kajo.info.se

Tully har rest längre än många andra, och fler mil kan det nog bli. Han är nämligen en cool kille som inte har något emot att åka bil. Skönt!

När jag nu de senaste månaderna arbetat mycket med affärsstrategier, så har jag tagit fasta på min grundvärdering att stordrift har många baksidor.

Alltså, jag tycker att standardisering är ett bra verktyg och jag gillar samordningsvinster – men min grunduppfattning är att i stora organisationer kan små fel få stora effekter genom skalning.

För att stärka min argumentation har jag börjat samla på exempel. I dag fick jag ett nytt. USA betalar 6 miljoner kronor i avgifter för 13.712 tomma bankkonton som ingen orkat avsluta. I sitt sammanhang är det knappt ens kaffepengar, men tänk vilken nytta de kan räcka till om någon hade valt med eftertanke vad pengarna skulle användas till?

Ju större summor man hanterar, desto blindare blir man för ”många bäckar små”.

För några månader sedan rensade jag alla badrumsrelaterade flyttkartonger, kassar och skåp. En hel kasse gick direkt till återvinningen. Det var parfymer som tappat doften, konstiga fådda krämer och varuprover, burkar med grejs som sedan länge härsknat och muterat.

Men alla de där schampoflaskorna kan vi väl göra slut på, resonerade jag. ”Vi” var då lika med ”jag” eftersom det är A som ratat dem en gång. Så jag började jobba mig igenom lagret av halvfulla flaskor och en dag fanns det bara en flaska kvar, halleluja, en cerise som det stod Elseve på och som jag varit lite orolig för eftersom A hävdade att han fick eksem på händerna av den.

Efter första tvätten trodde jag att jag glömt skölja ur schampot, för håret uppe på huvudet såg aldrig ut att torka, det blev feta stripor som inte gick att borsta isär. Andra gången sköljde jag myyyycket noga – men det hjälpte inte, håret blev ännu flottigare.

Då bytte jag till ett schampo som jag vet funkar i mitt hår, vilket tydligen orsakade en kemisk reaktion och nu är mitt hår ett katastrofområde! Jag har aldrig sett så ovårdad ut i hela mitt liv, inte ens efter fjällvandringar,  och det direkt när jag klev nytvättad ur duschen… Håret är fett, matt och stripigt och när jag tar i det så klistrar hårstråna fast på fingrarna.

Jag vill inte visa mig offentligt… och jag vet fasen inte heller hur jag ska få bort kletet. Kanske blir det ytterligare en kemisk reaktion om jag byter schampo igen? Diskmedel? Google hade inte så mycket att komma med… ”Djuprengöringsschampo från frisören” säger vissa medan andra säger att det kan ge motsatt resultat.

”Tvättar du håret med ett ”billighetsschampo” som innehåller silikon så byggs ett oönskat lager utanpå dina hårstrån. Håret blir matt, platt och livlöst. I längden känns det kladdigt som otvättad ull.”

Otvättad ull är en träffande beskrivning. Måste jag nu göra som fåren och raka av alltihop? Om man googlar på tvätta håret med diskmedel så ser man att det här är välkänt fenomen.

Well, sensmoralen då. Det är att två fel inte blir ett rätt. Jag tyckte det var slösaktigt och miljöbovigt att slänga de nästan fulla schampoflaskorna som A ratat. Men det var inte ett dugg bättre att utsätta mig själv för denna kemikalie-cocktail som nu dessutom förstört(?) mitt hår.

Uppgiften igår var att köra 40 mil i tokig påsktrafik för att hämta ett ton klinker på utförsäljning.

I dag ska 42 kartonger a 25 kilo handlastas in i ett förråd. Oklart var jag ska ställa dem eftersom de är till flera projekt varav några ligger ganska långt bort i tid.

Reflektioner från gårdagen:

Fan hur påskfirare kör! Värst i år var några merca-ägare. Jag räddade nog sammanlagt 22 bilister från böter genom att samla på mig köer bakom släpvagnen. Poliserna vid de olika kontrollerna lyfte inte ens fartkameran när min kolonn passerade. Tack Forden för att du har farthållare.

Angående att köra klinker på pall: Kolla däcktrycket innan lastning är bra… Och en lång släpvagn är svårare att lasta med truck. Västernorrlands eländiga vägar gav en marschfart på 50 knyck (det ska gärna vara klinker å inte mosaik när man är framme) medan sista sträckan höll för 70. Totalt 7 timmar tog resan enligt följande: dit 2,5, lasta och banda drygt 0,5 samt hem 4 timmar.

För några dagar sedan googlade jag på varumärke och landade hos en okänd bloggare som inte precis skrev om det jag sökte, men väl en massa annat intressant. Hans funderingar kring slumpen föranledde mig att lämna en synnerligen ordrik kommentar om fem relaterade begrepp. Läs inlägget och min kommentar här: absolutman.wordpress.com/2011/12/02/ilandsproblem-i-tillvaron-filosofi-ivb-slumpen-finns-den/

I helgen var jag på landet och hämtade grejer ur ett förråd. Bland annat några boklådor med oklart innehåll. Dessa lådor, eller plastbackar för att vara mer exakt, har varit magasinerade i snart tio år. Egentligen var det diskmaskinen jag skulle hämta men backarna stod i vägen och jag hade plats i bilen så de fick åka hem på samma resa.

I dag skulle jag lyfta in backarna från bagaget till bokförrådet på höjälln, å raskt skulle det gå för jag har mycket att göra i dag. När jag kom upp precis under lampan på övervåningen brast plötsligt handtaget på den andra bokbacken, så att den föll till golvet och splittrades i ett moln av små ljusblå plastprojektiler. Alla böckerna slängdes ut på golvet.

Jag stirrade på förödelsen och konstaterade förvånat att ”det är ju hela min världsbild som ligger där?!”. Där fanns fyra böcker om synkronicitet och mina viktigaste böcker om miljöfrågor, jämställdhet, feminism, mansrollen, rasism och flyktingfrågor, arbetskultur, utbrändhet, kasam (känsla av sammanhang), lärstilar och intelligenser, färgkoder, tur, effektivitetsprinciper och andra självförtroende- och världsförbättrar-teorier.

Däribland flera av de böcker jag tänkt på helt nyligen, utifrån diskussioner jag haft med Z och många andra via FB. Jag lade några av böckerna i en särskild hög för att ta med in.

I en bok hade jag märkt två avsnitt med gem och färgmarkeringspenna. Detta gjorde jag förmodligen i november 2000, enligt min köpdatering i boken.  Jag läste nyfiket det första markerade stycket och insåg att det passar in exakt i ett uppdrag jag fick förra veckan.

Så bläddrade jag fram det andra markerade stycket. Det definierar innehållet i en webbportal som jag registrerade namnet på i måndags klockan 18:25. Den kvällen var det med nervös upprymdhet jag tittade på registreringsbekräftelsen och tänkte att ”nu måste jag sätta mig in i vad som gör en ämnesportal lyckad!”. Samma kväll klockan 19:18 fick jag ett mejl från T:s ”farbror Brian” som tipsade om Ryan Deiss rapport ”Authority Hacks” om tre knep för att skapa en framgångsrik webbportal. Önskan hörd och svar levererat inom mindre än en timme…

”Förvänta dig universums stöd för din dröm och du kommer att få det” är ett klassiskt gammalt citat som nyss flöt upp. Minns inte än var det kommer från men jag vet att det stämmer.

Ännu skojigare, eller konstigare kanske andra tycker, är att jag faktiskt inte tänkt på fjärilseffekten på väldigt länge. Jag lärde mig den när jag gick i  Bild & TV-skola på Brunnsvik i Ludvika 1992. Nu när jag nämnde den för DonDoc/Absolutman slog jag upp den för att se det engelska namnet, och påmindes om att fjärilseffekten ingår i kaosteori som P och T studerat. Jag har aldrig pratat med dem om det, men jag har på känn att det kommer att pratas mycket framöver. Ett lustigt sammanträffande är att DonDoc/Absolutman växt upp i Ludvika.

Min favorit-vinterjacka fick en ”äckligt förråd”-upplevelse häromdan för att jag nödvändigtvis måste ge mig ut på skattjakt, trots gullfiber, råttpiss, lort, damm, spindelväv och annat mög.

Efteråt ångrade jag att jag inte tog av jackan först och frös den stunden… :-(

… men gjort var gjort. Och vad skulle jag nu göra med min ofräscha dunjacka? Det är inte precis så att man vill köra dun i tvättmaskin, även om vår maskin är tillräckligt stor. Kemtvätta den?

Då påminde A om gamla tiders ”naturliga torrtvätt”, nämligen att skrubba och piska ryamattor, trasmattor, vepor, broderier, sammetsdraperier och andra ömtåliga textilier i ren snö. Nu har jag både snömördat jackan samt grävt ner och sopat fram vardagsrumsmattan med piassavakvasten. Bra träningspass för kontorsarmarna… Mattan ska få åka i tvättmaskinen för det tål den. Snöbadet såg till att inte tvättmaskinen blir full av hår och grus. Dunjackan hänger ute på vädring en stund till.

Jag är varm, glad och nöjd. Både miljövänligt och billigt blev det. :-)

Anledningen till att jag så engagerad i inlärning är att vi i vår släkt har dyslexi, alkoholism, autism, asperger, Tourettes, ADHD, ADD, bipolärt syndrom, OCD samt varenda bokstavskombination och psykiatrisk diagnos som finns. Vi är ändå som kollektiv högpresterande, kreativa och högutbildade därför att vi har hittat rutiner, kost och stödfunktioner som fungerar.

Allt det uppräknade är symtom på svårigheter med signalsubstansen dopamin i hjärnan. (Läs mer om dopamin hos wiki.) Den slutsatsen har inte läkarna riktigt hunnit till än. Konsekvenserna kan hanteras genom struktur, men det har inte skolan och samhället kunskap om än. Myntets framsida och den gemensamma nämnaren för dessa diagnoser är hög kreativitet, som samhället kan få ut mer av med rätt stöd.

”Ta vara på kraften” är därför min paroll för framtiden. ;-)

Här är tre tips till den som vill arbeta strategiskt för detta:

1) Bra artikel i Modern Psykologi om vad som händer när barn (pojkar) inte får tidig hjälp med lästräning
http://modernpsykologi.wordpress.com/2013/02/15/vad-var-det-jag-sa-martin-ingvar-om-den-svenska-skolkrisen/

2) Lästräning för blöjbarn är en beprövad teknik, 2-åringar kan läsa.
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/sma-barn-kan-borja-trana-tidigt
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/blojbarn-lar-sig-lasa_194523.svd
http://www.lardinbabylasa.se/hurgorjag.html
8 experter om bästa metoden att lära barn läsa: http://www.ur.se/Produkter/158702-Barn-av-sitt-sprak/Laskriget/Basta-metoden

3) I pressmeddelandet nedan nämns en ny bok om vad som indirekt händer med inlärningsförmåga när skolmiljön inte är trygg.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172234776

Torsdagen den 21 februari genomförs seminariet ”Ta din unge och spring – om barns utsatthet i skolan”. Som enda kommunalråd i Sverige deltar Centerpartiets kommunalråd Christian Ottosson för att diskutera Trygghet i skolan.

– Brottsofferveckan riktar ljuset på en rad angelägna trygghetsfrågor i Sverige. Trygghet i skolan är ett aktuellt område. Vi pratar ofta om elevernas skolresultat, men mer sällan om den trygghet som är själva jordmånen för detta, säger Christian Ottosson.

Under torsdagen diskuterar journalisten Matilda Rangborg om sitt arbete med boken Ta din unge och spring – om barn som utsätts för brott i skolan. Efter seminariet tar en paneldiskussion vid.

– Matildas bok visar på konsekvenserna av att elever kränks i skolan. Det är helt oacceptabelt. Hennes seminarium ger oss tillfälle att över myndighetsgränserna prata om barns trygghet i skolan. Vid paneldiskussionen kommer jag att berätta hur vi utvecklar arbetet mot kränkningar i skolan i Huddinge, säger Christian Ottosson.

Läs hela pressmeddelandet eller köp boken.

Åh vad jag önskar att min mormor, morfar, farmor och farfar hade bloggat! Att deras reflektioner om smått och stort funnits tillgängliga för en vidare krets att ta del av. Eller att de åtminstone skrivit några böcker, där deras tankar kan bevaras på sidorna i långliga tider. Om de åtminstone efterlämnat en packe brevkopior, fört dagbok, krafsat ner nåt i en kalender, samlat i ett slitet noteringshäfte… Om nån hade förstått att spara… nånting som kunnat antyda idéer, känslor, förmågor, färg, form, smak och doft i deras liv.

För nu när jag äntligen är gammal nog att förstå, vara intresserad och vet vilka frågor jag skulle vilja få besvarade, så finns bara fragment och vittrande minnesbilder kvar.

Då, när historierna bjöds och frågor var fria att ställa, var jag mer intresserad av att bada, äta glass, tälta, klappa söta djur och klättra i träd.

Jag inser nu att det finns tid, än. Jag kan intervjua min mamma och pappa, min kusin, min faster, min morbror och försöka återskapa personporträtt postumt. Jag kan be att få kopiera bilder och döpa filerna med korrekta namn, datum och platser, lägga pussel med fragmenten och rita pluppar på en karta.

Men det brådskar. För likväl som mitt minne bleknar så gör andras det. Storstädningar och rensningar genomförs, av nödvändighet. Snart är de helt borta: Per, Hilda, Arthur, Inga, Bertil… liksom generationen innan dem, som jag bara kan fragmentariskt och blandar ihop: Stor-P och Katarina och alla deras barn, Lars, Lilly som dog ung, Märta som… ”Morfars”, min farmorsfars; huset har jag sett från utsidan men vad hette han? Namn på stenar och i kyrkböcker ger så få ledtrådar.

Jag kom att tänka på det här för att P sa att han lämnar ”spår” så att han ska kunna bli hittad och så att hans historia ska kunna tolkas, den dagen någon vill.

Ingen kommer väl att söka efter min historia; det är en konsekvens av mina val. Men jag har verktygen, kunskapen och möjligheter att dokumentera åt andra; åt dem som tids nog också kan börja undra, men då och för dem är kanske dörrarna redan oåterkalleligen stängda.

Jag behövde bli 42,5 år innan jag blev ens det minsta nyfiken på släktforskningsarbetet som G gjorde för två decennier sedan. Nu är hon borta. Jag undrar om hennes dokumentation finns kvar..?

Jag skrev utkastet till den här texten, ringde min mamma och bad henne börja skriva upp viktiga personer och årtal, sms:ade min pappa om numret till min kusin… och sen tog jag paus. I dag fick jag den här länken via en vän på Facebook: www.myheritage.se – ett verktyg för att skapa släktträd.

Till Z och P vill jag nu ge en extra kommentar. Det här fenomenet kallas synkronicitet vilket brukar förklaras som ”en kedja av lyckliga slumpar som leder framåt”, eller flow, att ha flyt. Flyt får man när man är helt säker på vad man vill uppnå. Därför kan man vanligen bara ha flyt i perioder. Perioderna däremellan är tiden då man jobbar med att bestämma sig.

Coolt! Jag blev rörd. Tänk vad människor kan bjuda andra på när de använder sin talang. De spelar på andras känsloregister… Vilken schysst grej att vara med om, att ge och få.

… och jag dedikerar den till P. Välkommen hem. :-)

Jag har för tillfället det hedersamma uppdraget att vara bollplank åt personer som är viktiga för mig. Eller bollplank… I det ena fallet är jag ”ledstång med broms- och gasfunktion”. I det andra fallet är jag kanske en ”idé-och-fakta-automat”: stoppa in ett nyckelord så trillar det ut en föreläsning.

Att vara bollplank ger många tillfällen till reflektion för mig själv.

När jag är bollplank försöker jag så långt det går att förklara varför jag tycker si eller så. I vissa fall är det inte fråga om tyckande: att kommunen kan ha en detaljplan för ett visst bostadsområde är till exempel inget som jag hittat på. Men i andra fall, när det handlar om värderingar, eller när det finns många olika sätt att tolka information och många olika sätt att hantera en situation, då försöker jag vara tydlig med grunden för mitt ställningstagande. På så vis hoppas jag att den andra parten enklare kan avgöra om det är relevant för henne/honom.

I den processen lyser jag med ficklampa in i mina egna undermedvetna gömmor och kollar vad som finns där, vad som styr mina beslut utan att jag är fullt medveten om det. Jag har en aning, men först när jag ska förklara dem för någon annan sätter jag ord på dem.

Säg alltså hej till två av mina nyåterupptäckta rättesnören:

”Det som inte finns kan inte gå sönder.” En gång sagt av en elbilstillverkare i Oslo apropå vanligt förekommande, dyra bilreparationer som växellådor, bränsleinsprutningssystem, AC och andra saker – som elbilar saknar. Jag har anammat det i livet i stort. Skaffa inte sånt som du inte behöver, och välj inte krångligare lösningar än nödvändigt.

”Enklast är att jobba med naturen, inte emot den. Naturen vinner ändå alltid till sist.” Jag kan inte påminna mig att någon sagt det här till mig, men jag talar utifrån erfarenhet. Ta en titt på Jan Jörnmarks ”Övergivna platser” för att se vilka krafter du kämpar mot.

Se på en äng; efter tio år i träda växer det halvmeterhöga granar där. Eller titta på en gammal asfaltväg; tio år efter att ägaren slutat hävda den har maskrosor och tussilago brutit igenom överallt. Kolla på grönsaker i kylskåpet: kyla, mörker och reglerad fuktighet hindrar dem under en period från att mogna och brytas ner, kort sagt, bromsar det naturliga kretsloppet. Se på trädgården: vatten, ljus, värme och näring i rätt proportioner gör att växterna fullbordar sina kretslopp. Se på elden: den brinner så länge det finns värme, bränsle och syre, men ta bort en av förutsättningarna så slocknar den. Se på vatten: det ligger i dess natur att vandra.

Jag pratar också utifrån min egen kropp; den är en del av naturen. Det finns saker som min kropp tål under vissa förutsättningar, och annat som den absolut inte tål. Utsätter jag min kropp för saker som den inte tål, eller under för långt tid, så går den sönder.

Svårt men på samma gång enkelt. Ta reda på hur naturen fungerar så blir hela livet enklare. Rätta in dig efter naturliga flöden. Ta bort eller lägg till för att uppnå dina syften. Förstärk och vårda det goda, och överge det dåliga.