kajo.info.se

Den första frågan var: ”Var ska vi ta upp luckan?”. Besiktningsmannen tyckte att det nordöstra hörnet var bäst, dels för att han uppfattade att fuktproblemen kunde vara störst där, dels för att det skulle gå att gömma luckan i skrubben under trappan. Jag var ett tag inne på köket, eftersom vatteninstallationerna finns under köksgolvet och det i framtiden kan vara bra att komma åt dem. Dessutom visste vi helt säkert att det går att komma ner där, eftersom säljarna kröp därunder för något decennium sedan när de installerade värmeslinga på vattenledningen. Den gången plockade de ut ett granitblock ur sockeln och murade igen utifrån. Enligt deras utsago såg det torrt och fint ut därnere. Av den anledningen lutade vi återigen mot besiktningsmannens förslag, att ta upp luckan i andra änden av huset.

Jag och A uppfattar oss som hyfsat händiga, men ingen av oss hade tagit upp en lucka i ett golv förut. Alltså började vi planera för vad vi behövde. Lov från säljaren fick vi. Vad behöver man mer?

• En sökare så att vi inte skulle råka såga i ledningar, metall eller golvåsar.
• En hålsåg för att kolla läget innan vi gjorde större åverkan än lämpligt.
• En borrmaskin som händelsevis måste hämtas hem från landet.
• En tigersåg med blad, dito.
• Skarvsladdar, dito.
• Ficklampa (”stark nog att fritera en älg på 200 meter” enligt A:s och D:s definition).
• En inspektionskamera med USB-koppling och lång böjbar hals (optional, bara för att vi är så nördiga)

När vi bläddrade i Jula och Clas Ohlson insåg vi att det finns oändliga kombinationer av dosfräsar, hålsågskit och lösa i olika storlekar. Hur vet man vilken som är rätt? Vi klurade en stund kring problemet och kom fram till ett par saker: Vi behövde en hålsåg som kunde gå igenom både golv och trossbotten – men det kan inte en dosfräs eller en variabel hålsåg, eftersom de har en kant som sticker ut. Vi behövde också en förlängare (som visade sig vara dyrare än min borrmaskin…). Sedan funderade vi på vilken diameter som krävdes. Den måste ju vara hyfsat stor om vi skulle kunna lysa ner med ficklampan och se nåt. Kanske behövde vi kunna sticka ner handen för att rensa hålet eller känna efter. Jag provade i en temugg. Inte mindre än 80 mm om jag skulle få ner handen. A behövde större. Och om vi hade borrat på fel ställe, så behövde vi kunna plugga hålet på ett enkelt sätt. Med vadå? ”Plaströr fyllt med isolering!” hojtade jag. Rör på metervara fanns i två dimensioner, 75 mm och 110 mm. Saken var avgjord. A fick köpa en hålsåg med diameter 111 mm. En gigantisk pryl skulle det visa sig.

Väl på plats med lånad nyckel tvekade vi. Jo, vi hade ju lov, men ändå. Det kändes lite gruvsamt att göra åverkan på annans fastighet, eller överhuvudtaget. Fräsa upp golvmattan bara. Stort hål rätt ner i grunden. Flisor och spån och styggliv. Huvva.

Först körde vi regelsökaren åt alla håll och fick utslag ömsom här och ömsom där, utan något synbart system. Jag ritade kryss på kryss och snart såg det ut som om vi kravlade runt och spelade luffarschack där inne i trappskrubben. När vi provkörde regelsökaren hemma på köksväggen så hittade den både elledningar och reglar korrekt, men inte här.  Dessutom pep den så högljutt i det lilla utrymmet att A måste ha hörselkåpor på sig.

Till sist gjorde jag en sannolikhetsbedömning utifrån känsla och ritade en ring på golvmattan. ”Här! Borra här.”

När vi tagit oss igenom linoleummattan och lagret av tidningspapper från 1962 visade det sig att min stackars borrmaskin inte orkade driva jättehålsågen genom massivt golvvirke.

Säljaren F konsulterades. Han var ändå i huset eftersom vi vid ankomsten fick slå larm om att deras frys hade gått sönder och läckt ut en massa bärsaft på golvet. F funderade lite och kom på att han hade just det rätta vapnet för ändamålet. Efter en stund kom han dragande med en jättestor, förhistorisk borrmaskin och en transformator med bakelitvred, eftersom muskedundret gick på 127 volt (vilket vi slutade med i Sverige i mitten av 1950-talet). Den var inte snabb, men urstark, och gnagde sig envetet ner genom golvbrädorna tills översidan på hålsågen tog i. Sågkanten var inte tillräckligt hög, eller brädorna för tjocka.

Utrustningslistan borde alltså ha kompletterats med:

• våldsamt kraftfull borrmaskin
• stämjärn

I brist på stämjärn gick A loss på virket med hammare, mejsel och morakniv. Under tiden packade jag och F läckande påsar i baljor, skurade frys och golv och sköljde upp mattor. Allt var nersölat med klistrig saft: hyllor, galler, gummilister…

Skurhinken kom fram igen när det skulle bäras ut en massa spån ur trossbotten. De rejäla golvplanken, drygt två tum sju, i kombination med den buckliga linoleummattan, var förmodligen anledningen till att regelsökaren var så förvirrad. Nu när vi kunde se golvåsen mätte vi ut den till cc 60 cm från ytterväggen. Amatörer… Med tigersågen vidgade vi hålet så att vi kunde köra hålsågen genom blindbotten, som även den var rejält dimensionerad.

Till sist rapporterade A att vi hade ett hål! Andäktigt lyste vi ner i det. Sval luft från grunden strömmade emot oss. Där nere i mörkret skymtade jord och grus, en massa spån som vi rivit ner… och en stor sten?!  Vad sjutton…?  Hade vi borrat precis ovanför ett fundament så kunde vi ju inte komma ner, och dessutom låg det en bräda där som vi inte hade förväntat oss.

I det här läget kom faktiskt inspektionskameran till oväntat stor nytta. Det är ungefär lika enkelt att tyda en sån bild som att titta på ett ultraljud (snudd på omöjligt alltså) men genom att lägga ihop vad vi såg med blotta ögat och vad kameran visade när vi lyckades synkronisera den med ficklampan (tricket är att hålla kameran absolut stilla) så kunde vi räkna ut åt vilket håll fundamentet och brädan sträckte sig. Sen var det enkelt att såga upp en lucköppning med tigersågen.

(Nu när vi har lite erfarenhet skulle jag nog skippa hålsågen helt, och bara borra några hål med 8-10 mm borr så att man får ner tigersågsbladet och utrymme att vända i hörnen. Givetvis borrar man då alla hålen först och kollar att borrdjupet är detsamma, så att man inte sätter sågen i en golvås. Definitivt billigare, enklare och troligen mycket snabbare.)

Vi fiskade upp blindbottenbrädorna och lutade dem mot väggen utan att bevärdiga dem med en blick. Jag  ålade ner med huvudet före i hålet och lyste under golvet i riktning mot köket. Det var trångt, kanske 35 cm till marken, och väggar av granitblock i alla riktningar. Vi konstaterade att det inte gick att komma ner i grunden som vi hoppats. Hjärtväggarna delar husgrunden i tre eller fyra celler utan inbördes förbindelse.

Vi hade hållit på i nästan fyra timmar, långt mer än vi beräknat, utan lunch och med en kissnödig hund därhemma. Men vi ville ändå svänga in med nyckeln till besiktningsmannen, så att han skulle kunna åka dit så fort tillfälle gavs. Halvfyra på fredag eftermiddag klev vi in på hans kontor. Han tittade på klockan och sa ”ge mig tre minuter så åker vi direkt!”.

Kvart över fyra hade vi domen: fritt vatten (kondensdroppar) vid ventilen, vit påväxt (mögel) i hörnet närmast husknuten, synliga rötangrepp i de blindbottenbrädor som vi fiskat upp och för hög fuktkvot i virket på alla mätpunkter. Acceptabelt är 17%, här mätte han 18-23%. Utredning och åtgärder måste göras.

Trötta, hungriga och outhärdligt besvikna åkte vi hem. Efter hundpromenad och middag satt jag ett par timmar vid datorn och googlade fram det ena skräckscenariot efter det andra. Blommande hussvampar som käkat i sig hela trossbotten. Avfuktare som går dygnet runt och slukar 20.000 kWh om året. Nedrasade blindbottnar och ruttna golvåsar. Visioner av att leva med upprivna golv i månader medan renoveringen pågår. Håhåjaja.

Först var det budgivningen som höll på att ta knäcken på våra nerver. A studsade till varje gång han fick ett SMS, för det kunde ju vara besked om att budet höjts igen. Sen äntligen lade budgivare 3 ner, bara precis innan vi själva nådde taket.

Då började vi oroa oss för att det skulle komma till nya budgivare. Risken ökade för varje dag som gick tycktes det oss.

A ringde till mäklarkontoret för att fråga när budgivningen skulle anses färdig. Det visade sig att ”vår” mäklare hade gått på semester och mäklare två jagades upp för att avsluta budgivningen och ta bort annonsen. Vi vet ju att affären inte är klar förrän kontraktet är påskrivet; fram till dess är säljaren fri att sälja till vem h*n vill, och därför ville vi skriva kontrakt omgående. Men vi ville ju också låta besiktiga fastigheten.

Mäklare två tyckte inte att det skulle skrivas nåt kontrakt förrän besiktningen var gjord, för det var så jobbigt med undantagsklausuler. Samtidigt visade det sig att besiktningsfirman också hade semester och satte upp oss på en tid om drygt tre veckor.

Mäklare tre engagerades och trodde sig kunna ordna fram en tidigare besiktning. I flera dagar väntade vi oroligt på ett nytt datum. Mäklare tre skrämde upp oss med att tala om hur ”upprörda” de tre 80-åriga säljarna blivit över vår begäran att få besiktiga huset nu när de trott att affären var uppgjord och klar, men att han nu lyckats lugna ner dem.

Samtidigt skulle bolåneansökan slutföras. Vi hade lånelöfte hos SBAB, men nu gav de besked att ”fastigheten inte kan belånas”. En sommarvikarie avfärdade mig snorkigt och utan förklaring, och sa att vi fick vända oss till andra bolåneinstitut. Efter flera samtal till Lantmäteriet och Skatteverket hade jag pusslat ihop saken. Vi fick inte låna därför att fastigheten var avstyckad i år, och SBAB belånar inte fastigheter som saknar taxeringsbeslut. Fastigheter som styckas av i år deklareras nästa år, vilket innebär att taxeringsbeslutet fastställs i juni 2011.

Den här sommaren gäller övergångsregler för bolån. Hos SBAB har man fått låna upp till 95% av köpeskillingen, medan andra långivare gett upp till 90%. Vi ville låna hos SBAB för att kunna använda våra sparpengar till att köpa vitvaror som helt saknas. I juli antogs nya regler som säger att bolån från 1 oktober bara får ges till 85% av köpeskillingen. SBAB införde de nya reglerna direkt, men gjorde undantag för dem som hade lånelöfte utfärdat före juli. Det hade vi. Men nu var som sagt den dörren stängd.

Med nya regler ökar handpenningen från 72.000 kr till 214.000 kr. Lägg därtill 50.000 kr för pantbrev och lagfartskostnad som också ska betalas med egna pengar. Och besiktningen för 9.200 kronor.

Febrigt fyllde vi i en låneansökan hos Länets och fick beskedet att om tillträdesdag är före 1 oktober så kan vi få lån upp till 90%. Vi pustade ut, ”det är ju bara juli än, det är lugnt”. Men lättnaden var bara tillfällig.

När lånehandläggaren återkom fick vi beskedet att lån till köpesumman inte var något problem, men banken ansåg att vi också borde låna 500.000 till renovering, och det hade vi enligt deras beräkningar med 9 procent ränta inte råd med. Det spelade ingen roll att vi inte vill låna en halvmiljon extra, banken tyckte att vi skulle kunna det – annars skulle de inte ge lån till köpet heller. Ultimatum.

Flera samtal senare gick banken med att räkna på 300.000 i renoveringslån, och då såg kalkylen bra ut. Men nu var villkoret att vi kan visa upp ett schysst besiktningsprotokoll. Och lånehandläggaren skulle gå på semester innan vårt besiktningsdatum vilket gjorde att vi inte kunde få något lånebesked de närmaste veckorna.

Samtidigt närmade sig månadsskifte och vi ville säga upp lägenheten – men inte vågade vi det förrän köpekontraktet var skrivet och lånet beviljat?! Vi har en månadshyra på 7.300 kr vilket på tre månader blir nästan 22.000 kr mindre över till tvättmaskin och kylskåp….

Efter ännu fler samtal var mäklarna, banken och säljarna överens om att vi kunde skriva ett köpekontrakt med en hävningsklausul: vi har till 20 augusti på oss att häva köpet, annars är tillträdesdag 1 september. Vi drog en lättnadens suck, träffade säljarna (som är jättemysiga), skrev kontrakt, betalade in handpenningen på 142.500 kr till mäklaren och sade upp lägenheten två dagar före månadsskiftet.

Så kom besiktningsdagen. Vi var på plats i god tid, men besiktningsmannen var försenad från ett jobb och kom flängande med andan i halsen. Säljarna tyckte att besiktningsmannen var så stressad och hemsk att de gick och fikade istället… Men när besiktningen väl kom igång tog han sig tid, visade, förklarade och gav råd, så vi var nöjda. På pluskontot: Badrummet var bara tio år gammalt och mycket välgjort, det kommer att hålla många år till, sa han. På minuskontot: det fanns en fuktskada i taket på grund av läckage vid skorstenen som jag inte hade upptäckt vid visningen. Summa summarum var det mesta så som vi hade trott och det var skönt att få det bekräftat.

Men så var det torpargrunden. Huset står på granitsockel och där går det inte att komma in. Vi lyste in med ficklampa i ventilerna och vädrade som mögelhundar. Besiktningsmannen uppmanade oss bestämt att gå vidare med undersökning av grunden, och klargjorde att han skulle skriva in detta i protokollet. En fuktskadad grund kan kosta 500.000 kr att åtgärda. Om vi senare skulle upptäcka problem där så kan inte vår undersökningsplikt anses uppfylld om vi avstått trots besiktningmannens rekommendation om vidare undersökning. Man behöver inte vara så smart för att räkna ut att banken inte skulle nöja sig med det. Ultimatum igen.

Vi resonerade om vilka alternativ som fanns. 1) Besiktningsmannen kunde borra några hål i golvet under trappan, och sticka ner ett mätverktyg. ”Men det kan inte fria, bara fälla”, sa han. ”Även om fuktkvoten är acceptabel just där så kan resten av grunden vara full av röta. Man kan bara veta hur det verkligen är om man undersökt.” Fair enough. 2) Vi kunde anlita en specialist och göra en fuktutredning. Det skulle kosta lika mycket till och vi har ju en deadline i kontraktet att tänka på. Eller 3). Vi fick be säljarna om lov att såga upp en lucka i golvet så att man kan komma ner i grunden. Då skulle besiktningsmannen komma tillbaka och mäta, och vi behövde bara betala resekostnaderna.

Naturligtvis valde vi alternativ tre. En lucka i ett golv och sen skulle allt vara klart.

A har spanat på glassbägarna närmast kassan på ICA en period. Där står ett skåp med Ben & Jerry´s-burkar, en glass som jag tyckte var ganska prajsy i förhållande till annan glass (eller är det bara jag som köper glass för sällan så att jag inte har koll?). En halvliter kostar en femtiolapp.

A fick i alla fall för sig att han ville smaka, men det tillstötte komplikationer. När första köpimpulsen kom skulle vi till landet, med en lång varm bilfärd förestående. Andra gången fastnade det på att han inte kunde välja bland de konstiga smakerna. Då fiskade jag ur minnet fram att någon i bloggosfären var helt galen i en sort som hette Cookie Dough, så den rekommendationen vidarebefordrade jag.

När jag kom hem från träningslägret häromkvällen berättade A att han köpt en burk. Och den var fantastiskt god, sa han med glänsande ögon. Jag insåg allvaret och begärde på stående fot att få smaka. Annars skulle väl burken vara slut innan jag kom mig för.

Det finns någon annan som också envist kräver sin del av den där glassen. En liten tjej som heter Sverker. ”Ge mig, ge mig, ge mig” säger hon och försöker trycka ner sin lilla nos i tallriken hur man än beter sig.

Jag gillar glassen, men är lite kluven till att den är importerad. Sådant som mest består av mjölk och ägg borde man köpa så lokalt som möjligt. Till en del uppvägs det av att Ben & Jerry´s har en schysst företagsfilosofi, använder ägg från frigående höns, driver blodgivarkampanjer och köper kakor som samtidigt stödjer hemlösa.

Jag anar att det inte är sista gången det hamnar en pint i frysen hos oss.

När jag blir stor ska jag ha en trädgård, och i den ska jag ha en vatteninstallation (eller flera) och då kan jag mycket väl tänka mig en sån här solcellsdriven fontänpump från solsmart.se. Just den här heter Poseidon och har batterier så att den kan fortsätta skvala en stund efter att solen försvunnit. De andra pumparna i sortimentet är direktdrivna, vilket innebär att vattnet porlar så länge solen lyser direkt på panelen. Det räcker långt det med. Jag gillar särskilt att den är soldriven (inget brunkols/atomkraftslöseri alltså) och att man inte behöver trassla med elektriker, installation och transformator. Kostar 580-810 kr inklusive frakt och avgifter.

Men det var ju det där med att ha nånstans att sätta den också. :-)

Helgens pyssel: att sätta in tredje och sista porten i spjucklet. Av erfarenhet vet vi nu att det kommer att ta ett par timmar. Om vi inte tar sovmorgon halva dan så borde vi alltså hinna något mer. Jag ska packa skurborstar med skaft. De grå väggarna måste borstas rena från gammalt gräs, jord och döda sniglar. Dessutom ska täckbrädorna skruvas tillbaka innan målning. Foder och knutbrädor får vänta, så slipper vi maska dem.

Målningen hade ju kunnat vara ett  oändligt arbete men jag önskade mig en jättestor färgspruta i födelsedagspresent och fick den av gulle-A. Därmed borde denna 19 meter långa byggnad kunna byta färg på ett par timmar istället för dagar. A har en ännu större verkstad som också behöver målas. Möjligen var det därför han var så lättövertalad när min presentönskan kom på tal. :-)

Jag pekade förstås ut extra-plus-modellen, den enda som klarar alla typer av färg: vattenlöslig, oljebaserad och slamfärg, så vi är garderade. Min förhoppning är att det gamla garagevirket ska vara så rufsigt att det går att måla över med slamfärg. Jag har köpt en 10-kiloshink för provmålning på den gaveln som syns minst. Jag har inte avgjort än om det är gaveln in mot gården eller ut mot vägen… Vad säger fastighetsägaren tro? Dörrarna ska bli antingen oxidgröna eller gula.

Målningen får emellertid vänta till svalare dagar i höst. I kväll bekräftade vi datum för överlämning av Projektet till ny ägare i månadsskiftet juli-augusti, så nu har vi bråttom att bli klara med spjucklets inredning och flytt av alla grejer. Lika bra det, så blir det gjort. Från och med i morgon kväll har vi semester. Nu blir det mer tid att bygga, måla, fixa och köra grejer.

… önskar jag stillsamt att ”budgivare 3” ska komma till insikt om att huset nog är alldeles för litet och för lila och alldeles-alldeles fel för dem. Men inte då. Budgivningen har nu dragit iväg en halv miljon från vårt ingångsbud, och det är huvudsakligen budgivare 3 som är skyldig till det. Först slängde de in hundringar, nu är de nere på femtio per sms-pling. ”Lägg ner nån gång, ge upp!!!” skulle jag vilja säga. Förmodligen sitter de nånstans och tänker samma sak om oss.

… är jag väldigt nöjd med att inte ha köpt någon fler hus-och-trädgårdstidning när jag var till affären nyss. Istället gick jag upp på vinden och hämtade ett gäng som är så gamla att de känns alldeles som nya. Fifan va smart! :-)

… ska jag ta den bunten, en nybryggd kopp te och några kakor från födelsedagslagret och hoppas-hoppas att det inte tutar nåt mer i A:s mobil. För om A får sms, så kan det vara budgivare 3 som varit framme igen. Och nu tycker jag verkligen att det räcker.

I dag var vi på visning igen, samma ställe som sist, det vill säga det som vi har lagt bud på. I dag var det mycket folk, mer än förra gången och prospekten hade redan tagit slut när vi kom. Kanske vaknade de andra till när vi gick in så lågt? Knappt hade vi hunnit från visningen så höjdes budet med 25.000 kr. A kontrade nyss med lika mycket. Det vore väl en rolig retstickestrategi att bjuda över så tätt så att de aldrig hinner uppleva att de är högst. Så länge vi kastar kvartar på varandra så kan vi hålla på ett tag innan det börjar svida. Vore värre om det var hundringar.

Vi drog genast vidare till nästa visning. Där var det inte många spekulanter, men desto mer målinriktade. Det huset har redan visats ett par gånger men för oss var det första gången. Vi hörde att ett par höjde budet med 50.000 när vi stod där. Mäklarassistenten ringde nyss upp och frågade om vi tänkte ge oss in. Jag slingrade mig lite. Det får vi nog diskutera.

Det är intressant att studera andra spekulanter på husvisningar. Jag blir aldrig klok på vilka av dem som är seriösa och vilka som är fulla av skitsnack. På husvisning finns alla sorter. Somliga pratar vitt och brett om hur de ska riva ut och bygga till. Andra smyger runt med hopknipen mun och bistert uttryck, och blänger på konkurrenterna som om de hoppas kunna skrämma bort dem.  Några pekar, tisslar och tasslar och tvärtystnar konspiratoriskt när man kommer inom håll. På vissa ansiktsuttryck kan man se hur måttstocken arbetar – ryms det en säng där, funkar det här rummet till… Småtjejer sprang runt i uthusen och stegade upp mikroskopiska ponnyboxar på varje fri yta. Somliga planerar sitt nya liv: ägg från hönsen här, egna grönsaker i trädgårdslandet där. Några står i klungor och diskuterar. Och så finns det de som närvarar men håller på med nåt helt annat. En kvinna ställde sig strategiskt i hallen och gapade högljutt i mobiltelefon om sin arbetssituation och tvingade alla andra att höra vare sig de ville eller inte.

Och så jag då, som kryper in i varje mörkt  litet prång och muttrar över att jag inte har ficklampa den här gången heller, diskret lyfter undan gardiner och spanar upp i taket för att leta efter tecken på fukt…

Klädnytt: A och jag tycker inte om att köpa kläder. Ibland blir man liksom tvungen. Detta inträffar till exempel när man bara äger ett enda par presentabla vardagsbyxor.  I A:s fall beror byxbristen på att han med tiden alltid får ett stort hål under höger bakficka. Hur beter sig karl´n egentligen? Likadant på alla byxor. I mitt fall beror det på svällande rump- och midjemått. Jag har flera fina jeans i garderoben men de går ju inte att knäppa längre!  Så en osedvanligt varm och solig fredag kväll strax före stängningsdags (då är det minst med folk) rusade vi målmedvetna in på ”vår” jeansaffär. Nog stod jeansbordet dignande som alltid – men där fanns bara 31, 32, 33 och 34 tum?! Först letade vi bara på de märken och modeller vi brukar köpa, men sedan utvidgade vi i desperation till i stort sett allt jeansliknande som fanns i butiken. Mindre personer (dvs jag, som vill ha 30) och större (dvs A som drar 36/36) göre sig alltså inte besvär där längre. På väg därifrån passerade vi Stadium som skyltade med sommarrea, och där fyndade jag ett par Levi´s 501 som det gick att pressa in mig i. Kan inte minnas när jag hade Levi´s senast. Inte knappgylf och mörk otvättad denim heller. Tre överraskningar  i ett liksom. A surar fortfarande över att det inte fanns ett enda par i rätt storlek åt honom. Nästa gång blir det shopping på Jula. Där har de i alla fall byxor åt rejäla män.

Konstnytt: Jag har rivit ner fönstermålningen i badrummet. Det är konstnärens rätt att refusera sina verk.  Fantastiskt vad fint det blev, massor av vitt ljus som flödar in. Nästan som nyrenoverat. Det måste vara världens billigaste makeover.

Nätnytt: I går kväll slutade mobila bredbandet fungera, oklart varför. Som tur var hade det nya kabelmodemet kommit så A susade iväg till uthämtningsstället och en halvtimme senare var ordningen återställd. Jag var väldigt glad över det mobila när jag fick det och lika glad nu när jag slipper det.  Nu har jag 4000 mb trafik kvar som konfiskeras på måndag. Jädra sätt. Jag hävdar att kontantmodem ska vara som kontanttelefon, den kapacitet man köper ska finnas kvar tills man använder den.

Kattnytt: Tjadden växer så det knakar. Problemen med förstoppning har tack och lov försvunnit helt. Även den långa, lurviga pälsen är borta; hon är definitivt korthårig. På kattungars vis är hon rent obegripligt energisk. Full fart och massor av tänder och vassa klor.  Jag hör en tydlig förändring i ruscherna i hallen mellan sovrum och vardagsrum. Det gulliga lilla ponnytrumljudet har bytts mot fullblodsgaloppörens, och det är på egen risk man ligger ner nånstans i huset. Tjadden tillämpar  ”hit´n´run”: kommer i full fart från ingenstans, ger nån en snyting mitt på nosen och försvinner lika fort. Dessutom har hon ett omättligt begär efter mjölkflikar och påsförslutare som hon knycker från köksbordet och sedan spelar runt i timmar. Sedan hittar man dem i soffan, i en sko eller (oftast) under en matta. Häromdagen var hon bekymrad, då hade hon råkat peta in påsförslutaren under Scoobys rumpa och han tillät inte att hon tog tillbaka den.  Kasper har börjat tröttna rejält på den lilla terroristen och läxar upp henne ordentligt vare sig det behövs eller inte. Surfarbror. :-)

Växtnytt: Flertalet av de stackars bönstjälkarna som utan vidare slängdes ut på balkongen i kylan för några veckor sedan funderar fortfarande på om de ska överleva. Två har dött och lämnat efter sig några torra baljor som jag kollade i går, och i dem fanns tre alldeles riktiga norrländska borlottibönor!  En eller två av bönstjälkarna har utvecklat  nya mörkgröna utomhusblad, och nu överväger jag att plantera dem ”på riktigt” i egen hink med spalje och vindskydd. Det finns möjligen lite liv kvar i en gurkstjälk också. Tomaterna, paprikorna och lobeliorna har inte ens kommit utanför dörren, de står kvar i halvdunklet i vardagsrummet i alldeles för små krukor… Ärligt måste jag säga att mitt plantskolande lämnar mycket att förbättra. Förra helgen köpte jag två klätterrosor på rea (röd Flammentanz och rosa New Dawn) som ska övervintra hos mams,  och sådde frön av sibirisk ärtbuske och en hög ståtlig iris (tror jag).

Husnytt: Ny vecka, nya objekt, ny inställning? Man undrar ju vad som hänt. I går kväll var vi på en husvisning och i dag på morgonen propsade A på att lägga ett bud. Va? Och inte nog med det, han gjorde det faktiskt också..! Fast vi är försiktiga generaler så vi började 20 procent under utgångspris. Det här huset har varit ute till försäljning förut och budgivningen var klar, men då fastnade affären i regeldjungeln kring en avstyckning. Om prislappen då och snittökningen i området sedan dess är vägledande så kommer fastigheten att gå för dubbelt så mycket som vårt bud. Jag är inte övertygad om att vi hänger med dit.

Jobbnytt: Nästa vecka börjar min ”semester”. Alltså, jag säger till alla att jag har semester, men det är bara ett alibi för att inte ha telefonen igång. Egentligen ska jag sitta på kontoret och göra färdigt en massa pappersarbete. Min riktiga semester är bara två veckor i sommar. Jag får kompensera i höst-vinter istället.

Efter drygt ett dygn med Telias mobila bredband konstaterar jag att

• vid enstaka, korta tillfällen under dagen har jag fått turbo 3G
• uppkopplingen på vardagar vid cirka 16-16:30 rasar ner till Edge och får allt lägre överföringskapacitet ju längre kvällen går
• dagens datatrafik kommer att landa på cirka 200 mb, betydligt mer än i går (40 mb) men med god marginal under dagsdosen på 300-500 mb