kajo.info.se

Man kan köpa koksaltlösning ”Renässans Naturell” utan konserveringsmedel på Apoteket, och betala 1483 kr per liter.

Eller så kan man gå till mataffären och köpa ett halvt kilo salt för 14 kronor. Räcker till 250 liter koksaltlösning. Men man får läsa noga på paketen. Nyckelfrasen är ”helt utan tillsatser”. Det man vill undvika är jod och klumpförebyggande medel som sägs kunna ge allergi.

Av egen erfarenhet kan jag nu säga: Det äääär inte läskigt att skölja näsan. Mest udda.

Första gången blir det lite spott, fräs, fniss och tårdryp innan man kommer på hur man ska luta huvudet och kannan. Det är en gnutta svårare åt ”andra” hållet, beroende på hur man är hänt. Sen står det uttryckligen i manualen att man inte ska snyta hårt, men det gjorde jag i alla fall för jag har visst bara en växel på snytfunktionen, och då sprakade det till på ett obehagligt vis i vänstra hörselgången. En kvart-tjugo minuter efteråt började det ticka-klicka i bihålorna till höger om nosen. Tror visst att det behövs lite mer städning där inne…

A tyckte sig kunna andas lite lättare vid läggdags. Jag upplevde att ljudnivån på hans snarkningar minskade avsevärt jämfört med natten innan. Men det kan ju vara en tillfällighet, eller rentav önsketänkande.

Vi har i alla fall en deal: 30 dagar ska vi hålla på. Om det inte märks skillnad då så får vi sluta.

Kan man samsas om en kanna? Om man utan bekymmer lånar andras tandborstar så är svaret ja. Leverantören rekommenderar det inte, av hygieniska skäl. Själv kan jag tänka mig att det går bra så länge alla är friska. Förkylningsbaciller gör det väl mindre lämpligt. Att torka pipen med handsprit räcker nog inte för man släpper ju tillbaka vatten ner i kannan mellan sköljningarna.

Javisst kära vänner, dagens djupgrävda veta-mer-grop är alltså nässköljning med saltvatten. Rena undermedlet mot snor, förkylning, allergi, bihåleinflammation, polyper, damm, torra och svullna slemhinnor samt snarkning. Sägs även ha positiv inverkan på ögon- och öronproblem genom att ”avloppen” sköljs rent. Dessutom helt biverkningsfritt så länge man använder salt utan tillsatser (utan jod och antiklumpmedel alltså).

Svensk sjuksköterskeförening redovisar några studier i ämnet.

… och en total omvändelse från ”aldrig i livet att jag tar en frivillig kallsup!!!” finns här.

En tesked (5 gram) salt rörs ut i en halvliter kroppsvarmt vatten. Blandningen blir då 0,9 procent vilket kallas fysiologisk saltlösning (motsvarande kroppens egen). Ljummet saltvatten gör att sköljningen inte känns obehaglig.

Man sköljer näsborrarna växelvis, två gånger åt vardera hållet. Gärna varje dag vid tandborstningen i förebyggande syfte, oftare om man har behov.

För ändamålet vill man ha en nässköljare. Ja, det låter sig nog göras med egna hempulade manicker men risken är att man blöter ner både sig själv och badrummet. Det finns några köpevarianter att välja på. Alla har munstycket gemensamt; det ska kona för att sluta tätt mot både små och stora näsborrar.

Kannan Nosebuddy kostar 119-189 kr i olika webbshoppar, exempelvis SweHealth har den som julerbjudande och om man beställer två så får man gratis frakt…

Sprutan Nasaline kostar 95 kr hos Medistore och 125 kr på Apoteket. Ryktet säger att både Charlotte Perelli och Tommy Körberg har en sådan.

Med julkampanj kostar näshornet Nasoklar 120 kr, annars 150 kr.

Det finns kannor i keramik också, exempelvis denna gjord av Annbritt på Krukmakeriet Hemjord i Kristinehamn. Gamla stans krukmakeri säljer en kanna som heter ”Krutis”.

Så vilken ska man välja? Tja, jag tror att alla fungerar. Vi valde Nosebuddy för att man blandar direkt i kannan mot nivåstrecket, och för att man lätt kan se om det hamnat nåt skräp i den. Sprutan kräver en blandningskopp och så ska man tanka flera gånger. Skillnaden mellan spruta och kanna är också att trycka in vatten i näsan jämfört med att hälla det. Keramikkannor går bort för tyngden och risken att tappa dem.

Dagens epos är inspirerat av ett pressmeddelande om hypnos.

Svenska och finska forskare har gjort maskinella tester på en (1?) lätthypnotiserad person och lagt märke till att den stirrande blicken åtföljs av förändringar i ögonreflexer som vakna försökspersoner inte kan simulera.

– Detta experiment visar existensen av ett helt nytt medvetandetillstånd i människan som tidigare varit okänt för vetenskapen,säger Sakari Kallio, universitetslektor och forskare vid Högskolan i Skövde till forskning.se

Ja, jo. ”Helt nytt” och ”tidigare okänt för vetenskapen”, det låter ju. Om man nu bortser från forskningsvärldens lustiga perspektiv på allt som pågår utanför densamma, så tycker jag att det är en intressant studie.

Jag har ingen egen erfarenhet av hypnos utan har bara sett glimtar av så kallad estradhypnos på TV. I Sverige är bruket av hypnos reglerat på flera ställen, både i patientsäkerhetslagen och i ordningslagen.

Den stirrande blicken som förknippas med hypnos eller trance har jag sett, och praktiserar själv ibland när jag svävar iväg  i nån tanke. Ibland när jag ”kvicknar till” kan det vara för att nån ilsket blänger tillbaka med minen ”vafan gloru på?!”. Mycket pinsamt. Ofta fastnar jag med ögonen på en stolpe, en knapp eller något annat dött. För mig måste det vara något som är stilla, som en pausbild som tillfälligt tar bort inflödet av intryck. Där skiljer sig min vardagsupplevelse av lätt trance  från vad jag sett av parodier där det ofta förekommer en blank pendel.

Lite nyfiken är jag allt på hypnos. Men det känns läskigt också, som en bakdörr man inte har kontroll över. Kontrollfreaket freakar ur lite här.

Jag har faktiskt fått en sån bakdörrsupplevelse av healing, när terapeuten berättade om gamla skador i min kropp som hon absolut inte borde veta något om.

”Svenska föreningen för klinisk hypnos”, hypnosföreningen, har en lista över godkända terapeuter.

Är det nån här som har erfarenhet? *nyfiken*

Sist av alla i västvärlden börjar jag mobilblogga… Och då bara för att visa en uppdragsgivare hur man gör.

Jag blev imponerad av rösten som hörs i reklamen för ett talangprogram. Hon heter Adele, brittisk sångerska.

Efter drygt ett dygn med Telias mobila bredband konstaterar jag att

• vid enstaka, korta tillfällen under dagen har jag fått turbo 3G
• uppkopplingen på vardagar vid cirka 16-16:30 rasar ner till Edge och får allt lägre överföringskapacitet ju längre kvällen går
• dagens datatrafik kommer att landa på cirka 200 mb, betydligt mer än i går (40 mb) men med god marginal under dagsdosen på 300-500 mb

En vecka före semestern, i den allra mest hektiska tiden, råkade vi ut för strömavbrott och bredbandsmodemet gick sönder. Fem dagars leveranstid på ett nytt.

Det tog bara en dag att inse att min idé om att sköta dussintals snabba korrekturomgångar genom att bränna CD-skivor och frakta PDF-filer på USB-pinne till en lånedator på ett kontor en kilometer härifrån var orealistisk. Jag har ju dessutom hälften av filerna som jag ska jobba med på webbservrar. Söndag kväll lånade jag A:s iPhone och svor ramsor över att den inte ens orkade med webbmejlen. Så mycket spam, och inget filter. Jag lyckades dock med viss möda lägga in ett automatsvar om att jag inte skulle kunna läsa mejl förrän på torsdag.

Inte förrän torsdag. Gulp! Svälj! Hjälp!

Måndag morgon stod jag utanför Telia-butiken, redo att handla en bredbandsdongel. Men det var kö och som vanligt usel service. Telia-butiken har stans sävligaste personal. Dock inte så sävlig att jag hann besöka båda Phonehouse-butikerna i husen intill, för när jag kom tillbaka efter min räd hade mitt nummer redan passerat. De besöken och två samtal till A gav mig i alla fall en snabb introduktion till dongelvärlden.

Ungefär så här tror jag att det är: På vår nordliga breddgrad finns ungefär sex operatörer. Alla erbjuder månadsabonnemang till fast avgift, några har även kontant/refillsurf. Telia har bäst täckning i hela länet, på bekostnad av hastighet och datatrafik, ett tak för hur mycket data man får överföra. Telenor har obegränsad datamängd, men täckningskartan är en vit fläck utanför stadsgränsen. Sen finns de andra operatörerna, som delar nät med den ena eller andra och har ungefär samma regler. Skillnaden är priser och ibland teknik, vilket modem man får på köpet.

Plötsligt uppstod en hel rad frågor. Ska man tänka sig att rentav byta ut det fasta bredbandet hemmavid? I så fall borde man ju skaffa ett månadsabonnemang och eventuellt binda det för att få den tvålliknande 3G-routern på köpet. (Nej, det är oftast ingen bra idé att dela ett mobilt bredband, routern orkar inte och då blir det som för T på jobbet: ”Man vill bara kasta ut datorn genom fönstret!”.) Ska det mobila bredbandet huvudsakligen vara en backup för kontoret, då prioriterar man fart och obegränsad datatrafik, det vill säga Telenor, Bredbandsbolaget eller 3. Ska det kunna tas med överallt inklusive till stugan, då prioriterar man täckning i busken, alltså Telia, Comviq eller den nya, Net 1, som hävdar att de har täckning även ute på den väglösa myr där morfars stuga står. (Jojo, det tror jag när jag ser det…). Är kontantpris är en avgörande fråga så är Comviq någon tia billigare än Telia, men Comviq-modemet får man inte lämna tillbaka om försegligen är bruten så det måste man köpa som grisen i säcken. Tele2 och Bredbandsbolaget har inte kontant, bara månadsabonnemang. Om man tror att man kommer att använda mobilmodemet ett par gånger i månaden så är Tele2:s miniabonnemang prisvärt, 89 kr per månad, jämfört med att köpa enstaka dagar för 29 kr eller vecka för 89 kr kontant.

Tja. Jag satsade på ett Telia kontant. Kontant för att jag inte tror att jag kommer att använda det mer, och Telia för norrlandstäckningen om jag ändå skulle vilja. Jag var mest bekymrad över datatrafikgränsen, men hittills i dag har jag bara kommit upp i 40 mb och det är ju långt under dygnsgränsen. Hastigheten är en besvikelse. De lovar upp till 6 mbit. Killen på Phonehouse-butiken sa att han får 3 mbit vid sjukhuset, som ligger ungefär 500 meter härifrån. Jag får enligt bredbandskollen 1 mbit åt båda hållen via 3G på dagtid, men just nu har jag bara Edge (sämre uppkoppling) och då får jag bara 0,08 mbit…

… men jag kan ju åtminstone kolla mejlen, sköta mitt jobb och uppdatera bloggen! Hurra! :-/

I morse malde Comhems reklamlåt i huvudet på mig: ”När du vill, precis när du vill… o-o-o… TV som börjar näääär du viiiill.”

Newsflash till digitalboxtillverkarna, on-demand-kanalerna och Play-sajterna: Det är inte säkert att det blir som ni har tänkt.

Jag har soffbordet fullt med ”TV som jag kan titta på när jag vill”. (Det kallas DVD.) Några har legat där ett år och jag har fortfarande inte tittat på dem, inte ens tagit av cellofanet. Då och då lägger jag dit en ny som jag ska titta på. Vissa har jag betalat dyrt för. Jag vill ju se dem.

Anledningen till att jag sitter vid TV:n på torsdagar för att titta på min favvo-såpa är att det är då den går. Enda chansen liksom. Då prioriterar jag det. Därför blir den tittad på.

Med en inspelningsbar digitalbox i det här hushållet skulle resultatet förmodligen bli att jag slutar titta på TV helt. Första månaderna skulle jag kanske spela in, men allt eftersom månaderna gick skulle jag inse att play-knappen aldrig kommer till användning. Så småningom skulle jag väl inse faktum och säga upp abonnemanget.

En farbror har anlitat sonhustrun till att skicka ett foto till mig. Bilden kom fram men var lågupplöst. Jag mejlade och frågade om den kanske fanns högupplöst?

Detta har renderat ett antal telefonsamtal om kamerainställning, utsnitt, pixlar, bildstorlekar, lågupplöst kontra högupplöst mm. Jag föreslog att han skulle börja med att ta reda på om det kanske var sonhustrun som hade gjort bilden mindre för att den skulle gå enklare att skicka via mejl.

Nu ringde han igen. Sonhustrun skulle göra ett nytt försök att skicka bilden ”på ett annat sätt”. Nyfiket, hurdå? Farbrorn hojtar över axeln till nån annan: ”Hur var det hon skulle göra istället? Hon skulle skicka bilden…?” *mummel mummel* … triumfatoriskt: ”Nu ska hon skicka bilden som fil!”

Jaja, det blir säkert bra sa jag. :-)

Om man är TV-tillverkare, och vill få folk att upptäcka att man gjort en LED-TV, vad gör man då? Hyr in en massa får, vallar dem i en backe, och lägger upp det på youtube…

(Detta är ett exempel på viral marknadsföring, alltså reklam som folk blir så förtjusta i att de sprider den vidare till sina kompisar. Andra exempel var Volkswagens pianotrappa och bottenlösa soptunna som jag tipsat om tidigare.)