kajo.info.se

Oavsett om man säljer ideologiska budskap eller prylar, så är teorin hur man når fram densamma. Internetstiftelsen har gjort det till en tecknad gratiskurs på drygt fem minuter. Här går det undan… :-)

Vi pratar om det ibland, att vi borde få upp flåset lite. Bli piggare. Syresätta hjärnan. Men gör så klart inget åt det.

Nu läser jag om en dansk studie som kommit fram till att det ultimata springbeteendet för ökad livslängd inkluderar

• måttlig andfåddhet
• 30-45 minuter
• två-tre gånger i veckan

(Okej, målet är kanske inte att leva längre, utan att vara och känna sig friskare den tid man lever, men jag tror att det hänger ihop.)

För ett tag sedan tipsade A om Emoji, ett ”alfabet” med söta symboler som man kan installera i sin iPhone, gratis, och använda i sms. Glad i hågen installerade jag appen och har använt symbolerna ganska flitigt.

I dag fick jag mobilräkningen efter vår Malta-resa och blev mycket indignerad. Jag hade verkligen varit försiktig med mobilen och bara skickat några enstaka sms per dag, inte ringt eller surfat alls. Det borde vara totalt 15 SMS på sin höjd. Men på räkningen stod det 81 sms?!

Jag har specificerad räkning och jämförde genast datum och klockslag med loggen i min telefon. Ett sms till A blev fem debiteringar, tre debiteringar, sju… Ett sms till K blev tio debiteringar!

Första insikten var att några sms var ganska långa, så då var det väl rimligt att dela dem i fler – men inte sju eller tio?  Jag skrev in sms:et till K i word och räknade tecken: 278. Och kom på att jag skickat kopia till L samtidigt. Okej, det förklarar en del, men resten då?

I MacWorlds forum hittade jag svaret. Ett sms kan vara max 140 bytes. Vanliga bokstäver skickas som 7-bitarstecken och då ryms det 160 tecken. Emoji-symbolerna är 16-bit Unicode och därför tar varje tecken ”mera utrymme” i meddelandet. När man lägger till en Emoji-symbol ändras hela meddelandets teckenkodning till 16-bit. Då ryms det bara 70 tecken per sms.

Dessutom fick jag reda på att när ett sms måste brytas så går en del av utrymmet åt för osynliga instruktioner om hur delarna ska pusslas ihop. 160+160=320 tecken blir alltså minst tre sms om man skriver vanliga bokstäver, och sex ifall man lagt in en enda Emoij.

Okej, nu är det småpengar jag gnäller om, jag fick betala som mest sju kronor istället för en krona för varje sms, ingen katastrof. Men applicerar man det på många sms under lång tid, så skulle det kunna bli dyrt på riktigt.

Handelsbanken använder Google Analytics. Och sjukvårdsupplysningen 1177… och många fler. DN gjorde ett test och lät ”vanligt folk” surfa under en vecka. Sen analyserades loggfilerna i datorn med utgångspunkt i vilka uppgifter google dokumenterat. 75-92% av de besökta sajterna bidrog med info.

Jag tror att google med råge passerat alla klassiska infobyråer som FBI å vad de heter… Man undrar ju lite hur lång statistik som behålls? Dessa oceaner av info måste ta hur mycket plats som helst. Och vilket råvaruvärde som finns där. Tänk alla ljusskygga typer som längtar efter att få fiska i det havet. Vad krävs det för att skydda dessa anläggningar?

Kommer tredje världskriget att handla om tillgång till information? *addera Psycho-filmljud*

06:41 registrerade jag ett ärende hos Ledningskollen.se (där man kan begära kartunderlag eller utsättning av ledningar innan man gräver).

06:55 fick jag meddelande att utsättning kommer att ske.

08:15 var det gjort!!!

Det visade sig att vi har hela byns matarkabel nedgrävd på tomten… Kanske hade betydelse för den skyndsamma hanteringen. Normalt ska det ta tre eller tio dagar.

Jag läste en gammal artikel av Mario Vittone i dag om drunkning som är så viktig att jag måste lägga en komihåglapp här. Drunkning är den vanligaste dödsorsaken bland små barn 0-6 år i Sverige, men även äldre och simkunniga kan råka illa ut. I fjol var det en kvinna i 20-årsåldern som drunknade på en badplats inte långt härifrån.

Även om jag har lärt mig livräddning så var det först när jag läste den här artikeln som jag förstod vad man ska titta efter. För mig blev det ”ett huvud som beter sig som ett flöte”… det vill säga håller sig på samma plats, ligger halvvägs ner i vattnet, kanske lite bakåtlutat, och stillsamt guppar upp och ner. Då är det bråttom! Vuxna kan i det läget kanske klara sig upp till en minut, barn kanske bara 20 sekunder.

Kroppen stänger av förmågan att ropa eller vifta efter hjälp, för att fokusera på andning. Därför räcker det inte att kasta ut en livboj. (Det var också en aha-upplevelse.)

Mario ger fler tips: titta efter halvöppen mun nära vattenytan, dimmig, ofokuserad blick eller stängda ögon, hår i pannan och över ögonen, kroppen upprätt i vattnet, använder inte benen, ser ut att klättra uppför en stege med armarna.

Hur vet man att personen inte bara trampar vatten? Fråga: ”Är du okej?” Om personen svarar så är h*n nog det. Om svaret är en tom blick så är det bråttom. Och Mario avslutar: ”Barn som leker i vatten för oväsen. Om de blir tysta tar du dig dit omgående och tar reda på varför.”

OK, dagens kapitel i ”hängmedguiden” är crowdfunding som är en hipp insamlingsteknik för folk som vill förverkliga en idé. Det kan vara att köpa nya kulisser till bygdespelet eller göra en dokumentärfilm. Det behöver inte handla om kultur eller allmännyttiga projekt.

Två aktuella exempel på FundedByMe är ADHD-tjejen som ville ha en smartphone men inte kunde få ihop 5.000 kr och vill byta bidrag mot handvirkade amigurumis, och dödssjuka bäbisen som behöver en benmärgstransplantation för 7 miljoner.

Det finns många fler svenska crowdfundingsajter. Ett exempel är crowdculture.se som är specialiserad på kultur och ”hybridekonomi”. Det innebär att pengar som privatpersoner satsar i olika kulturprojekt kan matchas med offentliga pengar om vissa krav uppfylls. Eller Polstjärna, en insamlingsstiftelse med målet att motverka utanförskap bland barn och ungdomar i Sverige. Webbplatsen gör det möjligt skänka pengar direkt till små, lokala projekt.

Crowdfunding – att folk bidrar med pengar till ett projekt eller en idé – är inget nytt. Det nya är enkelheten, insynen och räckvidden som webbtekniken ger. En fjärde anledning till att crowdfunding blivit populärt är delaktighet. Daniel Daboczy som driver webbplatsen FundedByMe.com beskriver det som att människor köper delaktighet i en spännande historia, och ännu viktigare än pengarna är att den som driver projektet får feedback och positiv uppmärksamhet.

Se en 45-minutersföreläsning med Daniel Daboczy på http://youtu.be/Vwt4RcvSbsE

I nyhetsflödet snappar jag upp att Billboard listat årets ”Money Makers” bland artister och etta på listan med 35,7 miljoner dollar är Taylor Swift. Eh. Hm. *tänker så det knakar* Uuuu. Nope, fortfarande blankt. Vem sjutton är Taylor Swift?

Tur att youtube finns så man kan skaffa sig lite allmänbildning. Den här låten heter ”Mean” och den tycker jag om, lagom svängig hästjazz och bra budskap. Annars är det mest lite för snäll pop och för mycket romantik och tonårsbekymmer för en tant som jag.

Hela Taylor Swifts spellista med 15 låtar finns här »

Exempellåtarna i money maker-listan gjorde mig inte direkt sugen att ta reda på mer om vad Kenny Chesney, Lil Wayne och Jason Aldean tillfört världen. Jag läste att en av grabbarna hade trubbel med lagen angående vapen och en annan sponsras av ett ölbolag. Fina förebilder.

Jag fortsätter botanisera bland rädda-världen-videos och hittade en om ”grejen med prylar” – story of stuff. Det är 20 minuter perspektiv på amerikansk konsumtion. Men eftersom vi svenskar inte ligger långt efter i konsumtion och produktionen i vilket fall är global så är det lika relevant för oss.

Jag och A brukar skoja om att grejer är designade att gå sönder veckan efter att garantin gått ut. Den här bönan säger att hon läst exakt just det i styrdokument från 1950-talet.

Den här bönan säger också att ”det här systemet uppfanns av folk. Vi är också folk. Vi kan välja ett annat system”.

Under mitt år som komplett-surfgalen-trädgårdsnörd har jag ofta reagerat över att de som verkar vara mest i framkant när det kommer till odlingsteknik är haschpottorna – de som odlar egen marijuana. De utvärderar belysningscheman, mixtrar med hembyggda anläggningar för klimatkontroll, jämför odlingsmedier, köper tillväxthormoner och vem vet allt.

Nyss fick jag bekräftelse av hibiskusodlare som kommit till precis samma slutsats: det är hascharna som driver hela hobbyodlingens utveckling, till fromma för resten av kollektivet. Men det intressanta i den här tråden, som egentligen handlar om skillnaden mellan tillväxtpreparaten Nitrozyme och Super Nova, är att det finns ett tillskott som heter Super Thrive som sägs kunna rädda stressade plantor. Och stressade plantor har vi tyvärr gott om i vår familj… Nyss hade jag ihjäl mitt enda exemplar av mommahibiskusen och nu verkar det inte bättre än att mammas planta går samma väg. Super Thrive borde alltså finnas i förrådet.

Men. Man kan ju alltid köpa några nya hibiskusar…

Där finns förresten också beskrivningen av S&A:s ärvda hibiskus. Och här finns ännu mer fakta om hibiskus på svenska.