leverans av grejer
unikabox plastpåse från GP som A fraktar sin matlåda i
lampklocka timer
klockofon mobiltelefonalarmet
krink sjuk (förkyld)
snötugg slunga för vägbruk
efterskottmoj traktor som städar efter snöslungan
heltäckningsbyxor
skvättfräsen  mixerstaven
sovmorra ha/ta sovmorgon ALT snarka
hoppturism när kvarterets ungar upptäcker en ny studsmatta
spardosa sparbössa
galoppation  snabb ökning
springeri   elljusspår
gröna pinnar/sugrör  gräslök
vita singlor   snöflingor som singlar
kockometer  kökstimer
krokor  makaroner
fräspenna  näshårstrimmer
bullprinter bakmaskin

.. å så mammas varav några bara är begripliga om man förstår lite jämtska:

kvällslysare reflex
röra pyni avgassystemet under bilen
svängapparat cementblandare
nu stöup´n när Kasper kråmar sig slutar det alltid med att han lägger omkull sig på golvet med en duns
tjuckbanna å tånnskivan VHS och DVD

Företaget som A jobbar åt gör datorprogram. I den branschen är det vardag med internationella kontakter, indier och polacker, pidginengelska och nördiga uttryck som bara kollegor förstår.

För en tid sedan var dagens ämne i fikarummet ett meddelande på mobilsvar hos en av A:s kollegor. En man som bröt kraftigt på finska sa något i stil med: ”Jag har en karelsk björn. Är du intresserad?”

Kackel utbröt:

”Vad har man en karelsk björn till?”

”Är den levande?”

Den stora frågan var ju varför A:s kollega fått detta erbjudande. Var det fel nummer? Skulle samtalet egentligen till en cirkus eller djurpark? Efter en stunds pusslande kom man fram till att meddelandet möjligen var avsett för F, som haft telefonen innan han slutade för ett halvår sedan.

F:s nya telefonnummer letades fram och meddelandet vidarebefordrades (gissningsvis under mycket fnissande). Reaktionen blev inte den väntade. F frågade ivrigt efter kontaktuppgifter.

För en som vet att F är jaktintresserad och har en bayersk viltspårhund är det inte svårt att lista ut varför han var ute efter en karelare, en svartvit spets som används till jakt på rovdjur och älg på grund av sitt stora mod, sin uthållighet och ”skärpa”.

För A:s kollegor blev det något av antiklimax när de förstod att en karelsk björnhund … är just en hund. Om än ganska sällsynt.