kajo.info.se

Efter en lång, stressig dag kom jag hem och sprättade upp ett kuvert med kommunens logotyp. Däri hittade vi två tättskrivna A4-sidor med frågor och synpunkter om vår bygglovsansökan från handläggaren. Bullerplanket är för högt och för långt och borde göras av trä istället för puts, takhöjden i fjöset är för låg och jällbrua för brant, husutbyggnaden renderar remiss till Trafikverket och kvalitetsansvarig måste styrkas och vid all ändring ska det tas hänsyn till handikappanpassning och hur är det med parkeringstillgång och har vi nån avloppskarta och sektionsritning och brandklassade väggar kommer att krävas mellan…

Och jag kände bara just då att neej, orkar inte.

A tittade strängt på mig och sa: ”Nu lägger vi det här brevet åt sidan i kväll.”

I morgon är en annan dag.

Jag och A kammade oss och gick på vägmöte hos grannen. Det kunde ju bara sluta på ett sätt. A kom hem med utnämning till justerare och revisor, och jag blev sekreterare.

Ingen konst att göra karriär i obetalda uppgifter.

Så här ser vårt hus ut. (I sommar blir det dock minus jättevallmon som sorkarna ätit upp i vinter.)

Men sen, om några år, kanske…. Då kanske det kan se ut så här:

Nej, det är inte rätt grönfärg men takteglets färg är inte rätt heller…

Entrén blir bredare och får pardörr. Balkongräcket i smide byts mot ett i trä, så som de förmodligen skulle ha gjort när huset byggdes 1905. Så blir det sadeltak istället för den nuvarande raka takkupan. Ursprungligen hade vi inte tänkt bygga ut kallfarstun. Under processen insåg vi dock att när det blir innertak på övervåningen kommer A att slå skallen varje gång han går i trappan.  Det är enklare att såga ett bredare hål i taket när vi ändå gör om det, än att flytta trappan. Dessutom harmonierar det bättre med utbyggnaden på baksidan.

Utbyggnaden till höger om entrén, på husets norrgavel, är en teknikbod för ackumulatortank, värmepanna, tvättstuga och andra installationer. Tilltagen så att det ska gå att bygga ett handikappanpassat badrum där om det någon gång blir aktuellt.

På västra långsidan planerar vi glasrum för att ta vara på utsikten över sjön och annersia. Kanske kan man så småningom tänka sig en altan i hörnet mellan utbyggnaden och huset, i vindskyddat söderläge, därav dörrmarkeringarna.

Den här ritningen lämnade vi för ett tag sen till kommunen. Återstår att höra vad de tycker. (Jo, handläggaren tyckte att ritningen var fin men det betyder ju inte ”ja” till bygglovet…)

Jag sladdade in i Gysinge fem minuter före stängningsdags (kl 16, jag trodde de stängde 17) och rafsade åt mig färgprover. Varje burk rymmer 1 dl. Kasper tycker att jag köpte för få. Well, med den prislappen blev det bara de nödvändigaste. Det är väl det som är meningen kanske.

Nu är jag äntligen klar med ritningen till bullervägg, pergola och trädgårdshus. Well, när jag lämnar in ritningen så är den svartvit och har fastighetsbeteckning med mera. Men först ska jag göra två ritningar till, på utbyggnaden av huset och några förändringar vi vill göra på fjöset.

Hemma igen efter en 50-milaresa med söting och släpvagn. Vi tillämpar snålbyggartaktik genom att samla material när det dyker upp till riktigt fördelaktigt pris. Den här gången blev det en nytillverkad pardörr till huset och en gammal pardörr till orangeriet… Om man har lagerplats och tålamod att söka och vänta, och det har vi, så kan man spara mycket pengar.

Dessutom besökte vi en vän som bjöd på nattlogi och så fick vi tillfälle att kolla in hans nya lägenhet.

På hemvägen blev det en sväng till Ikea, Bauhaus och Biltema. Bauhaus hade riktigt fina exemplar av min favoritrododendron ”Cunningham´s White” superbilligt, 129 kr. Jag lyckades avhålla mig och har blandade känslor över den saken. ;-)

I går hade jag mer nära naturen-upplevelser än jag skulle önska.

Först var det upptäckten av en bäck i jordkällaren. När jag konstaterat att det varken var pumpen, rören eller brunnen som sprungit läck satte jag igång att släpa upp alla växter till fjöset. De flesta verkar ha klarat sig utom en back röd rudbeckia som drunknat i en pöl iskallt vatten. Jag vågar inte ställa ut växterna än eftersom det ska bli –10 i helgen.

Bäcken är helt klart en årligen återkommande feature i jordkällaren. Man kan se att tidigare försök att stänga ut den varit lönlösa. Jag förstod nu varför det är ett brett urtag under karmen till innerdörren. Det är för att bäcken ska kunna rinna ut till avloppet som vi också funderat lite över. Det är som det är. Jag ska gräva ett bättre dräneringsdike och fylla upp på sidorna med grovkross så att inte bäcken kan skapa ett helt delta på källargolvet.

Efter nästan två timmars bärande och baxande kom jag in. Medan tevattnet kokade upptäckte jag att krukväxterna måste vattnas.

Då var det dags för nästa naturupplevelse: Svartmyrorna hade denna dag flyttat upp från husgrunden och in i en stor kruka i sovrummet. Det kryllade av myror i krukan, på växten, på fönsterbrädan, gardinen, väggen, golvet… Jag bar ut boet till en snödriva bakom ladugården. Nu har jag dammsugit myror, försökt dränka myror (de simmar utmärkt) och övergått till att krossa myror.

Förr var det på sin höjd mygg och broms som jag kunde tänka mig att slå ihjäl. Märkligt hur ett myrbo tre decimeter från huvudkudden kan förändra en människa.

I morse när jag kravlade mig ur sängen (nåja, i förmiddags då) var det 15 grader i köket och -30 utomhus. Efter påbyltning av mig och hund gjorde vi några snabba ärenden: tidningen i postlådan, en sväng förbi komposten och vedboden och mata fåglarna, och sedan in igen för att göra eld i spisen.

Vedspis. Fantastisk gadget.

Idag stannar vi inne. :)

A har skaffat ett husdjur.  Jag tror inte att resten av flocken kommer att gilla Robban men vi får väl se.

Jag brukar hävda att de flesta karlar släpper allt innanför dörren. Här tycker jag mig nu se ytterligare ett bevis för att A är en riktig karl… :-) Eller, faktiskt två exempel, det är A:s rejsväska som syns i bakgrunden och den bor egentligen på övervåningen.