kajo.info.se

Jag tror att vi har början till lösningar för våra praktiska behov i köket. Vi vill helst inte förstöra mer än nödvändigt. Köksrenovering är inte prioriterat än på ett tag. För övrigt ser jag hos Kvänum att 1950-tal är modernt och det kan ju vara kul att vara rätt för en stund.

Vi har enats om att tvättmaskinen kan bo under diskbänken i köket. Där finns ju redan vatten och avlopp. Eventuellt borde vi även höja diskbänksplåten fem centimeter till standardhöjd, men då blir den högre än vedspisen och det ser väl knepigt ut. Elspisen kan naturligtvis inte stå framför vedspisen när vedspisen ska användas, så därför tänkte jag…

… kolla om det utan att orsaka allt för mycket förstörelse går att ta bort skåpet till höger, som är skafferiet, för att istället sätta elspisen där. Min förhoppning är att kunna använda skafferiets ventil till köksfläkten och skapa lite extra bänkyta vid fönstret, där köksbordet står. Kylfrysen har vi tänkt ska stå där grindslanten-tavlan hänger. Vårt köksbord ska stå rakt ut i rummet där kökssoffan är. Skåpet till vänster är ett klädskåp som vi i så fall kan bygga om till skafferi. Det nuvarande skafferiet (högra skåpet) har hyllor som sträcker sig en dryg skåpbredd till höger. Man kan alltså ha 130 cm långa matvaror i det. Inte så troligt att vi behöver det.

(Bilderna är från mäklarens objektbeskrivning så det är inte våra möbler på bilderna.)

Förr har jag bara flyttat in i en lägenhet och utan större funderingar levt med den utrustning som funnits där. Nu är jag besatt av idén att när jag själv får (måste) välja vitvaror, så måste jag välja RÄTT!

Jag köpte tester av kylfrysar och kombinerade tvätt/torkmaskiner för 50 kr av Råd & Rön, och fick tester av tvättmaskiner och köksfläktar på köpet. Säkert 40 sidor som jag sparat som PDF och bläddrat fram och tillbaka i. Och så har jag ryckt i intervallreglage och tryckt på sorteringsknappar hos tretti.se och vitvarumaklarna.se. Energimyndigheten ger bra information om kylfrysar och vad man ska tänka på, men testet är gammalt.

Jag kan nu säga att visst är det intressant att läsa tester, men de går inte att använda som köpråd. Tillverkarna har bytt modellbeteckningar och det finns 300 eller 500 varianter av varje produkt att välja bland. Varje märke finns i ett 30-tal modeller med snarlika beteckningar. Det är omöjligt att veta vilka modeller som är uppföljare till de testade. Läser man på lite i varumärkesdjungeln ser man också att varje koncern äger ett tiotal varumärken. I vissa fall är det bara namn och modellbeteckning som skiljer på i övrigt identiska produkter.

En annan iakttagelse är att det från testresultatet inte går att rangordna tillverkare, varumärke eller prisklass heller. Till synes likvärdiga modeller av samma märke, några rentav i samma prisklass, får betyg som varierar mellan testets topp och botten. Siemens KG36NA13 är testvinnare med 77 poäng, tätt följd av Siemens KG39NA93 på 72 poäng, medan Siemens KG36NX23 blir testjumbo på 38 poäng med i princip obefintlig nedkylningsförmåga. Hur sjutton skulle man kunna ana det?

Funktion är förstås grundkriterium 1: Man vill ju inte släpa hem en frys som inte kan frysa maten, eller en tvättmaskin som inte tvättar rent? Ska man tro testerna så finns det ett brett utbud av apparater som inte gör sitt jobb, så det är ju en besvärlig situation. Men när det kommer till kritan, så spelar ens personliga förutsättningar och preferenser in och då hamnar testresultaten ännu längre bort som beslutsunderlag.

* A anser att en kylfrys ska ha dubbla kompressorer (en för kylen och en för frysen), men i moderna kylfrysar hör det till undantagen.
* Jag tycker att automatisk avfrostning måste vara världens grej, och då krymper urvalet än mer.
* Om man har högt i tak så borde det väl vara fiffigt att köpa ett högre skåp?
* Med tanke på A:s sjukdomshistoria gör vi väl klokt i att ta det tystaste på marknaden. Börjar man läsa användarrecensioner så ser man att det tydligen inte finns något samband mellan angivet dB-värde och den verkliga upplevelsen, exempelvis för det här Whirlpool-skåpet.

Alternativt kan vi använda det lilla kylskåpet som vi fått ärva och köpa en begagnad frysbox på blocket.

Än värre beslutsångest har vi på tvätt- och torksidan. Helst vill vi ha fullstor tvättmaskin och en kondenstumlare, men det finns ingen plats att installera all denna maskinvara förrän vi har byggt om huset. Jag tycker att vi tills vidare ska köpa en kompakt maskin som går att klämma in i det pyttelilla badrummet. Gärna en kombinerad tvätt/tork-maskin då.

Eller så får vi ta hem tvätten till mamma.

Momma, dämpat irriterat: ”Jädrar!”
Fyraåringen, intresserat: ”Va sa du momma? Sa du fjädjaj?”
Momma, oskyldigt: ”Ja. De små fåglarna har fjädrar…”

Gårdagens surfämne var ”bygga varmkompost”. Jo, man kan ju köpa en i plast för 1.500 kr men det vill jag inte. Det jag var ute efter var kravspecifikationer, ritningar och gärna lite bilder som kunde ge inspiration.

Bland det material som jag tog hem fanns en PDF från Partille (9 sidor) som ger bra information om olika sorters kompost: trädgårdskompost, hushållskompost och maskkompost, hur man sköter dem, när jorden är klar och hur den används. Jag hittade också en föredömlig byggbeskrivning från Norrtälje (PDF 3 sidor) med lämpliga mått för olika hushåll. En ännu mer detaljerad byggbeskrivning finns i Sundsvalls kompostbroschyr. Båda dessa byggbeskrivningar gäller trä. Och så hittade jag en artikel om farbror Göstas kompost av lecablock. Jag såg också varianter med stora plastfat och mindre plasttunnor med lock.

I flera fall pratas det om ”gnagarsäkring” genom metallnät som har max 5 mm stora maskor. Säg mig, när såg ni så finmaskigt metallnät i handeln senast? Ungefär aldrig, skulle jag säga. Byggmax har insektsnät i glasfiberarmerad PVC. K-Rauta har också nät i sitt sortimentet men det framgår inte vilket material det är. I ett forum såg jag att finmaskigt metallnät kallas ”järnduk” och det sökordet gav träff på en massa konstnärer (hade jag väl aldrig tänkt på, att man kan skulptera på det viset … hmm.) Jag hittade också några grossister och tillverkare av ”metallduk” men det verkar väl liiite överkurs att ringa tillverkaren och fråga om man får köpa några meter…?

För jämförelsens skull kollade jag priser på Byggmax: Leca kostar cirka 200-275 kronor per kvm byggmaterial. Råspont med cellplast kostar cirka 100-150 kr kvm och formplywood 130 kr kvm men då tillkommer regelvirke. En stor kompost kräver säkert fyra-fem kvm material.

Jag ska rota runt lite i gömmorna för jag är rätt övertygad om att det finns användbart material där.

Min kravspecifikation ser ut så här:
* Det ska vara lätt att slänga in kompostpåsen, alltså krävs gångjärn på locket så att man kan manövrera det med en hand.
* Det ska vara lätt att gräva ur jorden, alltså krävs gångjärn/sprintar/haspar/fållor till framstycket så att det kan öppnas eller lyftas bort.
* Hellre för mycket plats än för lite, men samtidigt inte så stora fack att processen stannar. Och så behövs ju efterkompostering. Min tanke är att göra en bänk med fler fack, kanske tre eller fyra?

Jag har inte bestämt var komposten ska stå än. På vintern vill jag att den ska finnas i närheten av det område som ändå måste skottas. Men jag vill inte att den ska vara det första folk ser. På sommaren kanske den börjar lukta illa och surra av flugor om den inte sköts rätt, och då vill jag inte heller ha den för nära. Lakvatten är ju inte heller så trevligt.

Vi vet för övrigt inte var soptunnan ska stå heller. En idé om att ha den i uthuset (snöskottningsfritt!) avfärdades med att det då krävs nyckel (och det är en jättestor gammal handsmidd nyckel vi snackar om) för att kasta sopor.

Så tittar jag in i min egen blogg och ser månad efter månad, inlägg efter inlägg, med hundratals detaljer om husköp och flyttbestyr som rimligen inte kan intressera någon utanför den allra innersta kretsen. Ändå är det några tappra själar här emellanåt. Stackars er. Och det värsta är att jag nog inte kan lova bättring på länge än. :-)

Det finns flera anledningarna till att det är tyst här är. Dels är jobbvågen inte över än, dels har vi börjat packa och köra grejer, dels är det många småsaker att göra och fundera över. ”Ingenting är enkelt” verkar bli vår husdevis. Delvis beror det på att vi de senaste åren har hyrt en lägenhet där allt ingått, även el, och därav följer en massa inläsning inför vardagliga beslut som vi inte konfronterats med förut. Delvis beror det förstås på att vi valt att flytta till ett hus som ingen bott permanent i på 17 år och då finns det en del luckor att fylla i.

Vi måste ordna en postlåda. A envisas med att vi ska ha en veckopostlåda. Jag tycker att vi ska ha en vanlig. Det är på sin höjd några dagar om året som vi är bortresta. Dessutom har veckopostlådan ett standardiserat ”brevinkast” medan en vanlig kan ta även skrymmande brev som man annars måste hämta ut på avi. Sen var frågan var vi ska sätta den. På landet gäller ju andra regler än i stan. Jag satt i telefonkö hos Postens kundtjänst för att få reda på numret till det lokala brevbärarkontoret. Av brevbärarchefen fick jag ett rakt besked: ”Sätt upp postlådan på det samlingsställe som är närmast för dig.” Nå, det var ju i alla fall enkelt. Jag som trodde att man kanske måste sätta lådor i nummerordning och begära markägares tillstånd och… Men nu återstår fortfarande tre avgöranden. Vi har ungefär lika långt till två olika ställen. På det ena hänger farbror F:s postlåda. Åt det hållet har vi egentligen normalt inte ärende, men om vi nån gång skulle vilja ha hjälp med posthämtning, så tror jag nog att farbror F ställer upp. Det andra stället passerar vi med bilen varje gång vi åker till och från huset – men jag tar ju normalt in posten vid hundpromenaden så bilbekvämligheten känns som ett mindre tungt argument. Oavsett placering måste vi ordna ett eget fundament, och såna kan ju se ut precis hur som helst. Sen måste vi förstås avgöra vilken postlåda vi ska ha: galvaniserad eller rostfri metall, trä, plast? modern eller klassisk? och vilken färg?

Vi måste ha telefon och bredband. Vid första samtalet till Telia fick jag sitta i kö i 20 minuter. Bra jobbat ändå med tanke på att jag hade plats 98 när jag började. Men när jag kom fram så fick jag beskedet att fastigheten inte fanns i deras register och därför skulle det ta tre veckor för dem bara att få fram en offert på inkoppling av telefon, och därefter ett okänt antal veckor att utföra arbetet. Först därefter kan man beställa ADSL, som har ytterligare ett par veckors inkopplingstid. Kära nån. Kanske lika bra att strunta i fast telefoni och gå direkt på fiber? Vi vet ju att fibern ligger klar vid tomtgränsen eftersom förra ägarna pekat ut den. Jag ringde Jämtkraft och frågade vad det skulle kosta att koppla in sig. 17.500 kr exklusive grävning till huset. *svimma* För K&L kostade det drygt 5.000 kr om jag minns rätt. Månadskostnader för att få bredband, telefoni och digital-TV via fiber är inte fördelaktigare än via telejacket. Beväpnad med alla efterfrågade uppgifter (tidigare ägarens telefonnummer för 17 år sedan, den gamla postadressen till vår fastighet, nuvarande närmaste grannes namn, telefonnummer, adress och fastighetsbeteckning, ungefärligt avstånd till grannen, ungefärligt avstånd till telefonstationen) lyckades jag i alla fall beställa utredning av möjligheten till inkoppling av telefon via Telia. Nu återstår att reda ut vilken bredbandsleverantör vi ska välja (för jag förutsätter förstås att vi kommer att kunna få det. Jag har testat med grannens nummer och de kan få). Av praktiska skäl har jag decimerat urvalet till Bredbandsbolaget, Telia och Universal, och det är ändå en djungel att jämföra villkoren med lockpriser, bindningstider och modem. Telia går i alla fall helt bort. Jag väljer nog Universal om de kan leverera, vilket är oklart. Sen tar det som sagt flera veckor att få det installerat. Det lutar åt att jag får använda mobilt bredband under en period.

Vi måste ha en fastighetsförsäkring. Detta krävde ytterligare en besiktning av huset, så jag fick för femtielfte gången smita från jobbet. Vi fick bekräftat att vatteninstallationer i kök och badrum är väl utförda och fuktfria. Däremot fick vi sämre betyg för att det inte fanns brandvarnare och brandsläckare (i det tomma huset… men det ska ju monteras såklart). När jag beställde försäkringen hade jag gjort en uppskattning av ytorna för huset och de tre uthusen, men efter en diskussion med besiktningskillen mätte jag upp dem med mäthjul. Han förklarade att om huset brann ner och det stod 60 kvm boyta i försäkringsbrevet, så är det en stuga på 60 kvm som vi får i ersättning och inte det 1,5-planshus vi hade i verkligheten. För bostadshuset tog jag siffran ur mäklarbeskrivningen. När vi justerade till verkliga mått steg huset från 60 till 88 kvm boyta plus 56 kvm biyta för den halvt oinredda övervåningen. Ladugården gick från 100 till 192 kvm och logen från 60 till 135 kvm. Årskostnaden steg med en tusenlapp från 3.500 till 4.500 kr.

Vi måste ha ett elavtal. Här var det i alla fall ganska enkelt för vår del. Det lokala elbolaget är känt för att ha konkurrenskraftigt pris och när vi kollade verkade det stämma. Det vi måste bestämma är om vi vill ha rörligt eller binda för att vara säker på att inte få chockräkningar om det blir lika kallt som i vintras. Vi ska även anmäla beräknad förbrukning och den har vi klen aning om eftersom huset bara haft underhållsvärme, men gissningsvis omkring eller över 20.000 kWh. För förra ägarna blev avslutet inte lika enkelt. För ungefär fem år sedan betalade de dyrt för att dra ström till sin bakstuga på andra sidan vägen. Bakstugan har de kvar efter avstyckningen, men elkabeln går ju numera från vår mätare. Elektrikern föreslog den enkla lösningen: att lyfta ut bakstugans elkabel och sätta ett mätarskåp till under vårt. Men kraftbolaget säger att det är förbjudet att ha sitt mätarskåp på annans fastighet. Rätt sätt är att gräva upp kabeln (tvärs över hela vår gård) och gräva en ny kabel från elstationen till bakstugan samt montera ny mätare där, till en kostnad p tiotusentals kronor. Alternativet, om vi går med på det, är att bakstugan får vara kvar på vårt abonnemang och så betalar de till oss. Vi får väl se.

Vi måste ha ett sopkärl – och ta reda på var och när det ska ställas ut Egentligen behövs två, både brännbart och kompost, enligt kommunens grundregel, men man kan ansöka om att få hemkompostera. Jag skickade mejl med frågor och fick snart en trevlig handläggare i mobilen. Hon redde ut hur det förhöll sig med kärlstorlekar, hämtningsintervall, priser och annat. Vi ska få hem blanketter för komposteringsansökan. Sist vi åkte till huset stod där ett kärl för brännbart på infarten så A fick hoppa ur bilen och dra in det på gården. En egen soptunna, det känns vuxet.

Vi måste packa ännu mer. Hittills har vi köpt 90 flyttkartonger, utöver de 10 flyttkartonger och cirka 10 banankartonger som vi hade på vinden. Mamma har varit här ett par dagar och packat kartonger medan jag jobbat. Vi har kört tre fulla släpvagnslass. Än är det inte färdigpackat. Och vi har inte börjat flytta några möbler än. På vinden och i klädkammaren finns en hel del som borde rensas ut, men sådana beslut kräver också tid och tankeenergi.

Vi måste ta upp fler luckor. Ju mer jag funderar på det, desto mer övertygad blir jag om att vi ska såga hål i golvet i de återstående tre hörnen av huset och gräva ut åtminstone en krypbar ”ränna” i varje sektion av grunden. Hur ska vi annars kunna inspektera hela grunden eller vara säkra på att få isolering och ventilationsrör på plats på rätt sätt? Ja, genom att ta upp golven förstås, men det känns ju som ett ännu större och framför allt dyrare projekt.

Vi måste täta skorstenen. Efter att ha läst på ordentligt om olika insatsrör, utfyllnader, kondensproblem, syrebehov, murstockens funktion som värmemagasin, glidgjutning, fördelar, nackdelar och kostnader insåg jag att vi förmodligen kunde glidgjuta skorstenen själva och bespara oss en kostnad på kanske 15.000-20.000 kr. Tekniken kräver noggrannhet, men man behöver inget särskilt tillstånd eftersom resultatet testas av sotaren: är det tätt så är det. Glad i hågen klättrade jag upp på taket för att mäta upp vilken storlek vi behövde på redskapen, och tittade ner i skorstenen. Där inne såg det inte alls ut som alla bilder jag sett från framgångsrika gör-det-självare och proffs. Jag spejade länge och oförstående ner i det oväntat rymliga, sotsvarta hålet. Sedan började jag förstå innebörden av kommentaren i sotarens besiktningsprotokoll: ”Spis, kamin och imkanal anslutna på samma kanal från andra bjälklaget.” För att komma åt kanalerna uppifrån måste vi nog ta hål i murstocken i rummet på andra våningen. Sotningsluckan för vedspisen sitter i en gammal platsbyggd garderob i kammaren. Luckan är bara en decimeter i fyrkant vilket troligen gör det omöjligt att få in glidgjutningstussen. Alltså måste vi göra hålet större. Hur fiffigt det är att ta ut sot i en garderob kan man också fundera över. Dessutom skärmar förmodligen garderoben av strålningsvärme från murstocken. Det lutar åt att vi river bort garderoberna.

”Åååh, vad allt ska vara besvärligt!” sa A, och den känslan kan jag dela vissa dagar. Men framöver räknar jag med betydligt större utmaningar än postlådor, sopkärl och försäkringsbesiktning, så vi borde inte klaga.

Förra fredagen var vår sista dag att häva kontraktet. Samma vecka hade jag deadline för flera stora jobb, och röjning inför visning av lägenheten som vi sagt upp. Nya hyresgästen hade bråttom och hyresvärden begärde löfte om att vi skulle vara ute senast sista september. Stressen löste ut alla slags fysiska symtom, som att bomma tekoppen när jag skulle slå upp vatten eller att misslyckas fyra gånger i rad med att slå ett telefonnummer. Jag höll på att bli ett vrak.

På torsdag kväll, strax innan mötet med byggmästaren, ringde (tredje) bankhandläggaren igen. Hon hade dragit ärendet för kollegorna och behövde ännu mer dokumentation: redovisning av alla våra banksaldon, kort, bankgiron, lönekonton, smålån, rubbet. Och förstås, besiktningsprotokollen från huset. Vi bestämde möte klockan tio följande dag. Den natten låg vi vakna från halvfyra och snurrade oroligt i sängen. Jag klev upp i gryningen och loggade in på kommunala bostadsbolagets kösida. Det fanns en trea som kunde bli vår räddning.

Efter nästan två timmars möte gav handläggaren besked om att hon skulle godkänna lånet. Vi fick tyvärr dåliga villkor men vi var verkligen inte i något förhandlingsläge. Vi får bara låna 65 procent av köpeskillingen i hypotek ”för att huset ligger så långt från stan”, resten får vi ta med blancolån till hög ränta. Dessutom ska alla tillgodohavanden och ekonomiska transaktioner flyttas över. Nya kontonummer, säkerhetsdosor och kortkoder. Matpengar ska inte sättas på ica-kort utan på deras betalkort. Till och med begärde hon att jag ska avsluta mitt volvokort… men där går gränsen känner jag.

Det var med osorterade känslor som vi gick ut genom bankdörren och in hos mäklaren vägg i vägg. Jag begärde betänketid över lunch. Vi stegade iväg till en av våra favoritrestauranger och slevade stirrigt i oss maten utan att känna vad den smakade. Vi såg väl ut ungefär som båtflyktingar med polisen i hasorna. Det var ju inte bara det där med lånet som snurrade i huvudet, utan mögel och svamp, renoveringsbehov och kostnader, och omgivningens reaktioner på vårt projekt. Var vi kanske inte riktigt kloka?

Vi resonerade fram och tillbaka. Försökte formulera alternativen. Ett av dem var visst att hoppa från bilbron och det kändes just då som en enkel och tilltalande lösning. Sedan slog vi fast: ”Om vi fegar ur nu, när ska det då bli av? Vi är så här nära att få leva vår dröm. Nu är det dags att vara modig.”

Vi meddelade mäklaren att vi ska fullfölja köpet. Men det skedde inte med någon jublande glädje i bröstet, utan med varsin tvättrumma roterande i magtrakten. Jag vågade inte känna någon glädje. När säljaren ringde och frågade om han fick gratulera så svarade jag krampaktigt leende att ”vi får väl gratulera varandra?”

I måndags när A ringde banken för att boka möten för pappersarbetet var jag sjuk av oro för att handläggaren skulle ha ändrat sig och säga ”det har visst blivit nåt fel här…”

Men det sa hon inte.

Onsdag 1 september får vi nycklarna till huset.

Det känns fortfarande overkligt, samtidigt som vi i allra högsta grad måste förbereda och planera för packandet, skorstensrenoveringen, telefoninkopplingen, flytten, städningen och allt det andra som snart är akut.

Byggmästaren kom en halvtimme före utsatt tid och hade redan bildat sig en uppfattning innan vi kom till huset.

”Ni ska förstås byta ut fönstren?”
”Njäe, det hade vi inte tänkt.”
”Inte?! Men man måste ju byta ut fönstren…”
”Nej, vi tänkte renovera dem och kanske sätta in en extra ruta.”

”Ni måste förstås lägga om taket.”
”Ja. Hur skulle du göra?”
”Ja, du ser ju att det bågnar. Det är till att plocka ner allt intill takåsarna, byta ut åsarna mot limträbalkar, sen lägga på råspont, papp, läkt och nya pannor.”
”Men att taket bågnar lite har väl ingen betydelse för funktionen?”
”Neej, men man vill ju att det ska se bra ut!”
”… och pannorna hade vi bara tänkt byta ut dem som är trasiga.”
”Va?! Jovisst, det är lertegel och det håller nog, men du ser ju hur de ser ut?!”
”Ja, vi tycker det är okej att det lutar lite och att pannorna har patina…”

”Och så behöver ni förstås tilläggsisolera och panela om.”
”Njaa, jo, men det tänkte vi nog inte göra än på ett tag. Vi tänkte bara byta brädor som är dåliga, och sen skrapa och måla.”

Byggmästaren tittade storögt på oss. Sen konstaterade han att visst, i gamla hus får man kanske välja vilken standard man vill ha, han var förstås lite skadad av nybyggnadsnormerna.

Vi fick så småningom en kostnadsberäkning på byte av tak: 250.000 kr.

Själva räknade vi ut att materialet (råspont, papp, läkt och spik) skulle kosta under 20.000 kr.

Lyssnar man på byggnadsvårdsgurun Ove Hidemark och vårt länsmuseum så ska vi inte ens byta till råspont, utan bara lägga oljehärdad board omlott uppepå på stickspånen. Det skulle kosta 6000 kronor. Då spar vi säkert en veckas arbete och så slipper vi hyra en container för att köra bort flera kubikmeter flis.

Jag brukar citera Göran Gudmundson på Gysinge: ”Att renovera gamla hus behöver inte vara dyrt. Att bygga om dem till nya hus, det är däremot dyrt!”

I dag verkar normen vara att byta allt. Här i våra kvarter köper folk hus för över tre miljoner. Sen står det fem-sex hantverkarbilar utanför på gatan i några månader, och containrar avlöser varandra i trädgården. Först därefter flyttar nya ägarna in.

Vi ska inte ens tapetsera eller måla om innertaken innan vi flyttar in. Det får vi göra sen, säger jag. Först har vi viktigare saker att syssla med.

Ingenting ska gå lätt, den saken är klar. I måndags kom bankhandläggaren tillbaka efter semestern, och jag insåg att jag inte fått det uppdaterade protokollet från besiktningsmannen, efter lucköppningen. Det tjatade jag fram på tisdagen. Då saknades fortfarande protokollet från fuktutredaren som jag både messat och mejlat till. Kunde vi kanske klara oss utan det, vi visste ju att rekommendationen var avfuktare? Men nej, det skulle vara skriftligt. Så jag tjatade lite till på fuktutredaren som jobbade över sent i går kväll i andra änden av länet. Hans protokoll kom tidigt i morse och jag vidarebefordrade det direkt.

Nu äntligen är det väl bara formaliteter kvar, några signaturer på ett papper?!

Men icke.

Utifrån ordalydelser i besiktningsprotokollet har lånehandläggaren i samråd med en skadereglerare nu begärt
– artbestämning (provtagning) av rötangrepp från olika ställen i grunden under hela huset
– offert på åtgärd av taket
– offert på åtgärd av ytterpanel
– ny preliminärvärdering av fastigheten

Vårt kontrakt har 20 augusti som deadline. Vi måste säga upp det inom två dagar om vi inte får lån.

Att ta upp luckor till de tre resterande krypgrundsutrymmena tar gissningsvis en dag. Sen ska proverna skickas med posten till Göteborg. Sen tar det åtta arbetsdagar att få svar. Och eftersom banken kräver prover från hela grunden, så måste det bli minst fyra, kanske fler om det verkar finnas olika sorters angrepp. Varje prov kostar 1.500 kr. Det är en extrakostnad på 6.000-10.000 kr.
”Ja, men det måste ju kännas skönt för er att få veta vad det är för sorts svamp”, sa banken.

Nu är det så att vanliga husförsäkringar inte täcker skador orsakade av utifrånkommande fukt. Det finns många svampar som orsakar röta men bara om det är äkta hussvamp kan det bli ett försäkringsärende, annars kvittar det lika. Jag tycker att det känns bättre att satsa pengarna på något som faktiskt gör skillnad, typ att ta bort förutsättningarna för svamp att växa överhuvudtaget.

Åtgärda taket och ytterpanelen hade vi tänkt göra själva, i den takt som passar oss, för det är inte akut. Banken vill ha in offerter för att se om vi har råd att låna extra till det, och för att se hur mycket det påverkar husets värde som pant.

I dessa högsäsongs- och semestertider, var hittar man en hantverkare som har tid att räkna på en offert med kort varsel? Och vad kostar det? Jag kan inte låta en företagare räkna på ett jobb som nästan säkert inte blir av. Folk som har fast månadslön förstår sällan det där, men jag är säker på att de inte heller vill jobba gratis.

Dessutom vill jag ju ha fatt i en snickare som delar mina värderingar. Jag vill laga och bevara, inte byta ut allt mot nytt.

A ringde runt till några fler banker för att kolla om de kunde behandla en bolåneansökan med kort varsel, och sedan till mäklaren som i sin tur sökte upp några bankkontakter. Vi fick napp hos en bank. Vi ska fylla i ansökan i kväll och kunna få besked i morgon.

Jag ringde även säljarna för att berätta senaste nytt och kolla om vi kan skjuta fram deadline i kontraktet ifall det behövs, och det går bra för dem. Återstår att se hur man kan hantera det i praktiken.

Dessutom fick jag tag i en trevlig delägare i ett lite större byggföretag som har erfarenhet av att renovera K-märkta byggnader. Jag förklarade precis som det var, att jag ville betala för en kostnadsberäkning men inte tänkte erbjuda uppdraget. Vi kom överens om priset, tusen kronor, och han var redo att göra det i eftermiddag, men eftersom jag var osäker på om jag skulle hinna få tag i nyckeln, så bestämde vi tid i morgon.

Jag kan sympatisera med tanken, att vi ska genomföra ett tryggt köp med så mycket fakta som möjligt som underlag. Men det hindrar inte att jag blir irriterad över att jag upplever att det ständigt kommer nya krav. Om vi fått en hint så hade vi kunnat skicka prover och begära in offerter direkt efter besiktningen, för två veckor sedan, istället för att stressa fram dem nu. Återigen har husköpsprocessen fullständigt rivit sönder min arbetsdag. Inget av det jag planerat har jag hunnit. Jag har varit upprörd och orolig och suttit i telefon och sökt information och… Att köpa hus, eller kanske snarare att behöva låna till husköp, är ingen enkel process.

När den värsta besvikelsen lagt sig insåg vi att vi måste konsultera en fuktutredare. Det föll på min lott att ringa runt och kolla vem som skulle kunna ta på sig detta uppdrag med kort varsel. Det visade sig att alla fuktexperter i den här stan heter något på To-. Tord, Tomas och Tommy på ena firman, och Tommy och Tomas på den andra. Jag kommenterade det  och fick svaret att ”det är väl för att man måste vara lite to-kig för att ta det här jobbet”. Hm, eller i alla fall inte rädd för trånga, mörka utrymmen, smuts, råttor, spindlar, mögel, svampar och annat snusk.

Nu väntar vi på ytterligare ett protokoll som i korthet går ut på att det bör installeras en krypgrundsavfuktare för 25.000-40.000 kr beroende på typ, märke och svårighetsgrad. Självfallet ska det också läggas ut plast och/eller kanske rentav krypgrundsisolering, tas bort gräs och buskar, dras om stuprör och eventuellt läggas dränering. Men trossbotten verkar okej och det är huvudsaken. Fuktutredaren lugnade oss med att golvåsarna i så gamla hus är av handplockad kärnfura och om blindbotten skulle hänga lite löst nånstans så kan man åtgärda det när man installerar avfuktaren.

A håller hårt på att säljarna borde ta hela kostnaden eftersom vi inte visste att det fanns fuktproblem vid budgivningen. Säkert skulle den andra budgivaren ha varit mer försiktig om fuktproblemet hade varit känt. Jag har pratat med säljarna och de erbjuder 15.000 kr vilket med deras resonemang kan bli halva kostnaden.

Hade det handlat om sanering och reparationer för hundratusentals kronor skulle jag ha sagt upp kontraktet, åtminstone  för omförhandling, men nu känns det som för lite pengar att göra ett stort bråk kring. Det är fråga om en eller två procent av köpesumman.

Dessutom har vi nu fått höra av hyresvärden att det finns en ny hyresgäst som vill in i vår lägenhet så snart det bara går. Vi har fortfarande förstatjing om vi behöver bo kvar men då till nya villkor. Hyran höjs från 7.270 till 7.700 och de tar tillbaka garaget.  Det känns inte lockande.