kajo.info.se

När jag blir stor ska jag ha en trädgård, och i den ska jag ha en vatteninstallation (eller flera) och då kan jag mycket väl tänka mig en sån här solcellsdriven fontänpump från solsmart.se. Just den här heter Poseidon och har batterier så att den kan fortsätta skvala en stund efter att solen försvunnit. De andra pumparna i sortimentet är direktdrivna, vilket innebär att vattnet porlar så länge solen lyser direkt på panelen. Det räcker långt det med. Jag gillar särskilt att den är soldriven (inget brunkols/atomkraftslöseri alltså) och att man inte behöver trassla med elektriker, installation och transformator. Kostar 580-810 kr inklusive frakt och avgifter.

Men det var ju det där med att ha nånstans att sätta den också. :-)

Nätnytt: I går kväll slutade mobila bredbandet fungera, oklart varför. Som tur var hade det nya kabelmodemet kommit så A susade iväg till uthämtningsstället och en halvtimme senare var ordningen återställd. Jag var väldigt glad över det mobila när jag fick det och lika glad nu när jag slipper det.  Nu har jag 4000 mb trafik kvar som konfiskeras på måndag. Jädra sätt. Jag hävdar att kontantmodem ska vara som kontanttelefon, den kapacitet man köper ska finnas kvar tills man använder den.

Kattnytt: Tjadden växer så det knakar. Problemen med förstoppning har tack och lov försvunnit helt. Även den långa, lurviga pälsen är borta; hon är definitivt korthårig. På kattungars vis är hon rent obegripligt energisk. Full fart och massor av tänder och vassa klor.  Jag hör en tydlig förändring i ruscherna i hallen mellan sovrum och vardagsrum. Det gulliga lilla ponnytrumljudet har bytts mot fullblodsgaloppörens, och det är på egen risk man ligger ner nånstans i huset. Tjadden tillämpar  ”hit´n´run”: kommer i full fart från ingenstans, ger nån en snyting mitt på nosen och försvinner lika fort. Dessutom har hon ett omättligt begär efter mjölkflikar och påsförslutare som hon knycker från köksbordet och sedan spelar runt i timmar. Sedan hittar man dem i soffan, i en sko eller (oftast) under en matta. Häromdagen var hon bekymrad, då hade hon råkat peta in påsförslutaren under Scoobys rumpa och han tillät inte att hon tog tillbaka den.  Kasper har börjat tröttna rejält på den lilla terroristen och läxar upp henne ordentligt vare sig det behövs eller inte. Surfarbror. :-)

Växtnytt: Flertalet av de stackars bönstjälkarna som utan vidare slängdes ut på balkongen i kylan för några veckor sedan funderar fortfarande på om de ska överleva. Två har dött och lämnat efter sig några torra baljor som jag kollade i går, och i dem fanns tre alldeles riktiga norrländska borlottibönor!  En eller två av bönstjälkarna har utvecklat  nya mörkgröna utomhusblad, och nu överväger jag att plantera dem ”på riktigt” i egen hink med spalje och vindskydd. Det finns möjligen lite liv kvar i en gurkstjälk också. Tomaterna, paprikorna och lobeliorna har inte ens kommit utanför dörren, de står kvar i halvdunklet i vardagsrummet i alldeles för små krukor… Ärligt måste jag säga att mitt plantskolande lämnar mycket att förbättra. Förra helgen köpte jag två klätterrosor på rea (röd Flammentanz och rosa New Dawn) som ska övervintra hos mams,  och sådde frön av sibirisk ärtbuske och en hög ståtlig iris (tror jag).

Husnytt: Ny vecka, nya objekt, ny inställning? Man undrar ju vad som hänt. I går kväll var vi på en husvisning och i dag på morgonen propsade A på att lägga ett bud. Va? Och inte nog med det, han gjorde det faktiskt också..! Fast vi är försiktiga generaler så vi började 20 procent under utgångspris. Det här huset har varit ute till försäljning förut och budgivningen var klar, men då fastnade affären i regeldjungeln kring en avstyckning. Om prislappen då och snittökningen i området sedan dess är vägledande så kommer fastigheten att gå för dubbelt så mycket som vårt bud. Jag är inte övertygad om att vi hänger med dit.

Jobbnytt: Nästa vecka börjar min ”semester”. Alltså, jag säger till alla att jag har semester, men det är bara ett alibi för att inte ha telefonen igång. Egentligen ska jag sitta på kontoret och göra färdigt en massa pappersarbete. Min riktiga semester är bara två veckor i sommar. Jag får kompensera i höst-vinter istället.

På söder har kommunen tvångsköpt fastigheter vid stranden, rivit husen och gjort parkmark av de vildvuxna tomterna. Perennerna har sedan länge dukat under i det höga gräset, men där finns trädhöga buskage av lila syren och något gulblommande, som jag tagit för givet är gullregn. När vintern precis börjat tina bort i våras gick jag och vovven dit på skaren och plockade en rejäl näve svartfrusna fröbaljor. De fick ligga på tork i månader innan jag rensade bort baljorna och de frön som var skadade, outvecklade eller hade möglat.

Då kom jag plötsligt ihåg att spån och trädamm från gullregnsvirke är giftigt. Jag sköljde av händerna och gick till datorn för att fråga google. Mycket riktigt, hela växten är supergiftig, och allra giftigast är fröna.

Plötsligt kände jag en lite brännande känsla i munnen. Jag tror jag skrubbade händerna med tvål och vatten i flera minuter… men några timmar senare blev jag dålig i magen. Inget allvarligt dock.

A förbjöd mig omgående att ha fröna i huset. Livsfarliga tingestar, bort med dem! Men då hade jag ju redan packat in dem i fröförrådet längst in i ett skåp så jag hade inte så bråttom att verkställa ordern.

När vi besökte T för ett tag sedan åkte vi till Plantagen. Där hittade jag små buskar som såg bekanta ut. ”Häckkaragan” stod det på etiketten, även känd som ”sibirisk ärtbuske”.

Mycket riktigt. Naturhistoriska museet påpekar just att gullregn ibland förväxlas med ofarlig sibirisk ärtbuske.

När jag läst på lite mer är det ju ingen konst att se skillnad. Gullregnets blommor sitter tillsammans i långa hängande klasar, medan ärtbusken strösslar ut sina lite hur som helst. Gullregnets blad är treflingrade som klöverns, medan ärtbuskens är långsmala och parbladiga. Växthöjden skiljer sig som sagt, gullregnet kan bli mycket högre. Dessutom är gullregnet bara härdigt till zon 3, och vi har zon 5-6. Ärtbusken däremot klarar sig bra ända till zon 8.

Åter på fröskördeplatsen kunde jag konstatera att dessa täta, hushöga buskage allra troligast är ärtbuskar. Då så. Då kan man ju undra varför jag fick fysiska symtom? Jag gissar en kombination av internetunderstödd hypokondri, mögel och kanske min överkänslighet för kemikalier. Ofarligt är ju inte detsamma som ”utan obehag”.

Den verkar i alla fall enkel att föröka; det finns småbuskar både här och där i området, på sådana avstånd att det knappast är fråga om rotskott. Den är inte så vacker och inte ätlig, men som billigt vindskydd kan den väl duga? Jag tror jag ska rota fram en pluggbox och peta ner några frön…

På den här mysiga gården bor T. Hennes hus ligger till vänster och är nästan dolt bakom den gamla syrenbersån som är ett lagom stort gömställe för sjusitsiga familjebussen Winston. I huset rakt fram bor Brittis. Från utsidan är det inte så mycket som skvallrar om att här finns mer än tussigt gräs och vildvuxna buskar…

… men om man har turen att bli inbjuden, så upptäcker man att busken närmast ytterdörren döljer en stenlagd gång fram till en dörr i ett plank….

… och därinnanför finns Brittis fina trädgård.

Dörren som vi nyss kom in genom döljs i skuggan mellan boden och huset. Huset är ett oxstall från 1800-talet som Brittis renoverat och byggt om.

I påbyggnaden finns ett spa…

… och utanför spaavdelningen finns ett stenparti med sporadiska utsmyckningar. Jag vill också greja coola saker med betong! :-)

Intill stenpartiet finns en trappa och ett pelargonhörn. När man ser sånt här inser man att det är alldeles för få trappor och blomhyllor i våra trädgårdar. I bakgrunden skymtar…

… Brittis hemsnickrade växthus. Jag skulle gissa att dörren är återvunnen från någon gammal glasveranda. Framför växthuset finns öppna drivbänkar som vid behov kan täckas med glasluckor.

På taket sitter spjutliknande spiror skruvade på rundstav som borrats ner i nockbrädan. Jag tycker att det ser ut som gardinstångsknoppar eller återvunnet från nåt gammalt smidesstaket. T påpekar att dekoren är inspirerad av dyra katalogväxthus och finns att köpa lös. Det påminner mig om att för ett par år sedan hade en postorderfirma utförsäljning på jättefina gardinknoppar för bara några kronor styck, men jag kunde inte hitta på något användningsområde för dem. Nu tänker jag staket- eller räckespynt kanske?

I Brittis växthus fanns det ätmogna smågurkor redan före midsommar. Ungefär samtidigt drunknade de sista blåfrusna gurkstänglarna hemma på min balkong. Suck…

Intill växthuset växer potatis i baljor och byttor, och kryddorna har fått ett torn med fem våningar.

Klätterstöd med snirklar och blanka knappar. Det vore roligt att nån gång bygga nåt av armeringsjärn, ståltråd, plåtbitar och glasprismor. Jag har funderat på ljuskronor men klätterstöd är ju också tänkbart. Eller sirliga trädgårdsgrindar?

Roligt pynt av … kastanjer, kanske? Jag har såna där ögon liggandes i pyssellådan. När ska de komma till användning? Och vindspel måste det också finnas i min trädgård.

Brittis har massor av fågelholkar, fem bara på den här husgaveln…

… och fler på boden, däribland denna med mosaikdekor som inhyser en flugsnapparfamilj. Det är så himla listigt att ha många fågelholkar, eftersom en enda flugsnapparfamilj gör av med tiotusentals insekter på en sommar. Tänk då vad mycket irriterande småfän som skulle gå åt om man hade holkarna fulla.

I min trädgård vill jag också ha skärmar av olika slag. Den här tekniken att ”fläta” med tunna bräder kräver ju att man får tag i tillräckligt tunt virke. Köper alla sina skärmar färdigflätade eller måttbeställer man hos nån som har en klyvsåg? Brittis använder också armeringsmattor som växter får snärja in sig i för att skapa rum.

Ingång och utgång, porten till Brittis rike från andra hållet.

Jag har suttit i över en timme och sorterat bilder från resan till T. Jag tänkte visa glimtar från hennes grannes personliga trädgård, takkronan i entrén på Taxinge slott, en pergola med sittbänk och tulpaner i Wij trädgård. Men när jag försöker använda webbgallerifunktionen i Photoshop så avslutas programmet. Jag orkar inte beskära bilder manuellt i kväll.

Bilden ovan föreställer petunior och lobelior i en blomlåda vid T:s altan.

Ha en skön och mysig midsommar!

Skojigt: När Sverker låg i bakhåll för Kasper som varit på toa och intet ont anande spatserade ut i hallen. Kasper hoppade jämfota säkert tre decimeter upp i luften.

Förfärligt: Att matten inte upptäckte att Sverker smet ut genom dörren i går. Rymlingen återfanns en halvtimme senare i trapphuset. I dag insåg jag hur det går till. Sverker ligger redo i bakhåll vid bänken när man kommer uppför trappan och springer som en blixt så fort ytterdörren öppnats tillräckligt.

Kladdigt: Jag har ökat dosen paraffinolja eftersom Sverker haft så jobbigt att bajsa. Nu går bajsandet bra men istället har vi problem med gulfärgat oljeläckage därbak. Fläckar, fläckar, fläckar. Nå, det är väl inte för evigt.

Visset: Gurkorna. Om man inte lyssnar på erfaret folk får man lära sig den hårda vägen. Gurkor gillar verkligen inte att man pillar på deras rötter. (Hehe, de har ju knappt några rötter.) Min ambition hädanefter är att så ett frö i ganska stor kruka för att begränsa antalet omskolningar. Alternativt två frön men då måste man vara tapper och mörda en gurka ifall bägge kommer upp. Och så ska gurkbäbisarna bindas upp redan när de är små för de har ingen styrsel och kommer att bli ohanterligt krokiga förr än man anar.

Näpp, det har inte gått över än. I helgen har jag skolat om plantor på vardagsrumsgolvet och fått klagomål från A om att ”det ser ut som en svinstia här” vilket han har alldeles rätt i, eftersom det ligger blomjord, hinkar, krukor, påsar, vattenbaljor, stödpinnar, verktyg och ännu mer blomjord överallt. Jag vill ha en slabbverkstad! Där ska det finnas en stor våtbänk (sådan som man har i mörkrum), en djup rostfri tvättho (sådan som brukar finnas i hyreshustvättstugor), vanlig diskbänk och duschvrå. Och lättstädade arbetsbänkar. Och golvavlopp! Tillägg: Och ett torkrum med stänger i taket, fällbara hyllor på väggarna och ytskikt som går att spola av med vattenslang. Golvavlopp här med.

En del av plantorna har redan adopterats bort, och andra ska flytta vad det lider. Tyvärr hade jag ihjäl ett par gurkplantor och nästan all dill när jag skolade om dem, och det blev så många tomatplantor att jag inte kunde ta hand om alla. Jag har över 40 och fler får inte plats. Det känns hemskt att slänga plantor men vad gör man? Memo till själv: använd inte hela fröpåsen på en gång! Salladen fick torka bort på fönsterblecket och sedan dränkte jag dem som hade överlevt. Tror inte det blir nån sallad i år. :-)

Vid det här laget är allt hopp ute om att luktärter, atlasblommor, avocadon och margueriter ska gro. Väck med dem! Det blev åtminstone några lobelior, lövkojor, strandkrassingar och två minimala äppelträd.

Borlottibönorna har börjat blomma och utveckla fröskidor. Kan det verkligen bli något i dem när det inte finns pollinerande insekter?

Problemet att härda alla plantor kommer att få gigantiska proportioner.

I torsdags köpte jag 25 blåvitlila penseer som nu bor på balkongen och redan verkar stortrivas. Försäljaren lockade mig att köpa näst sista exemplaret av en ampelväxt med kryddig doft; för min otränade näsa påminde det om ett mellanting mellan mynta och citronmeliss? Den ska blomma med små vita blommor. Jag glömde alldeles bort att fråga vad den heter och vilka växtförutsättningar den vill ha.

Jag köpte även 20 svarta tiolitershinkar tills det är dags att plantera ut skogen – men det kommer ju inte att räcka. Jag måste nog göra en räd till.

När vi släpade in den tredje 50-literssäcken med plantjord mötte vi hyresvärden, som undrade vad vi höll på med häruppe egentligen. Sist sa A att vi brutit upp parketten i vardagsrummet för att odla potatis (vi har plastmatta…). I går sa han att vi bestämt oss för att bryta upp parketten i sovrummet också.

Dessutom har jag beställt två trädgårdsböcker till från Adlibris och en del grejer från Willab. Däribland den fiffiga pluggboxen som just nu säljs till kampanjpris 129 kr . Jag har en sen förut men nu ska jag få fler… Perfekt till att smygstarta förplanteringen innan stora plantskolan skruvas upp. Jäpp, nu planerar jag redan nästa års orgie… Skulle trädgårdsbacillen ha gått över då så tror jag säkert att någon kan tänka sig adoptera grejerna.

Om man ska odla nåt tillsammans med otåliga barn, så kan jag rekommendera borlotti-bönor. Där händer det grejer… De är redan 20-30 cm höga och slingrar sig upp mellan bräderna till hyllplanet ovanför där de säkert kan ställa till allehanda hyss: brottas med lobelior, slänga sig i hibiskusen, flirta med persiennsnören och jag vet inte vad. Den utvecklingen hade jag inte riktigt räknat med… Paprikorna som är flera veckor äldre är bara en knapp decimeter höga än.

Frågan uppstod nu var jag ska göra av bönorna. Jag har tänkt odla tomater, gurkor, paprikor och bönor i hinkar men jag kan ju inte redan nu ha 50 hinkar stående på vardagsrumsgolvet?! Eller jo, rent utrymmesmässigt kan jag nog faktiskt det, vi har ett onödigt stort vardagsrum, men A skulle nog inte uppskatta det och själv tycker jag att det blir lite väl mycket gröna-vågen-vibbar kring det hela.

Dessutom vill de rara små liven alldeles uppenbart klättra, och då måste de ju få nåt att klättra på. Resolut packade jag papperskasse och sekatör i fickan och begav mig till området där det röjdes sly i fjol. Jag räknar med att eftersom markägarna inte tagit rätt på groten vid det här laget, så har de inte tänkt göra det. Det är ju inte som att jag avverkat dem, jag knyckte ju bara några döda pinnar på marken… Efter kvistning åkte pinnarna in i duschen och sprejades med badrumsrengöring och hett vatten.

Dessutom har jag räddat tio tomma mjölkpaket från returlådan. Det ryms fem mjölkpaket i en 10-litershink. Planen är nu att stoppa en böna och en pinne i varje paket, och hoppas att det är tillräckligt mycket territorium för dem en dryg månad till.

Därutöver tillkommer snart bekymret att kånka byttor och tråg in och ut på balkongen för härdning. Jag reflekterade över detta till frukost en dag och meddelade A att ”vi behöver en skolbuss!” Den måste vara smal, kvadratisk, hög och hjulförsedd för att ta sig över den höga tröskeln genom den smala dörren och ut på den alldeles för trånga balkongen. Hjulen köpte jag på Ikea förra helgen men resten av konstruktionen återstår att lösa. Möjligen inbegriper den aluminiumprofiler och grytskåpsgaller. (Ooh vad det är praktiskt att tillhöra en klan av samlare och hamstrar. :-)

Det kunde man väl inte förutse att det skulle innebära så här mycket ansvar och uträkningar att vara månskensplantskoleinnehavare?

Dessutom surfar jag alldeles för mycket på trädgårdstillbehör, och en strid ström av trädgårdsböcker flyttar från bokhyllan till sängbordet. Nu har jag dessutom beställt några böcker till, bland annat en om fruktträd i kallt klimat. Det finns en plantskola i Finland som specialiserat sig på extra härdiga sorter och det visade sig att fruktträd är inte alls så dyra som jag trott. Nu ska jag bara bestämma mig för vilka sorter jag vill prova. Och förstås, fortsätta spana efter en tomt att plantera dem på. Dream on, liksom.

Dagen har ägnats åt vårbruk inomhus. Först baxade jag ner delar till en Gorm från vinden och monterade ihop en plantskola i fem våningar. Den hukar under hibiskusen i vardagsrummet och försöker se osynlig ut. Sen kånkade jag ner krukor, byttor, tråg, brickor och annat som man kan plantera i, och så planterade jag… i hallen, som ändå måste skuras eftersom jordsäcken redan stått där i två dygn och läckt smutsvatten. Så nu har vi jord och smutsvatten i hela lägenheten, eftersom alla fyra individer i hushållet har passerat hallen tusen gånger i dag. Nåväl.

Paprikor som har bott kollektivt i tre sålådor i fönstret fick egna krukor. Borlotti-bönorna som groddat sig i sopskåpet fick också krukor. Jag läste i går i en blogg att det sagts i ett odlingsprogram i radio att det var svårt att få bönor och ärtor att gro, och att man kan bli tvungen att så om både en och två gånger. Det har jag inte märkt. Men å andra sidan är det kanske inte praxis i trädgårdssverige att grodda bönorna innan man planterar dem? Groddburken är en gammal vegetarian-skada. Nu innehåller den för övrigt luktärter med bäst-före-datum som gick ut för sex år sedan.

Den enda stackars purjolöken som grott och myriaderna med lobelia i pluggboxen lyckades jag också skola om till krukor. Sen kände jag mig lite vild och krejsy och sådde en hel påse lök rätt över de otacksamma pelargonerna, blomkålen och vad det nu var som inte behagat komma upp, och svisch in med pluggboxen i hundmatsskåpet som har en ventil rätt ut genom ytterväggen. Där hoppas jag att det snart ska bli åtta grader, för det gillar lökfröna. Men just nu ser det dystert ut, dörren har stått på glänt hela dagen och termometern som jag lade in visar 16 grader. Jag tror dessutom inte att löken vill ha mörkt när den ska gro. Återstår att se vad det blir av experimentet.

När jag nu ändå har fem våningar plantskola att bre ut mig över, så gick jag i spinn i frölådan. Bort med alla gamla ettåringar! Sommarflox, atlasblomma, strandkrassing och lövkoja. Sålåda efter sålåda. Och nya fröer: tomater, gurka, dill och sallad. Margeriter, onödigt stor påse för bara några få dyrbara korn. Äppelkärnor som jag pillat fram och torkat med drömmen att någon gång i framtiden få en vinterträdgård: Golden Delicious, Granny Smith och Rubinstar/JonaGold. Det är lurigt med äppelkärnor för man vet aldrig vad man får. Äpplen har en mamma och en pappa precis som vi, och ärver egenskaper från båda. Blir det bra äpplen kan man ympa de frostkänsliga finfrökengrenarna på stammen av något vintertåligt, tråkigt suräpple. Då får man flera äppelsorter på samma träd. Familjeträd kallas sånt och går att köpa på växtvaruhus. Jag har en avocado-kärna på tork också men avocado ger inte frukt hos oss, med mindre än att man ordnar tropiskt klimat i vardagsrummet. Ingen dum idé, när jag tänker efter. Man kanske kan ha några hobby-humlor som fixar pollineringen också?

I veckan hoppas jag att det kommer ett litet bubbelkuvert med tio yinyang-bönor från Henrik. De ska också få grodda sig i sopskåpet, och när tiden är mogen flytta ihop med tomaterna. Bönor och tomater lär nämligen trivas alldeles särskilt bra tillsammans, och är ju en trevlig kombination även i grytan.

Sen kan man ju fråga sig om ett hushåll verkligen behöver 40 paprikaplantor och lika många bönstjälkar och tomatplantor. Förmodligen inte, men med frön är det så att om jag väl lyckats få dem att gro, så har jag inte hjärta att kasta bort dem förrän jag haft ihjäl dem. Om allt går vägen hoppas jag att T ska få några i inflyttningspresent.

Jag råkade just se en rapport från JTI (jordbruksforskningsinstitutet) om odling av gul lök. Genom att låta löken vara i marken 20 dagar längre så kan skörden öka med 27 procent.

Jaja, vem bryr sig? Lök är ju så billigt, som A brukar säga.

Men sen läste jag vidare. Normal avkastning är 40-45 ton per hektar på friland i södra Sverige, och potentialen enligt JTI med rätt frö, odlingsteknik mm är 60-80 ton/hektar.

40 ton = 40.000 kg x 2,50 kr = 100.000 kr.

Jag tror att vi struntar i halmen, ölet och spannmålet. Ska vi odla gul(d)lök istället?