kajo.info.se

Det trillar in hus-och-trädgårdstidningar i strid ström i vår postlåda. A är mycket avundsjuk. Kring hans intressen finns inga titlar att välja bland. Han får nöja sig med enstaka verkstadskataloger.

I en av de senaste inredningstidningarna (var det kanske Fixa Höst från Allt om Trädgård?) handlade det om äppelmustning i stor skala. Ska man vara noga så är jag mer förtjust i päronjuice än äppeljuice men fina höstbilder kan man njuta av utan att bekymra sig över smaklökarna.

– Ska vi göra egen must?, sa jag med nåt drömskt i blicken.
– Nu? Med vilka äpplen då? Ska du köpa?, frågade A.
– Neej. Men, kan du inte se fruktlunden som vi håller på att skapa här ute? Äpplen, päron, körsbär, plommon…, sa jag och svepte med handen mot den tomma gräsmattan utanför köksfönstret.
– Hm. Det känns som det kommer att ta ett tag innan jag får smaka den där musten.

”Alla slott har börjat som luftslott.”
Bertil Martinsson

I vintras sådde jag physalis ”Gyllenbär” i köksfönstret. Sedan fick de flytta in i varsitt mjölkpaket i pysselkammaren. Hela våren har jag humlat gula små blommor med pensel, ända tills plantorna var för stora för att stå kvar i fönstret. Då planterade jag dem i tiolitershinkar och överlät dem i mammas vård. Nu står de i växthuset, frodigt grönskande och fulla med små gröna lampskärmar. Inuti finns ärtstora gulgröna bär. Några har blivit provsmakade trots att de inte är mogna än. Fler blommor blir det och mamma humlar för säkerhets skull, ifall bevingade besökare skulle råka missa en blomma.

Mina paprikor som nyss börjat blomma ute på gården har tyvärr andra besökare. I morse satt det en snigel i blomman och smaskade för fullt.

Så kom äntligen regnet.

Duggar det bara? Ska det verkligen vara tillräckligt?

Hmpf! Jag hade glömt att man blir blöt om man måste gå ut när det regnar. Nu måste jag byta byxor.

Ånej! Nu är dropparna för stora, de piskar ju omkull växterna.

Tänk om det bara fortsätter och regnar och regnar och regnar i dagar och veckor så allt ruttnar bort.

Slutade det redan? Vi har ju knappt fått nåt!

Åååhneej. Nu regnar det igen! Vi som skulle gå ut.

Och sen var det dags för lunch.

Jag väntar på regnet. Alla andra verkar få regn, men här blir det inget. Det är så torrt att det knastrar om mossan under björkarna.

Jag väntar på att klematisarna ska slå ut. Mari och Marmori har knopp.

Jag väntar på rosblomning. Sex av dem visar antydan till knopp.

Förr fnös jag åt folk som förde krig mot maskrosor och mossa i gräsmattan. Spela roll, liksom? Mossa är grön, behöver inte klippas och är ganska skön att gå på. Och små gula solar lyser ju bara upp lite.

Förr begrep jag mig inte heller på dem som med demoniska flin berättade hur de klämde ihjäl liljebaggar och larver som kalasade på trädgårdens primadonnor. Euuw! Äckligt! Hur kan de?

Well. Det var innan jag hade en egen trädgård.

Nu blänger jag lömskt på grobladen. Om de bara höll sig där nere i gräsmattan med sina rosetter så skulle allt vara frid och fröjd – men nu skjuter de upp tre decimeter höga, fjuniga periskop i mängder, och då ser gräsmattan fasligt hippieaktig och oklippt ut. Vilken dag som helst köper jag ett ogrässkaft och ger mig ut på jakt. Ska bara slutgiltigt bestämma mig för om det ska bli ett Fiskars eller ett Gardena. (Speedy Weedy och kopior har jag sorterat bort, jag tycker att pinnarna ser för klena ut och i forum läste jag att plasthandtagen gick sönder.)

”Spring för livet, nu kommer hon igen!”

Vad insektsmördandet anbelangar, så har jag numera god erfarenhet. Bladlöss på mina nya små rosbuskar lever farligt. Varje morgon klämmer jag ihjäl dem på brottsplatsen och lämnar dem där androm till varnagel, som vilken medeltida krigsbarbar som helst.

Mjöldagg tolerar jag inte heller på nämnda små telningar. Där är receptet hälften mjölk och hälften vatten, samt några droppar diskmedel för ytspänningens skull, i en blomspruta. Spelar ingen roll om det är skummjölk eller standard. En enda noggrann duschning är allt som behövs om man är ute i god tid.

Mamma har köpt en trädgårdspaviljong med spaljéer av fanerat balsaträ som sätts ihop med pinnar och tunna plåtbeslag. Jag åtog mig monteringsentreprenaden med mamma som assistent.

Första dagen gick åt att tyda ritningen, räkna ut vad som var upp och ner på delarna, pilla fast små kupolmuttrar och grubbla över om långa pinnar skulle vara i långa hylsor eller i korta och vice versa.

Andra dagen skulle byggnadsverket förankras med jordankare och förses med tak och sidovägg.

Summa av dagen:
* skottkärrans innehåll tippade ut två gånger
* en stenflisa skar ett genomgående hål i sulan på mina goretex-skor
* två spaljépinnar gick sönder efter närkontakt med släggan
* ett jordankare fick grävas ner eftersom marken är så #”&”% stenig
* ett jordankare kom inte i marken alls eftersom vi hittade en kabelmarkering just där
* skruvskallarna sticker ut 8 mm från jordankarna eftersom borren var för tunn
* två borrar avbrutna i försöken att vidga hålen

Inne under tygtaket blev det väldigt behagligt klimat och mysigt, en riktig vuxenkoja. På håll påminner paviljongen om en stövare på utställning, alla benen spretar åt olika håll.

Uppdragstagaren rekommenderar att de estetiska bristerna maskeras med snabbväxande klängväxter. Företrädesvis innan papsen eller A kommer på besök och får ett anfall.

Jag har ett matematiskt problem och bad A som är ingenjör att hjälpa mig att ställa upp en ekvation:

Framför huset ska det vara en pionrabatt. Huset är 9 meter långt och mitt framför ytterdörren ska det vara en öppning på cirka 1,5 meter.

Pionexperten Susanna Rosén anser att det ska vara minst en meter mellan varje pion för de tycker om att ha det luftigt omkring sig. (Det verkar inte våra pioner begripa men man tar ju intryck av sakkunskapen.)

– Hm. Det där tycker jag inte låter som ett matematiskt problem, sa A.

Äsch. Vad ska man då med vetenskapen till, om den inte hjälper en att lösa problem?

I kväll visas det andra avsnittet av ”Växthusdrömmar” på SVT 2 kl 21:30. Förra veckan råkade jag trilla in i slutet av första programmet och fastnade direkt när jag såg tulpaner i drivor… Det är generöst med repriser och man kan även se avsnitten via SVT Play/Trädgårdsfredag.

Det blir totalt sex halvtimmeslånga program med besök hos danske trädgårdskändisen Claus Dalby som genomgående tema. Jag har rotat runt i hans blogg och suckar förtjust över alla fina bilder. Han är duktig fotograf och driver bokförlaget Klematis som årligen ger ut cirka 100 titlar om trädgård, hantverk, arkitektur och mer.

Hansarosor och jättevallmo bråkar om utrymmet bakom huset. Rosorna vinner. Jag mumlar nåt om vanvettig färgmatchning och A tittar misstroget på mig. ”Det där måste vara nån typisk tjejgrej..?”

Hansa hör till vresrosorna (rosa rugosa). Hela släktet har karakteristiska klargröna blad. Ursprungsformerna har enkla vita eller rosa blommor och oftast gott om stora, fina nypon. Hybriderna har fyllda blommor och få nypon. Rugosor är mycket lättodlade, härdiga, tåliga och bra som häck.

Tät, kraftig buskros. Tätt fyllda stora blommor i rödlila/magenta. Bladen är glänsande gröna. Doftar. Sparsamt med orangeröda nypon. Trivs bäst i mager jord. Gallra bort torra och dåliga grenar på vårvintern. Kan föryngras vart 5-10 år genom nedklippning till 10-20 cm.. Blommar på nya skott. Hansa förväxlas ibland med Moje Hammarberg som har mörkt vinröda knoppar men bleknar när den slår ut, och Roseraie de l’Hay som inte är lika härdig.

H & B: 1-2 m  C/C: 50-60 cm Zon: 6 Blom: juni-november

Trädgårdsnattviolen (Hesperis matronalis) slingrar sig in i alla sammanhang och verkar komma överens med alla.

Två- till flerårig ört, 50-100 cm hög. Anspråkslös och tålig. Blommar i juni-augusti med violetta, rosa eller vita blomklasar. Doftar på kvällen. Omtyckt av fjärilar. Frösås lätt från små ärtskidor i april-juni, sås ytligt. Blommar andra året. Om man klipper ner blommorna förlängs blomningen och plantan har större chans att övervintra. Sista blomomgången bör dock sparas till frösådd, annars försvinner de så småningom. Trivs i sol-halvskugga på de flesta jordar, gärna kalkhaltigt men enligt vissa källor inte nygödslat. Kallas även nattviol vilket ger risk för sammanblandning med andra arter.

Toppklockorna (Campanula glomerata) har inte slagit ut än. Även om många betraktar dem som nästintill ogräs så tycker jag att de är ganska fina, och de passar definitivt i en gammaldags överdådigt blommande latmansträdgård.

Flerårig ört, cirka 25-50 cm hög med mörkt blåvioletta klockor tätt samlade som i en boll överst på stjälken, vilket skiljer den från andra blåklockor. Blommar i juli-augusti.  Förekommer i södra och mellersta Sverige. Trivs på torr gräsmark. Kallas byskvaller i norr för så fort man vänder ryggen till så sprider den sig. Inte lika invasiv söderut.

Vi har fem stora ruggar med jättevallmo mitt ute på gräsmattan. När de två första blommorna slog ut strax före midsommar kommenterade A att de var högljudda (syftande på färg och storlek). Häromdagen räknade jag till 70 utslagna blommor. ”Men vilket kackel det är därute nu då!”, sa A.

Bilden är tagen med Nikon D40x i lätt duggregn klockan åtta på kvällen.

Jättevallmo (Papaver pseudo-orientale)

Flerårig ört, storväxt, stjälken blir cirka 100 cm. Bladen kommer tidigt på våren. Den blommar i juni-juli och blommorna är känsliga för regn och blåst. Jättevallmo frösår sig lätt men kan vara svår att flytta som vuxen på grund av sin kraftiga pålrot. Plantorna behöver vara några år innan de blommar första gången. Vuxna plantor tycker inte om att bli delade men man kan försöka ta rotsticklingar efter blomning. På hösten ”försvinner de” men lever kvar under jordytan. Tycker om sol, väldränerad jord och gödsling på våren. Kan kombineras med malört, kantnepeta, aklejruta

Tre sorter förekommer: Papaver pseudoorientale är den vanligaste och har odlats i svenska trädgårdar sedan 1800-talet. Den har orangeröda blommor med fyrkantig svart fläck, och oftast små gröna blad tätt under blomman. Den kan förväxlas med orientvallmo (Papaver orientale) som har brandgula blommor, ofta fyllda blommor, och nickande knoppar, samt mörk jättevallmo (Papaver bracteum) som är mörkt blodröd med avlång svart fläck på varje kronblad.

Knopp och blomma i skugga bakom huset klockan tio på morgonen. Här minglar de med Hansorna… mer om det senare.

Vårkrage / Gemsrot (Doronicum orientale och plantagineum)

Flerårig ört, stjälkar 30-100 cm. Har helt gula prästkrageliknande blommor. Kan börja blomma redan i april men vanligen maj-juni. Blommar längre i halvskugga än i full sol. Har grunt rotsystem och sprider sig inte nämnvärt, men är härdig och långlivad. Trivs i sol-halvskugga och näringsrik jord. För mycket kväve gynnar blad före blomning.

Just den här plantan fick mamma av sin farfar, min morfars far P. Den bor i en låda hos oss i väntan på att hitta sin nya plats.