kajo.info.se

Klockan 06:00 går alarmet igång. Av tonen att döma är det en klockradio från 1980-talet som tränger igenom märg och ben och betongväggar. Beep-beep-beep. Jag vrider huvudet i olika vinklar för att försöka avgöra hos vilken granne den finns.

Utanför fönstret hörs en trafikmatta med bred bas och visslande övertoner, som det blir av fordon som kör fort. Soffan som jag sovit i står intill E4. Jag inser att det är uteslutet att somna om.

Klockradion larmar oförtrutet. Efter 20 minuter funderar jag på om grannen har dött eller rest bort. Ytterligare en stund senare är jag färdig att skriva arga lappar i trapphuset. Sen funderar jag över varför ingen redan har gjort det. Det är ju nio lägenheter i huset. Alla lär höra helvetesmaskinen?

Efter drygt en timme, 07:04, tystnar klockradion. 30 minuter senare smäller det i porten.

Jag går och sätter mig i köket. Där låter det också. Ett cirkulärt dovt råmande från spisen, och ett mer högfrekvent från fönstret: ventilationsfläkten och cirkulationspumpen. Undrar om hyresvärden nånsin har rengjort filtren eller servat lagren? Kyl och frys stämmer in i kören med en bred repertoar. En ny väckare startar, gällt pipande.

Jag inser plötsligt varför ingen skriver arga lappar i trapphuset. Storstadens invånare är bullerskadade som kollektiv.

Det stod en ung tjej utanför biblioteket i dag. Hon var inte ensam, en kille med dålig hållning och huvan långt nerdragen över pannan stod bredvid. Jag reagerade därför att de stod mitt framför dörren och tjejen överdrivet teatraliskt tog en cigarett ur paketet samtidigt som hon med hög röst sa: ”Till Valla kan man ju alltid gå liksom (nånting ohörbart)”.

Innanför glasdörrarna i foajén stod en äldre kvinna, gott och väl pensionär, och hon såg bitter ut. ”Jaha, det var så där hon gjorde. Hon sa att hon behövde busspengar för att ta sig hem.”

Jag hade bråttom så jag svarade bara ”jaha, ojdå” innan jag hastade vidare.

Långt senare ser jag episoden framför mig igen, och grämer mig. Varför uppmuntrade jag inte den äldre kvinnan att gå ut och prata med ungdomarna? Varför gjorde jag det inte själv? (Jo, för att jag hade åtaganden, men i alla fall.)

Min förra tandläkare sa att jag är den mest politiskt korrekta person han känner. Med tanke på hur många personer han småpratade med varje dag så antar jag att han hade en del att jämföra med. Han sa det inte på ett elakt sätt. Mer konstaterande. Kanske rentav som etiketten var tänkt, istället för det skällsord det blivit. Läs om betydelsen hos wiki. Om man är ”PK” i dag så vågar man inte stå för sin åsikt utan ”rättar sig ängsligt efter rådande ideal”. Well.

Jag har dragit PK:andet ännu längre. I min värld handlar korrekt politik om orsak och verkan i så många sammanhang. Jag konstaterar ständigt att folk inte gjort kopplingen mellan sina egna handlingar och hur samhället ser ut:

– Om du helst köper billig importerad mat så innebär det att lokala jordbruk och lokala jobb försvinner, och det är dessutom stor risk att djuren du äter har levt ett plågsamt liv. Sen kan du demonstrera på 1 maj för fler jobb och kräva minskat djurplågeri i Danmark via Facebook så mycket du vill, men faktum kvarstår, det är pengar i handling som räknas.

– Om du helst handlar på storbutiken så stängs den lilla lokala butiken på grund av dålig efterfrågan. Sen kan du skriva på protestlistor mot nedläggningen, men det är pengar i handling som räknas.

– Om du kör dieselbil för att det är billigt så utvecklas inte fossilfria bränslen. Sen kan du hålla en tyst minut för markskövling, klimathot och isbjörnar – men det är pengar i handling som räknas.

– Om du köper billiga kläder av dålig kvalitet framställda av barnarbetare så får du snart kasta och köpa nytt och bidra till ännu mera kemikalieutsläpp och transporter. Sen kan du skriva på protestlistor mot barnarbete och kemikalieutsläpp och gå med i Naturskyddsföreningen, men det är fortfarande pengar i handling som räknas.

Det är pengarna som styr. Vad vill du gynna, med dina pengar och dina inköp?

I går när jag åkte till en kurslokal såg jag en katt i diket kring en rastplats vid E14. Som kattägare reagerar jag förstås. Dels finns inga hus i närheten, dels är det tre- och fyrfiligt med mitträcke och hastigheter över 100 kilometer i timmen. Farligt, farligt.

I detsamma såg jag också ett bylte på den i övrigt tomma rastplatsen. Tanken slog mig genast: ”Har någon dumpat katten på rastplatsen?”. Men jag tog mig inte tid att stanna eftersom det var jag som skulle leda kursen.

Sen glömde jag bort det hela, tills jag åkte hem sent på kvällen och såg katten vid samma rastplats men nu på andra sidan vägen. Och byltet låg kvar. Jag svängde in på närmaste p-ficka och gick tillbaka i skogskanten, vilket visade sig bli en promenad på flera hundra meter. Naturligtvis var inte katten kvar, eller i alla fall visade den sig inte.

Jag försökte räkna ut vad byltet kunde vara. Det såg ut som en påse eller en väska. Tänk om den var full med halvdöda kattungar?! Jag insåg att jag inte skulle kunna sova om jag åkte därifrån utan att titta efter. Så jag klättrade över filerna och mitträcket, och fann mig snart bekant med en stor kasse tomma ölburkar… Den lättnaden!

Men sen då. Jag kan ju inte bara lämna en kasse med tomma ölburkar i naturen? Det vore ju lika stort fel som personen gjorde som slängde dem där. Förresten. Varför var det bara ölburkar? Jag såg framför mig en yrkesförare som ”städat” lite kupén innan han kom fram till sin kund. Förbannade smygrattfyllerister.

Surt tog jag kassen i näven och traskade tillbaka i diket bland fjolårslöv och slystubb. Räddningsexpeditionen hade plötsligt reducerats till vägkantsstädning. Inget fel i det, men jag är besviken för jag tror tyvärr att kissens dagar är räknade. Smådjur som uppehåller sig vid vägen brukar inte leva så länge enligt min erfarenhet.

Jag måste minska mitt facebook- och bloggläsande. Jag står (lägg till valfritt kraftuttryck) inte ut med trångsyntheten, intoleransen och den flata självtillräckligheten.

Först var det det här klippet (klicka på bilden för att se filmen):

som jag fick syn på hos en bekant och som gillats av mer än 14.000 personer. Vad är det de gillar? Misshandeln av en person som försöker dra ihop till mat för dagen? Eller en våldsam man som pratar högljutt i mobiltelefon på offentlig plats?

Tycker de som bekanten nedan, att det är en metod att utvärdera? (Här går det inte klicka).

Och så bekantens bekantas kommentarer till det. Uppdaterat. Nu är de 15 som gillar  vad man ”måste göra med dragspelsnissarna”. Men den medelålders man (lärare enligt presentationen) som pekade ut ”han utanför Stalanders fik” har raderat sitt inlägg. [Det heter Starlanders Kaffebar, duh.]

Sen läser jag följande i en blogg: ”För övrigt…

Jag tolkar inlägget som att bloggarens slutsats är att det är flyktingar som rår för ”dödandet och massvåldtäkterna” i Sverige. Jag skrev ett mindre föredrag i kommentarsfältet om skillnaden mellan massvåldtäkt och gruppvåldtäkt, vilket jag förmodar är vad bloggaren avser, och påtalade att det finns offentligt tillgänglig statistik om denna typ av våldsbrott, av vilken man kan dra slutsatsen att det förvisso är ett mansproblem, men inte ett flyktingproblem.

Jag ser liknande fientliga, raljerande och okunniga inlägg nästan varje dag, och blir förbannad. Det är inte bra för humöret eller min arbetsförmåga.

Säger äggproducenterna. Jag kan faktiskt inte hålla med. 

Visste du att en höna kan bli 19 år? Det är väl extremfallet, men bland folk som har fjäderfä som hobby och sällskap såg jag rapporter om hönor som var både 14 och 16 år, och uppfostrade kycklingar långt efter att de fyllt 10 år.

Anledningen att jag ens började fundera över en hönas ålder, var insikten att i svensk äggindustri blir en höna exakt 78 veckor. Det är ganska precis 1,5 år.

I Sverige finns 6,7 miljoner höns. De skolas in och hålls under optimala betingelser för äggläggning, det vill säga 14 timmars konstlat dagsljus, i återstoden av sina korta liv. Sedan byts de ut,  trots att de skulle kunna ge ägg i många år till. Men då är det inte längre 96 ägg på 100 hönor vilket är effektivitetskravet i industrin.

En dag, när äggplockningen har skett precis som vanligt, stängs hönsstallet till, och så gasas alla hönsen ihjäl, timmar efter att de lagt sitt senaste ägg. Efter ett tag vädras gasen ut och sedan kör en traktor in och mockar ihop tiotusentals kroppar som fraktas 75 mil och bränns upp!

Eller så fraktas de unga hönsen levande till ett slakteri, alternativt hämtas in i en lastbil, där de mals ner till minkmat under benämningen ”Chicken Pulp” – kycklingmassa. 

För svenska folket vill inte äta ”höna”. Istället föds det upp slaktkycklingar, som lever ett ännu kortare men lika industrialiserat och plågsamt liv.

Om du vill veta hur verkligheten ser ut i fabrikerna så kan du läsa hos Djurskyddet om ägg och kyckling eller hos Djurens Rätt om hönor & tuppar eller i den här anonyma artikeln.

Jag har i alla år köpt ekologiska ägg från Pelle & Lisa. Förvånat och besviket har jag sett alla andra kunder sträcka sig efter de billigaste bur- och importäggen.  Kanske är en förändring på väg, för DN varnar nu för att det kan bli brist på ekoägg i påsk.

Förr tänkte jag att det vore ”trevligt” att ha några höns i trädgård, men så läste jag en bok om hur man gör, inklusive råd om hur man avlivar dem om de blir sjuka… :-(  Nu hoppas jag att grannen snart skaffar den där flocken hon pratat om, så att jag kan få ägg därifrån.

Jag är emot börssystemet, spekulationer, företagsstordrift och skatteplanering av så många skäl att jag knappt vet i vilken ända jag ska börja spotta och fräsa när ämnet kommer på tal. I dag fick jag fler onda tankar när det avslöjas hur Investor ser till att deras bolag nolltaxerar inom lagens råmärken. Jag har läst om ”räntesnurror” förut men inte fattat vad det är. Så här uppfattar jag att det går till.

Investor köpte ett inkassoföretag 2008, och lånade då ut en hiskeligt stor summa pengar med 15 procent ränta till inkassoföretaget. Sedan 2009 har inkassoföretagets verksamhet gett 800 miljoner i överskott, men det finns ingen vinst att beskatta. Det beror på den höga räntan som inkassoföretaget ”betalar” på sitt lån.

I den här uppsatsen är räntesnurror: ”när ett bolag lånar pengar från moderbolaget inom samma koncern. Låntagaren kan göra avdrag för lånekostnader, medan långivaren inte betalar skatt för mottagna ränteintäkter, eller betalar mycket låg skatt. Detta sker när moderbolaget ligger i ett lågskatteland, men också när långivaren är en kommun, som enligt Kommunallagen inte är skatteskyldig.”

Enligt SvD-artikeln betalar inte inkassoföretaget räntan, den läggs som en skuld ovanpå den befintliga skulden. Därmed kommer skulden och ränteavdragen varje år att bli större och större. Räntan är bara en bokföringsmanöver för att undvika skatt.

Vidare läser jag i samma SvD-artikel att Investor utnyttjar en massa andra regler för att betala så lite som 2,6 procent skatt på sin vinst på 24 miljarder.

Privatpersoner och småföretag betalar betydligt högre procentsatser i skatt. Det är storbolagens enorma resurser som gör att de kan ägna sig åt skatteplanering: ju mer pengar man har, desto mer kommer man undan med och blir ännu rikare på.

I mina ögon är det rofferi. Vi har en överenskommelse i samhället om att alla ska bidra efter förmåga. De här bolagen använder sin förmåga till att inte bidra.